Då var det brasa idag då, jag är inte speciellt pepp inför det, men vad gör man? Grilla korv och sånt kan ju säkert vara trevligt, dock så är jag lite sur för att min fina fina vagn kommer att lukta bajs sen och det blåser som inihelvete, så nej, usch, jag hade ju hellre suttit hemma i soffan.

Vi köpte en ny bilbarnstol igår, det blev en brio zento, grå/svart. Jag ville ha en turkos/svart samma färger som på vårt babyskydd därifrån, men tydligen så fanns inte den färgen i år. Aja, det tog iallafall en evighet för mig att montera stolen, som fortfarande inte sitter bra, jag orkade inte ställa in framsätet innan så det får jag göra när vi ska köra. Öhm, ja det var väll typ det.

Nu ska jag packa Tuts väska och sen blire klä på sig och köra.

Puwwsss

Jahaja, jag funderar på att gå med i aftonbladets viktklubb, men det är typ dyrt som fan för någon som inte har pengar liksom. Egentligen så hade jag ju behövt spara, men jag vill gå ner mina mammakilon så jag slipper skämmas när jag börjar skolan sen. Därför verkade denna sidan bra, man får kontakt med experter och man ska dagligen anteckna vad man ätit och sådant, sen finns det någon dagbok som räknar ut hur mycket kalorier man har ätit under dagen och sånt, ja, det låter hur bra som helst, just för att jag har svårt för detta med maten, antingen så svälter jag mig själv eller så äter jag för mycket. Målet man har är att man ska gå ner ett halvt till ett kilo i veckan och då är jag nere i min normalvikt i oktober och i december så är jag nere i min önskevikt. Jag vill, jag vill, jag vill! Men sen är det ju så dyrt, jag vill få undan pengar, men jag vill bli smal. BESLUTSÅNGEST!

Så, nu vill jag ha lite råd på hur jag ska göra?

Ett litet tillägg bara. Jag är inte ute efter att banta, för det är något som inte passar mig då jag har lite ätstörningar i bakgrunden. Jag vill bara kunna leva lite mera hälsosamt och gå ner i vikt med hjälp av det, liksom, inviga en ny livsstil :)

Ja, nu kommer jag känna mig elak, eller åtminstone lite dum och sånt, men det har helt enkelt blivit för mycket och jag blir stressad av att bara sätta mig vid datorn. Jag VET att jag har i princip lovat folk att hjälpa till och designa hit och dit, men jag orkar inte mer. Jag har c:a 11 beställningar och jag har börjat hata faktat att syssla med det, jag vill inte längre. Därför har jag efter många om och men kommit fram till att jag vill sluta med att designa bloggar, vill man ha en design så vill jag ha betalt eller igen det på annat vis för det tar lång tid att göra en design och ofta går önskemålen inte ihop med det man gör så man får göra om och så drar det ut på tiden ännu mera. Därför ber jag nu och ursäkt till alla ni som beställt och sånt, jag har helt enkel inte tiden och orken till det längre. Frågor är alltid välkomna och jag kommer lägga upp tutorials här på bloggen så att ni själva kan lära er, men jag kommer alltså inte göra några designer till er som beställt.

Jag vill liksom inte att min sommar ska spenderas inomhus framför datorn med massa arbeten som jag inte får något för ändå. Jag ska dessutom börja läsa in lite skolämnen igen så jag kommer inte ha speciellt mycket tid över i alla fall. Jag vill kunna koncentrera mig på mitt liv, min skola, min familj och min alldeles underbara son som alltför många gånger kommit i kläm för att jag har känt mig stressad, trött och irriterad.

Jag ber om ursäkt än en gång och hoppas att ni hittar någon annan som kan hjälpa er!

Låg dag idag, och ännu längre kommer den bli just nu e Linus och Micke här och sen ska vi till fixa någons data. Haha, sen ska jag förhoppningsvis orka fixa med bloggar, men min handled är lite ur skick så det blir att vänta och se typ. Jag åkte rullor för första gången idag, hittade ett par skönheter för 800:- i malmö.. Jag började åkturen med att trilla två gånger, därav min onda handled, men annars vare helt okej, förutom att jag kramade lycktstolpar och buskar när jag inte kunde stanna.. Det är en hel vetenskap det där.

Aja, är bebisledig idag så ska försöka hinna med massa, nu ska jag gå och äta risifrutti och vara lite social!

