Jag vet inte hur många gånger jag har försökt gå ner i vikt eller hur många metoder jag har provat. Att gå ner mina 30 överflödiga kilon har alltid känts omöjligt på något vis. Jag vet fortfarande inte om jag kommer att lyckas, men häromkvällen så stod jag framför spegeln och så var det som om någonting i mig förändrades. Man skulle kanske kunna säga att ett hopp väcktes. Jag tror verkligen att jag kan klara det här om jag bara anstränger mig. Jag är lat, det är nog till och med en underdrift. Jag har alltid haft lätt för mig i skolan och har därför aldrig riktigt behövt kämpa. Jag kan läsa en bok en gång och sedan sitter kunskapen där som ett smäck. Samma procedur har infunnit sig i massa situationer i mitt liv, jag har många gånger bara kunnat glida fram. Jag må kanske ha varit utsatt för en massa hemskheter i mitt förflutna och på så sätt haft det tufft, men jag har alltid haft lätt för att 'ta mig fram' i livet, vilket nog har bidragit till att denna insikten har tagit så lång tid att komma underfund med.

Jag har nog varit lite rädd också. Min kropp har förändrats jättemycket sedan jag var gravid. Allting hänger och ser allmänt äckligt ut i mina ögon. Min värsta mardröm är att detta blir värre. Jag vill inte komma till stranden och ha hud som dallrar i blåsten, hud som får mig att se ut som en 80 år gammal tant med rynkor över hela kroppen. Därför tror jag att jag ger upp redan i förväg. Jag har helt enkelt inte litat på att min kropp kan dra ihop sig, utan jag har bara antagit det värsta scenariot istället för att se andra möjligheter.

Nu har jag i alla fall hopp. Jag är redo, både fysiskt och mentalt. Det är dags NU.

Att det ska vara så otroligt svårt att gå ner i vikt. Jag blir alldeles matt av att bara tänka på all energi och engagemang det kräver från en. Därför brukar jag ignorera mitt problem. Jag försöker helt enkelt blunda för verkligheten för att en viktminskning kräver alldeles för mycket av mig. Innerst inne så vet jag ju att jag måste ta tag i det, men orken tycks aldrig finnas där och när den väl finns där så tryter alltid motivationen efter ett tag. Jag vill gå ner i vikt, ingen tvekan om det. Det är min högsta önskan och något jag tänker på dagligen. Jag önskar att det vore lite lättare bara, för det är så otroligt lätt att gå upp i vikt.

Nu har jag iallafall nästan bestämt mig helt för att börja på Viktväktarna. Jag tror det passar mig ganska bra. Man får äta vad man vill (men jag antar att man håller sig inom ett visst antal kalorier), man vägs av en konsulent och man får träffa andra personer i samma situation. Det låter väldigt bra och jag tror att det kan motivera mig. Jag måste bara komma till skott med detta, jag vet inte varför jag drar mig och skjuter fram det riktigt. Det är liksom dags nu. Jag har redan innan insett att jag inte har någon vidare lust att spendera dom bästa åren i mitt liv som överviktig.

Let's do this.

Det var längesen jag uppdaterade, jag vet faktiskt inte varför jag låter bli att göra det, det bara blir så.

Brunch: En rostad smörgås med ost på. Ett glas proviva. En yougurt (ni vet dom små behållarna?)

Ja förtillfället är den det iallafall. Den hade verkligen framhävt mina kurvor perfekt!

Det är synd att plånboken inte samarbetar när klädaffärerna för en gångs skull gör det :) Jag får hoppas jag hittar den billigt på Tradera efter jul eller nåt.

Jag är verkligen bedrövligt dålig på att uppdatera.. Kände att jag behövde konstatera det.

Jag hade kunnat skriva hur mycket som helst varje dag, men samtidigt så känns det fel. Jag vet alla alla har jobbiga perioder när de försöker gå ner i vikt och att det kan vara nyttigt att läsa om det, men jag vågar inte skriva om det för att jag skäms. Jag skäms över mina tankar. Jag skäms över sättet som jag ser på mig själv.

