När det känns som att allt håller på fixa sig så faller det samman igen...

Jag är skadad, så fruktansvärt skadad av min barndom och aldrig någonsin är det någon som förstår. Jag försökte förklara men failade, ursäkta som fan. Jag är inte den starka personen ni vill att jag ska vara för tillfället, jag är en svag, rädd liten flicka som inte fattar vad som händer.

Det går inte att gömma det längre, jag kan inte gömma mig bakom min fasad längre. Jag är trasig och det kommer att ta tid att laga mig och all oförståelse gör inte att det går fortare... Så bara låt det vara, jag kommer till er när jag är redo.