Puwssss

Nu ska jag gå och nanna. Får endå inget vettigt gjort med mina bloggdesigner när jag är trött.. Jag blir aldrig nöjd liksom. Aja, idag gjorde jag ett rätt stort val eller, ja. Jag raderade en person från min vännerlista på bilddagboken som jag tycker har förändrats lite väl det senaste året, i alla fall för min smak. Börjar man såra de man en gång kallade vänner är man inte mycket värd i mina ögon, och hon kanske inte har sårat mig, men jag vet andra som har lidit för hennes skull och nu orkar jag inte med det längre, jag vill inte se hur hon festar varje helg när hon absolut inte var så innan. Så tack och adjöken till dig!

Men som sagt nu ska Kela gå och nanna. Det blir en fullspeckad dag imorn i malmö, det ska shoppas rullor, pilatesboll och lite annat smått och gott så det är bra om jag är utvilad och på bra humör, haha.

God natt, god natt, sov gott!

Oh idag var min saknade Nixiepixie här, det var ett helt halvår sen vi träffades och jag har saknat henne som fan, och så nu, ÄNTLIGEN så träffades vi! Vi pratade massa och hon tog bilder på Tut och sånt och det var massa trevligt, dock lite tråkigt kanske, för det finns inte så mycket att göra här hemma, men det var skönt att bara träffas. Jag behövde verkligen det liksom, det fick mig att känna mig lite ung igen, för på sistone har jag känt mig gammal och tråkig, men nu är det ändring på det och denna gången ska det minsann inte få dröja ett halvår, PUNKT!

Aja, bjuder på denna asfina bilden på oss från ettan haha, i synnerhet jag är väldigt vacker på denna bild, med mitt fina tandställningssmajl!



Nu ska jag och Lucas äta mellanmål och sen ska vi hem till Monica och Christian och fira födelsedagar!

Hej alla ni som väntar på eran design. Dom kommer och är påväg, men när man har barn så går barnet före och det hoppas jag att ni förstår! Men jag jobbar på det, har c:a 10 stycken som jag jobbar på just nu, så ni som beställt senare får vänta lite extra!

Pusshaj!

Jag har svikit mig själv och mina nya matvanor och nu har jag världens ångest för det. Funderar på att kräka upp maten bara för att slippa känna hur dålig jag är.

FANFANFAN! Jag visste att jag inte skulle klara det!

Jag hatar att vara tjock, men jag klarar inte av att göra något åt det.

Min barndom är ingenting man hänger upp på väggen och ibland så får jag tillbaka vissa minnen som jag försökt gräva ner någonstans långt inom mig. Idag fick jag två stycken som liksom ger mig den där oros känslan i magen och så, så jag tänkte tesra att skriva dom, och se om dom kanske försvinner.

Jag älskar båda min föräldrar trots deras brister och fel, vissa förstår inte hur jag kan göra det efter allt som har hänt och efter allt dom gjort emot mig. Därför vill jag inte att ni dömer mina föräldrar efter detta inlägg, varken jag eller dom förtjänar det. Dom kanske inte var de bästa föräldrarna, men dom försökte i alla fall och som jag sa innan, jag älskar dom trots allt.

Det var vinter ute, det kommer jag ihåg, för jag kan fortfarande minnas knastrandet under skorna. Vi var inte rika så för att vi skulle få ha det lika bra som andra barn brukade min mamma snatta kläder och diverse. När detta inträffade bodde vi med pappa, jag och mina två systrar. Mamma bodde för sig själv i en etta nere på stan på grund av olika omständigheter. Men denna kvällen hade mamma druckit, så hon var alkoholpåverkad. Det såg man på henne redan när hon vinglade sig fram till bilen. Hon sa att hon ville till OBS (tror coop hette så innan) och alla i bilen påverkades av stämningen, jag kommer ihåg att jag hade ont i magen, för det fick jag alltid när hon var full, för det hände alltid något.