För att gå ner i vikt så måste jag dock våga uttrycka de här tankarna och möta mig själv i det hela. På insidan flyr jag hela tiden. Så fort det börjar bli lite jobbigt så gör jag allt jag bara kan för att undgå att bearbeta det som är jobbigt, vilket förstör en massa för mig. Jag MÅSTE möta mina innersta känslor för att hitta anledningen till varför jag ser ut som jag gör idag.

Så, här kommer min lista med erkännanden.

Den här veckan har jag gått upp i vikt igen. Jag vet, det är helt stört, förstår inte varför jag plågar mig själv på det här sättet. Jag har tryckt i mig allt möjligt som jag inte ska äta egentligen. Godis, kakor, läsk, saft, juice, allt jag kommit åt och gärna i massiva mängder. Detta är för att jag har en ätstörning. Jag hetsäter. Innan brukade jag spy efteråt för att jag fick sån ångest, det har jag dock slutat med nu.

Jag äcklas av mig själv när jag äter. Helst hade jag nog undvikit att äta alls just för att jag känner mig så otroligt äcklig när jag gör det. Jag liksom föreställer mig hur det ser ut för andra när jag som är så himla tjock sitter och trycker i mig alla möjliga onyttigheter.

Jag tröstäter. Ja, det är faktiskt så illa. Jag kan sitta och intala mig själv att jag är så jävla bäst och kick-ass och minsann kommer att klara att gå ner i vikt, men så fort självförtroendet tryter så sitter jag där och äter en massa för att slippa känna mina känslor. Äta gör mig inte glad egentligen, men det distraherar mig och får mig att glädjas över smaken i några minuter.

Jag förtränger faktat att jag är överviktig. Ni undrar hur? Det är inte så svårt. Jag undviker speglar och lyckas på något sätt få min hjärna att tro att jag är smalare än jag är. Det är inte föränn jag råkar stöta på min spegelbild någonstans som jag inser hur illa det faktiskt är. Att använda kläder som sitter löst hjälper mig dessutom med detta då man slipper känna hur kläderna sitter åt. Detta är även en av anledningarna till att jag AVSKYR att handla kläder. Det finns ingenting värre än att spendera eftermiddagen framför en spegel där man står och provar alldeles för små kläder för att man helt enkelt inte kan acceptera att man har XXL i storlek och inte L.

Jag undviker att röra på mig för att jag får ont. Detta känns faktiskt inte så illa, även om det inte gynnar mig på något sätt. Jag har problem med återkommande benhinneinflammationer. Dessa uppstår helt enkelt av att jag är överviktig. Jag kan ha hur bra skor som helst, stretcha och allt, men tamejtusan så får jag dom ändå. Detta har faktiskt bidragit till att jag är uppriktigt rädd för att överanstränga mig när jag går för det gör så himla ont. När jag får benhinneinflammation så kan jag inte sova på natten för att det värker så i mina ben. Det är rent utsagt fruktansvärt faktiskt och jag önskar att jag slipper uppleva det igen om jag lyckas gå ner i vikt.

Jag har dock en jättebra crosstrainer som står mitt i vardagsrummet med syfte att peppa och inspirera mig. Jag använder den dock inte så ofta för att jag ogillar att svettas. Japp, ni läste rätt. Jag hatar känslan av att svettas. Det känns så himla äckligt bara. Dessutom så är jag alltid kall och fryser alltsomoftast, när jag svettas fryser jag ännu mer för att jag blir blöt.

Jag känner helt enkelt obehag när jag rör på mig och det får mig att låta bli att göra det. Här skulle jag behöva en personlig tränare a la Jillian från Biggest Loser som sparkar mig i baken och skriker på mig.

Jag missköter mig själv. Jag ser ut som en jävla luffare. Allvarligt alltså. Jag klär mig alltid i mjukiskläder, tar inte smink på mig om jag inte absolut måste göra det. Jag låter håret se ut som det gör. Jag prioriterar helt enkelt inte mitt utseende på samma sätt som innan. Det är sorgligt på riktigt. Jag brukade vara väldigt mån om mig själv och hur jag såg ut.

