Brunch: En rostad smörgås med ost på. Ett glas proviva. En yougurt (ni vet dom små behållarna?)

Ja förtillfället är den det iallafall. Den hade verkligen framhävt mina kurvor perfekt!

Det är synd att plånboken inte samarbetar när klädaffärerna för en gångs skull gör det :) Jag får hoppas jag hittar den billigt på Tradera efter jul eller nåt.

Jag är verkligen bedrövligt dålig på att uppdatera.. Kände att jag behövde konstatera det.

Jag hade kunnat skriva hur mycket som helst varje dag, men samtidigt så känns det fel. Jag vet alla alla har jobbiga perioder när de försöker gå ner i vikt och att det kan vara nyttigt att läsa om det, men jag vågar inte skriva om det för att jag skäms. Jag skäms över mina tankar. Jag skäms över sättet som jag ser på mig själv.

För att gå ner i vikt så måste jag dock våga uttrycka de här tankarna och möta mig själv i det hela. På insidan flyr jag hela tiden. Så fort det börjar bli lite jobbigt så gör jag allt jag bara kan för att undgå att bearbeta det som är jobbigt, vilket förstör en massa för mig. Jag MÅSTE möta mina innersta känslor för att hitta anledningen till varför jag ser ut som jag gör idag.

Så, här kommer min lista med erkännanden.

Den här veckan har jag gått upp i vikt igen. Jag vet, det är helt stört, förstår inte varför jag plågar mig själv på det här sättet. Jag har tryckt i mig allt möjligt som jag inte ska äta egentligen. Godis, kakor, läsk, saft, juice, allt jag kommit åt och gärna i massiva mängder. Detta är för att jag har en ätstörning. Jag hetsäter. Innan brukade jag spy efteråt för att jag fick sån ångest, det har jag dock slutat med nu.

Jag äcklas av mig själv när jag äter. Helst hade jag nog undvikit att äta alls just för att jag känner mig så otroligt äcklig när jag gör det. Jag liksom föreställer mig hur det ser ut för andra när jag som är så himla tjock sitter och trycker i mig alla möjliga onyttigheter.

Jag tröstäter. Ja, det är faktiskt så illa. Jag kan sitta och intala mig själv att jag är så jävla bäst och kick-ass och minsann kommer att klara att gå ner i vikt, men så fort självförtroendet tryter så sitter jag där och äter en massa för att slippa känna mina känslor. Äta gör mig inte glad egentligen, men det distraherar mig och får mig att glädjas över smaken i några minuter.

Jag förtränger faktat att jag är överviktig. Ni undrar hur? Det är inte så svårt. Jag undviker speglar och lyckas på något sätt få min hjärna att tro att jag är smalare än jag är. Det är inte föränn jag råkar stöta på min spegelbild någonstans som jag inser hur illa det faktiskt är. Att använda kläder som sitter löst hjälper mig dessutom med detta då man slipper känna hur kläderna sitter åt. Detta är även en av anledningarna till att jag AVSKYR att handla kläder. Det finns ingenting värre än att spendera eftermiddagen framför en spegel där man står och provar alldeles för små kläder för att man helt enkelt inte kan acceptera att man har XXL i storlek och inte L.

Jag undviker att röra på mig för att jag får ont. Detta känns faktiskt inte så illa, även om det inte gynnar mig på något sätt. Jag har problem med återkommande benhinneinflammationer. Dessa uppstår helt enkelt av att jag är överviktig. Jag kan ha hur bra skor som helst, stretcha och allt, men tamejtusan så får jag dom ändå. Detta har faktiskt bidragit till att jag är uppriktigt rädd för att överanstränga mig när jag går för det gör så himla ont. När jag får benhinneinflammation så kan jag inte sova på natten för att det värker så i mina ben. Det är rent utsagt fruktansvärt faktiskt och jag önskar att jag slipper uppleva det igen om jag lyckas gå ner i vikt.

Jag har dock en jättebra crosstrainer som står mitt i vardagsrummet med syfte att peppa och inspirera mig. Jag använder den dock inte så ofta för att jag ogillar att svettas. Japp, ni läste rätt. Jag hatar känslan av att svettas. Det känns så himla äckligt bara. Dessutom så är jag alltid kall och fryser alltsomoftast, när jag svettas fryser jag ännu mer för att jag blir blöt.

Jag känner helt enkelt obehag när jag rör på mig och det får mig att låta bli att göra det. Här skulle jag behöva en personlig tränare a la Jillian från Biggest Loser som sparkar mig i baken och skriker på mig.

Jag missköter mig själv. Jag ser ut som en jävla luffare. Allvarligt alltså. Jag klär mig alltid i mjukiskläder, tar inte smink på mig om jag inte absolut måste göra det. Jag låter håret se ut som det gör. Jag prioriterar helt enkelt inte mitt utseende på samma sätt som innan. Det är sorgligt på riktigt. Jag brukade vara väldigt mån om mig själv och hur jag såg ut.

Jag sover inte som jag ska. Här har vi nog den största anledningen till mina deppiga känslor. När jag är trött så blir jag jättedeppig och ledsen. När jag är jättedeppig och ledsen så ligger jag i soffan och äter en massa onyttiga saker och ser på filmer med massa snygga skådespelerskor som i sin tur gör mig ännu mer ledsen för att jag aldrig kan bli så vacker. Jag är tragisk, jag vet. Fullkomligt jävla patetisk, men det är såhär jag fungerar. Det hade väll kanske varit ett okej beteende ibland, men fan då inte varenda jävla kväll. Detta är som en ond cirkel faktiskt och jag är någorlunda säker på att detta faktiskt är en av de största anledningarna till att jag är överviktig och fortsätter vara det.

Detta är några av mina innersta hemligheter. Det känns faktiskt bättre nu när jag har reflekterat över det och det känns som jag har insett vissa saker. Nu måste jag bara börja ta tag i det. Mitt första mål ska bli att förändra mina sovrutiner. Jag ska komma i säng klockan elva varje kväll, punkt liksom. Det ger mig 9 timmars sömn, vilket är precis lagom. På sikt ska jag även försöka sluta sova middag på dagen, men just nu vet jag att jag behöver det på grund av min depression. Min depression har gått över till större delen, men jag handskas fortfarande med en förlamande trötthet som enbart tycks botas av min timmes sömn tillsammans med Lucas mitt på dagen.

Nåväl, nu ska jag komma i säng.

Ber om ursäkt för eventuella stavfel och meningsbyggnadsfel, jag orkar inte läsa igenom texten.