När vi var framma så började hon och pappa bråka och hon ville att vi skulle vänta kvar på parkeringen så att hon kunde springa direkt till bilen. Så efter många om och men stog vi på parkeringen och väntade medan hon var inne och tog saker. Efter en stund så ändrade pappa sig tror jag så vi skulle åka istället för att vänta, men precis då kom hon ut igen så pappa sa genom bilfönstret att hon fick ta bussen hem istället för att han inte ville bli inblandad i något, men mamma ville liksom inte ge sig, så hon slet tag i bildörren. Precis då tryckte han full gas så mamma trillade. Jag vet inte om hon hamnade med armen under bilen på någon konstigt sätt, men det kändes som vi körde över något, men pappa körde vidare. Jag minns hur hemskt det var att se henne ligga där på marken, när hon egentligen bara ville väl, allt blev liksom så fel. Och det är nog av den olyckstunden som jag får ont i magen.. Liksom scenen när hon trillar har etsat sig fast och kommer tillbaka hela tiden.

Jag kommer ihåg att vi åkte tillbaka och plockade upp henne sen i alla fall och skjutsade henne till akuten. Så allt blev bra till sist ändå. Hon hade brutit armen på två ställen, men det var liksom inte värre än så.

Jag får skriva om den andra saken sen, min plikt som mamma kallar!

Puwss

Jag har varit riktigt hurtig och duktig idag måste jag säga. Känner mig riktigt stolt över mig själv faktiskt.

Dagen inleddes med min brunch som blev kyckligsoppa och 2 stycken knäckemackor med ost. Sen så satt jag vid datan lite och kollade och sånt innan det var dags att gå till mammagruppen på vägen dit så hoppade det massa såna asäckliga hoppspindlar på vägen så jag gick och typ skakade för jag var så jävla rädd för att få en sån på mig liksom. Aha, sen så kom vi lite längre på vägen och så började jag känna av min benhinne inflammation i vänsterbenet, men jag fortsatte i samma takt och började efter en stund känna av det andra benet så jag fick halta mig fram till mammagruppen för att det gjorde så jävla ont.

Sen var det dags att gå hem och så kände jag inte av benen på vägen hem även fast jag gick rätt så fort så jag tog på mig träningskläderna hemma och gick ut på en till promenad med Tut som hade somnat i vagnen och vi gick först ner om kyrkan, sen tillbaka och sen hem till farmor Christel typ.. Där beställde jag kläder och en gymboll från en sån katalog och sen gick vi hem.. Så sammanlagt har jag nog gått runt 2 mil idag och ätit nyttigt så förhoppningsvis har jag tappatnåt kilo i slutet av veckan!

Det enda som SUGERSÅINIHELVETE är att jag har inflammation i båda benen nu som gör jätteont hela tiden, så det är jättesvårt att känna sig motiverad till att gå för jag vet att det gör helvetiskt ont liksom. Men ni får peppa mig, jag behöver allt pepp jag kan få!

Puwsss

Det får bli en liten eftersläntrande fråga..

Hur var känslan när du fick upp lucas på bröstet efter förlossningen?
Åh, det kändes som att hela världen stannar liksom. Det var så overkligt, ena stunden så låg han i magen och sen stunden efter så ligger han där, en alldeles ny individ och tittar på dig, det är en sån överväldigande känsla så det är svårt att beskriva, men så fort jag ser någon annan på tv som får barn så kommer jag ihåg det liksom och man vet att man delar något speciellt med alla som blivit föräldrar, för det finns inget finare än att se sitt barn för första gången!

Hur är det idag?
Jo, det är fint, lite frusen, men i övrigt så känner jag mig riktigt positiv och glad.

Har du och Lucas det bra?
Ja, vi har det bra, kanske inte så bra som vi skulle kunna ha det, men vi är på god väg.

Hur går det mellan dig och din pojkvän, engagerar han sig mer nu?
Ja, vad ska man svara. Det är ganska olika beroende på vilket humör han är på. Däremot så tror jag att han gör sitt bästa de dagarna han är på bra humör, igår så till och med gosade han med Lucas och det är allra första gången, så jag tror han håller på att förändras.

Hur ska du göra med skolan nästa termin?
Förhoppningsvis kan jag läsa det mesta hemifrån och det verkar som att det blir så också. Men jag får tyvärr gå de två åren jag har kvar, för jag kommer inte hinna läsa ifatt tråkigt nog.


Hur reagerade du när du fick veta att du var gravid?
Jag blev både glad och ledsen på samma gång.

Vad sa dina föräldrar som det?
Min mamma reagerade lite som jag, hon visste nog inte riktigt vad hon skulle säga. Min pappa vet jag inte, han satt i häktet då så jag hade inte chansen att själv tala om det.