Jag sover inte som jag ska. Här har vi nog den största anledningen till mina deppiga känslor. När jag är trött så blir jag jättedeppig och ledsen. När jag är jättedeppig och ledsen så ligger jag i soffan och äter en massa onyttiga saker och ser på filmer med massa snygga skådespelerskor som i sin tur gör mig ännu mer ledsen för att jag aldrig kan bli så vacker. Jag är tragisk, jag vet. Fullkomligt jävla patetisk, men det är såhär jag fungerar. Det hade väll kanske varit ett okej beteende ibland, men fan då inte varenda jävla kväll. Detta är som en ond cirkel faktiskt och jag är någorlunda säker på att detta faktiskt är en av de största anledningarna till att jag är överviktig och fortsätter vara det.

Detta är några av mina innersta hemligheter. Det känns faktiskt bättre nu när jag har reflekterat över det och det känns som jag har insett vissa saker. Nu måste jag bara börja ta tag i det. Mitt första mål ska bli att förändra mina sovrutiner. Jag ska komma i säng klockan elva varje kväll, punkt liksom. Det ger mig 9 timmars sömn, vilket är precis lagom. På sikt ska jag även försöka sluta sova middag på dagen, men just nu vet jag att jag behöver det på grund av min depression. Min depression har gått över till större delen, men jag handskas fortfarande med en förlamande trötthet som enbart tycks botas av min timmes sömn tillsammans med Lucas mitt på dagen.

Nåväl, nu ska jag komma i säng.

Ber om ursäkt för eventuella stavfel och meningsbyggnadsfel, jag orkar inte läsa igenom texten.

Många har frågat mig om mat och om jag kan tipsa om recept och visst kan jag det :)

Jag är väldigt petig med mat. Grönsaker ger mig kräkreflexer och de enda två grönsakerna jag faktiskt kan äta utan den effekten är gurka och kalla morötter, allt annat är i princip uteslutet. Jag kan äta thailändska wokkgrönsaker också, men då petar jag bort allt som är för mjukt eller för hårt. Jag tror det är konsistensen som besvärar mig och den lite udda smaken. Naturligtvis så är detta ett rätt stort problem för mig nu när jag försöker tappa vikt, men som jag skrev i något föregående inlägg så handlar viktnedgång om att anpassa sin diet till sig själv och det gör jag.

Istället för att äta en massa grönsaker som jag klöks av så äter jag mindre portioner som jag fyller ut med de grönsakerna jag faktiskt tycker om. Jag äter på en förättstallrik då jag tycker att den är lagom stor och rymmer en "normal" portion. Dessutom så har jag en liten fördel då jag i samband med ett annat viktminskningsförsök lärde mig att räkna kalorier så bra att jag faktiskt någorlunda vet hur mycket kalorier det jag äter innehåller utan att väga det och räkna (självklart så dubbelkollar jag ibland och har alltsomoftast rätt).

Jag och Lucas äter mycket kycklingrätter, men vi äter även en massa "vanlig" mat då Lucas inte alls är så förtjust i "nyttig" mat. Vi äter liksom potatis, falukorv, köttbullar, makaroner, spagetti, köttfärsås och tacos. Det är ytterst sällan som jag tillagar nya recept, även om jag tycker det är kul. Jag är mer intresserad av bakning och att försöka skapa nyttiga alternativ till olika godsaker :)

Men visst, jag skapade en kategori som heter recept när jag startade bloggen, så min plan har alltid varit att det ska komma upp lite recept och tips på mat och sånt.

Vägde mig för en liten stund sen och vågen visar på -1,4kg, det känns riktigt bra!

Nu hoppas jag på liknande resultat nästa vecka så jag kommer ner till mitt första delmål :)

Hejaheja mig!

För att undvika förvirring också så kanske jag ska skriva att jag slarvade rejält med både motion och maten de första två veckorna. Den här veckan har jag dock skött mig nääästan exemplariskt. Därför räknar jag iallafall detta som vecka ett.

Jag ber om ursäkt för det, men jag har haft massor att göra! Nu är jag dock tillbaks igen för att förhoppningsvis uppdatera mera regelbundet.

Mina träningsskor är just nu hos skomakaren, jag väntar tålmodigt på dom så att jag kan komma igång med mina promenader ordentligt igen. Jag har ju såkallade "ankfötter". Dom är jättesmala bak vid hälen och jättebreda framme vid tårna, så det är enormt svårt för mig att hitta skor som passar bra direkt. Dessa skorna sitter hyffsat pefekt när jag har ett inlägg i. Dessvärre var insidan klädd i någon slags sidenaktigt tyg så mina hälar gled hela tiden ur skorna. Det är därför dom är hos skomakaren :) Han skulle klä om dom bak i hälen åtminstone så dom inte var så "halkiga".

