Jag är en ganska sympatisk människa, ännu mer sympatisk sedan Lucas kom till världen och jag vet att jag vill ägna mitt liv åt att hjälpa andra. Jag vet inte riktigt vad jag vill bli när jag blir äldre, men jag vet att jag vill utbilda mig på högskolenivå. Jag funderar alltid på vad jag vill göra framöver.. Kanske för att mitt liv står alldeles stilla just nu och för att jag inom en snar framtid har möjligheten att ändra det valet jag gjorde för några år sedan, då jag valde att gå omvårdnad.

Egentligen så valde jag inte omvårdnad.. Jag hade kommit in på samhällsprogrammet i Borlänge med räddningstjänst som inriktning. Den linjen valde jag för jag ville bli brandman och hade alla förutsättningar för att lyckas. De förutsättningarna har jag dock inte längre så brandman känns som ett ganska avlägset val nuförtiden..

Fotograf, njaae, det känns som det är mer realistiskt att hålla det på en hobbynivå med tanke på den hårda konkurrensen. Jag är duktig, men jag kommer aldrig bli tillräckligt duktig för att arbeta med det.. Dock kommer jag spendera en massa tid på att lära mig så mycket jag kan så jag kan göra mig ett litet namn inom fotovärlden åtminstone.

Nej, men det som för tillfället känns väldigt tilltalande är socialsekreterare.. Jag vet, visst är det knäppt? Jag vill inrikta mig på familjer, inte pengar och sånt. Jag tänker att det är en chans att hjälpa andra som är i samma situation som jag varit i. Med tanke på att jag har erfarenheten så vet jag ju vad jag ska leta efter och har dessutom chansen att hjälpa barn och ungdomar på en helt annan nivå än de flesta som jobbar som socialsekreterare. Jag vet även att det innebär mycket skriftligt arbete, vilket jag gillar.. Så det känns som ett bra val, som att detta kanske är min väg?

Jag ska även när jag är äldre och har ett stabiliserad ekonomi och ett fungerande äktenskap ha fosterbarn.. Och skänka pengar till barn som har det dåligt, barn i tillexempel afrika. Jag kan till och med tänka mig att åka till afrika och arbeta på ett barnhem ett par månader eller något.

Jag har stora planer för mig själv och mitt liv. När jag dör, så ska folk minnas mig som en person som gjort skillnad i världen, även om den skillnaden är väldigt liten.