Hur reagerade folk när du berättade att du var gravid?
Mina vänner blev glada tror jag, dom sa i alla fall grattis och sånt.

Vad var det som fick dig att behålla Lucas?
Jag vet inte riktigt. Men jag ville verkligen inte gå igenom en abort och bara tanken på att behöva döda min egen bebis gjorde mig jätteledsen.

Hur känns det att vara mamma?
Jag har nog fortfarande inte fattat det än, men åh, det är så himla underbart, för mig finns det inget bättre.

Hur länge tycker du man skall vänta med barn?
Tills man är mogen för det och har ekonomi, i alla fall en i förhållandet ska ha stadig inkomst tycker jag, för barn kostar en himla massa pengar.

Du skriver inte så ofta om din mamma, har ni ingen bra relation eller beror det på annat?
Vi pratar i telefonen ganska ofta och hon hälsar på här nere några gånger om året och det är nog den bästa kontakten vi kan uppnå för tillfället. Hon bor 70 mil ifrån mig och det försvårar ju en hel del. Och i övrigt finns det inte så mycket att skriva om henne, hon lever sitt liv, jag lever mitt.

Tack för alla frågor!

Ställ era frågor genom att skicka en kommentar, jag lovar att svara på alla!

Inatt låg jag och funderade en massa istället för att sova, men jag tror faktiskt det var nödvändigt, för det känns lite som att jag har tappat bort lite av den som jag var innan. Jag säger inte att jag inte är väldigt glad för att ha blivit så välkomnad in i Andreas släkt, men det känns som om dom tar över varenda högtid och har släktkalas. Jag är inte uppvuxen med detta och speciellt i julas så saknade jag den intima stämningen man får när man firar jul hemma med bara familjen. Jag saknar mina traditioner som jag är uppvuxen med och jag tror inte att jag någonsin kommer att få uppleva det igen, för Andreas vill ju självklart fortsätta fira jul, påsk och alla andra högtider som han alltid har gjort, jag tror liksom inte att han kommer ta hänsyn till att jag kanske också har något som jag vill framföra. Hur gör man? För jag vill att Lucas ska få uppleva det jag upplevde innan min mamma blev sjuk liksom, jag vill liksom bara vara hemma med min egen lilla familj på julen och njuta istället för att åka någonstans.

Jag vill liksom att jag och Andreas ska skapa en egen familj med egna traditioner och inte bara följa allt som vi alltid gjort innan. Det känns som att jag har så dålig självkänsla att jag inte klarar av att stå emot och säga ifrån till folk, det känns som att andra styr mitt liv. Vissa saker vill jag ha hjälp med, men andra klarar jag faktiskt själv, jag är nästan vuxen och fanimej inte inkompetent i alla fall.

Hjälp?

Sådärja. Nu var påskhelgen avklarad! I fredags var jag och Snutte barnfria, så vi gick på bio och såg "The fast and furiuos 4" inne i malmö. Det var mycket trevligt för våran del. Filmen var jättebra dessutom och jag bara längtar tills ännu en uppföljare dyker upp! Sen i lördags var det fest, den var väll ganska halvtradig, så vi åkte hem rätt tidigt. På söndagseftermiddagen åkte vi hem till Cilla och Lars och pratade, tittade på hästarna och sånt. Sen lämnade vi Tut hemma hos farmor för att få ännu en myskväll + sovmorgon idag. Och idag har vi inte gjort så mycket. Tut har sovit större delen av dagen, han tar nog igen sig efter den tuffa helgen och jag har slappat framför teven och lekt lite med Tut på golvet när han har varit vaken.

Haha, jahapp. Imorn är det full fart igen, vi ska till mamma gruppen mellan ett och tre och klockan fyra ska vi till vår familjekurator. Puuh. På onsdag ska vi på sex månaders kontroll på bvc och på torsdag får jag hembesök av en annan kurator. Så det blir nog inte så mycket bloggande i veckan heller tyvärr. Men jag ska göra mitt bästa för att hinna med det!

Bah. Situationen här hemma ser väll mer eller mindre ut som den gör. Vi försöker att inte tänka så mycket på vår ekonomiska situation i framtiden och jag håller på söker jobb på mc-donalds. Jag hoppas verkligen att jag får jobb där, för just i dagsläget kan jag inte tänka mig speciellt mycket annat än snabbmatsresturanger, thihi. Men men, nu ska jag gå och äta och titta på unga mödrar på femman!