Jag måste ju dock ändå gå mina morgonpromenader så det har jag gjort med mina tunga klumpiga vinter-ugg-liknande stövlar. Alltså kommer jag inte upp i någon vidare takt, men jag känner att huvudsaken är att jag rör på mig.

Det går rätt bra med maten också faktiskt, åtminstone att äta nyttigt de målen jag äter. Det går mindre bra med att äta alla mål jag ska. Vet inte riktigt hur jag ska lyckas införa det.. Lunchen är det största problemet, vilket är fullt förståligt egentligen för jag har ju inte ätit någon regelbunden lunch på säkert 6-7år. Nu funderar jag på att göra små matlådor med rester från dagen innan som jag bara värmer. Då är det liksom klart så jag bara kan värma det framåt 12-12,30. Jag ska åtminstone prova detta och se om det funkar, så får jag byta ut det jag äter mot något nyttigare när jag har kommit in i en "lunchrutin" :)

Idag ska jag faktiskt äta en onyttig middag dock, det blir potatismos, hemmagjorda köttbullar med brunsås. Det är en av mina favoriträtter, haha, så jag kommer antagligen äta mer än jag borde.. Jag känner dock att man måste få göra det ibland, njuta lite extra helt enkelt!

Ikväll eller imorgon ska jag lägga ut några tips som gör det "lättare" att lyckas.

Är dom skorna bra o gå i:)? själv funderat på att köpa dom nämligen så lite nyfiken vad andra tycker om dom:)

Svar: Jag har inte hunnit gå så mycket med dom än av olika anledningar, men det lilla jag har gått med dom har varit perfekt för mina ben och fötter. Det tar ett tag innan man vänjer sig vid sulorna dock, det är lite svajigt i början, haha. Men om du ska köpa dom, prova dom i en affär först eller så. Det finns en massa olika reebok modeller som sitter olika bra på fötterna nämligen.

Det finns väl inte så mycket att säga om bilderna egentligen, de talar sitt tydliga språk. Jag har ju en del kilon att gå ner, det synns ju iallafall, men människor brukar chockas smått över att det är så många när de ser bilder på mig. Jag förstår inte det riktigt, för om man kollar på händerna så ser man att de är mycket mindre än övriga kroppen. Samma sak gäller mitt ansikte, vilket man tack och lov inte ser på bilderna. När man ser mitt ansikte så ser man också att jag är ganska stor i förhållande till vad jag borde vara.

Nåväl, nu ska jag inte se ut såhär längre :)

Förövrigt så gick det bra på Lucas kalas, jag åt mer än jag planerat, men det var inte mycket ändå, så jag är nöjd. Imorgon ska jag börja föra en ordentlig matdagbok också, så jag har koll på precis allt jag stoppar i mig. Kontroll is a good thing!

Det där med motivation är inte det enklaste. Jag har inte gett upp, men jag måste skärpa till mig. Man ska inte komma med ursäkter, men jag tror att mitt "failande" just nu beror på mina fötter. Det är inte roligt att träna om träningen gör ont helt enkelt. Nu har jag köpt inlägg till mina walkingskor iallafall, jag hoppas att det kommer hjälpa lite iallafall.

På lördag fyller Lucas år också, så det börjar bli dags att lägga upp en strategi för hur jag ska hantera alla godsaker som kommer att serveras på hans "kalas" också. Det borde dock inte vara så svårt egentligen, men jag måste skriva ned det, det känns som att det blir mer seriöst då.

Middagen: Ät hälften sallad, hälften mat på en liten tallrik. Drick vatten!
Fika: Ta bara lite fika, det räcker med en liten tårtbit.
Annat: Skippa det helt.

 

Nu vet jag inte om det är tillåtet att lägga upp videos från megavideo, men jag hoppas det :) Älskar såna här program. Dom inspirerar mig massor, kan dom så kan fantamej jag också! Programmet heter iallafall Extreme Makeover: Weight Loss Edition och jag skulle väl vilja påstå att det har en del likheter med Biggest Loser.

Peeeepp!

 

Imorn ska jag försöka få upp lite förebilder med kläder på..