Puwsss

Ja, imorse så tyckte jag att allt var så himla bra, ooh vad bra allting kändes, men sen var vi tillbaka på startlinjen igen och nu är allt skit. Jag tror vi kommer göra slut inom dom närmsta dagarna, det känns så, det känns inte som att det finns kärlek liksom, varken från hans eller min sida. Jag skulle egentligen varit iväg nu, på påskmiddagen, men jag orkade inte, jag vill verkligen inte ens sätta foten utanför dörren. Jag vill ligga under mitt täcke och tycka synd om mig själv för att allt har blivit såhär. Det var inte meningen, vi skulle ju vara tillsammans tills vi satt på äldreboendet ju. Jag skäms över att kanske behöva bli en ensamstående mamma, jag vill inte vara en sån som samhället ser ner på.

Jag vill verkligen inte mera, jag har en sån klump i magen, jag vet varken vad jag ska säga eller göra sen, för han skyller allt på mig, det är jag som är sur och det är mig det är fel på, som vanligt. Jag vill inte mera, snälla ta mig bara härifrån!

Idag känns allt lite bättre. Vi satte oss igår och pratade igenom allt och sånt, och kollade på vilka utgifter vi eventuellt kunde dra ner på. Jag förklarade också att jag faktiskt inte var så långt ifrån att flytta härifrån så jag tror han förstod att jag menade allvar. Jag förklarade allt jag kände och att jag var ledsen i princip varje dag för att han alltid är så sur och vrång och bara skäller när jag ber honom ha Lucas. Så nu, nu ser jag fram emot förbättring!

Ikväll ska vi hem till Snuttes mormor och äta påskmat, sen ska vi vara med TetteOla och kolla på film eller något. Tut kanske skulle vara hos sin kära farmor. Imorn ska vi gå på bio, The fast and the furious 4, yep yep. Sen på lördag ska vi på släktfest för någon fyller år, så vår helg är fullspeckad.

Idag ska jag passa på att städa och kanske hinna med att gå en runda hem till Christel och stryka. Men jag prioriterar städningen först!

Aja, nu satsar jag på positiv stämning, för det är ju det jag tycker om att vara, positiv alltså!

Happ, nu sitter man här helt ovetandes igen, eller som vanligt kanske man ska säga. Det blev inget möte med studievägledaren idag, han ringde i sista sekund och avbokade. Alltså vet jag inte om jag kommer få chansen att läsa ifatt min gamla klass än, men jag antar att det inte kommer gå nu heller eftersom dom har dragit ut så jävligt på tiden. Jävlabajsfanshelvetesskitmögsfan!

Vi åkte till Lund idag för att handla lite nya kläder till mig och till Tut, han har växt ur storlek 68 nu, det går så himla snabbt.. Vi hittade väll en del fina kläder, men att hitta en klänning som passade mig var ju rena mardrömsjakten. Jag hatar min kropp, jag passar inte i nåt liksom. Har jag byxor så hänger mitt såna lösa skinn över byxkanten tillsammans med lite fett. Har jag klänning så fladdrar det när jag går, hur jävla fint är det egentligen. Verkar inte som om jag någonsin kommer få bort det heller, för jag går och går och går, och äter mindre och försöker hålla mig från godis, men jag går endå upp i vikt. Jag orkar inte mer, jag vill bara ha det som jag hade det innan.

Tydligen så kommer vi få ännu mer ekonomiska problem när min föräldrapenning tar slut också, för tydligen är jag inte berättigat till nåt bidrag från csn för jag har barn eller vad det var, så jag kommer behöva leva på 1700 kr i månaden och det är vad jag har i matpengar som det är nu. Snutte har inte heller råd att betala för mig av olika anledningar och socialen i Sjöbo kommun betalar inte om man inte står till arbetsmarknades förfogande. Usch jag vill bara sätta mig ner på golvet och skrika som en liten unge!

Det känns lite som detta har blivit nåt samlingsställe för mina klagomål, men allt detta ska seriöst drabba mig, och allt ska fan göra det samtidigt. Det känns som att alla andra unga föräldrar jag känner har det mycket bättre, och det beror väll antagligen på att dom har en familj som kan stötta med pengar och diverse och det har inte jag.

Varför, varför?

Det känns som allt bara har tagit tvärstopp. Just nu känns det som att mitt och Snuttes förhållande inte kommer längre i utveckligen, det känns lite som att vi har stannat. Börjar jag till exempel prata om förlovning, bröllop, köpa hus, flera barn och sånt så blir han sur och säger "det kommer ju inte hända på minst 10 år så varför ska vi prata om det nu för?" eller så säger han att han inte ska ha fler barn och att han aldrig ska gifta sig! Jag känner hela tiden att det inte ska vara såhär, för det ska det väll inte, om man är tillsammans ska man väll drömma om framtiden, eller har jag fel? Just nu lever vi bara vårat astråkiga liv här hemma där vi sitter varenda tradiga dag, vi tänker inte på framtiden utan lever bara i det otroligt pessimistiska nuet, vi njuter heller inte av att vara förälder för att det verkligen "suger" att vara ung förälder, bubu! Så hur ska vi sammanfatta detta? JAG FULLKOMLIGT HELT OCH HÅLLET AVSKYR MITT LIV! Jag vill kunna njuta av att vara mamma åt min faktiskt alldeles underbara son som är riktigt duktig och tidig med allt. Jag ska kunna vara stolt över honom utan att behöva anpassa mig till Snuttes pessimistiska inställning till livet. Jag är så trött på allt, det känns som jag lever i ren missär.

Snutte har nog låst sig, i den rollen att han inte ville bli pappa, liksom aldrig insett att han faktiskt är det nu. När lucas skriker så sitter han i soffan och grämer sig och beklagar sig och säger att han vill ta livet av sig för att det är så FRUKTANSVÄRT jobbigt att ha barn. Jag får TA ALLT och jag är trött på det! Jag vill leva ett positivt liv, med framtidsdrömmar och jag vill njuta av att vara förälder. Jag tycker inte att det är jobbigt att vara förälder förutom ibland på natten när han skriker, eller när han vaknar klockan 05.40 på en lördag liksom, i övrigt älskar jag det. Jag älskar att se Lucas göra framsteg!

Jag vet inte vad jag ska göra, för jag har försökt med det mesta för att rädda förhållandet. Jag vet att jag är för feg för att verkligen till 100% göra slut och flytta härifrån, för vad händer med min framtid då? För att få socialbidrag måste jag stå till arbetsmarknadens förfogande, vilket betyder ingen skola för min del! Stannar jag med Snutte kommer vi med nöd och näppe kunna klara hyran och allt så att jag fortfarande kan gå i skolan utan hjälp från soc.

Det känns just nu som om att det var det störta misstaget i mitt liv att skaffa barn med Snutte och att skaffa barn så ung!

FAAAAAAAAAAAAN!

Jag känner mig faktiskt himla stolt över mig själv, bara för att jag har blivit så duktig på bloggdesign! Jag kan faktiskt det mesta nu.

Saker jag kan:

• Skapa en personlig header och lägga in den på bloggen.
• Ändra alla de färgerna man kan ändra på bloggen (dvs: bakgrundsfärgerna, menyfärgen, färgen på texterna).
• Byta typsnitt på bloggen.
• Skapa egna bloggkollsikoner.
• Skapa en personlig text i menyn.

Som sagt det mesta, jag kan mer än vad som står på listan, men jag orkar inte räkna upp allt, för det är mycket. Det som är med på listan är iallafall det som folk oftast vill ha hjälp med. Från början lyckades jag inte ens lägga in en header på min egen blogg, nu skulle jag nog räknas som proffs, haha. Vill också tillägga att jag tycker det är väldigt dåligt av folk att ta betalt för att göra bloggdesigner bara för att det tar "tid". Klart det tar tid, men att ta betalt för det är ju onödigt, man gör det väll för att man tycker att det är kul? En annan sak som jag irriterar mig oerhört på är att folk som kan detta med bloggdesign inte svarar på frågor, varför skulle man inte hjälpa andra liksom? Anledningen till att dom inte vill svara på frågor är för att då kommer deras knep ut och deras designer är inte lika unika längre, dåligt. Jag gör iallafall designer GRATIS och man kan fråga mig vadsomhelst!

Alla mina kunskaper har jag fått ifrån Designadinblogg.se!

Vill bara klargöra att jag INTE ska bli tvåbarnsmamma. Det var ett aprilskämt! Jag är alltså inte gravid!