Jag har gått ner i vikt! Happy happy happy! :)

Har ju skött mig ordentligt denna veckan eftersom jag fick en chock när jag ställde mig på vågen i söndags, buuh hemska våg.. Men jag hade iallafall gått upp typ 3 kilo till och jag började gråta och livet blev riktigt tråkigt. Så efter en kväll med bulimiska anfall och missbrukande av laxermedel (jag vet, jag är sjuk i hela jävla huvudet) så bestämde jag mig för att göra detta på rätt sätt, äta rätt och motionera. Det har fungerat för jag är av med mina 3 kilo överflöd igen, nu ska bara resten bort och jag är riktigt peppad! Äter nästan inga kolhydrater alls och håller mig långtsominihelveteborta från godis och liknande, plus att jag försöker promenera varje dag. Jag är sjuuukt duktig alltså. Dessutom äter jag nu tre stora mål om dagen plus två mellanmål.

Nej, detta var verkligen humörhöjande! Jag är så glad :) Hoppas att dom andra kilona lossnar lika lätt, yaaay!

Kvällens godis blir lite fruktsallad, gurka och några torkade frukter.. Kommer säkert inte orka ens hälften av detta, men men.. Vi ska se transformers 2 eftersom att jag, Micke och Snutte är så efterblivna att vi sitter hemma och häckar på halloween, suck.

Bjuder på några cambilder från igår också;

Aja.

Pusssominihelvetehaaaj!

Ja, det kan man verkligen säga att jag är trots att jag sovit i princip halva dagen med min underbart gosiga son... Nu är han iväg med farmor och tittar på tomtarna på bo ohlosson, och jag, jag ska städa, för det är ju så inihelvetesjävla roligt, javisst!

Kokokokoblö, det ska vara ett jävla tjat om Lucas hår hela tiden. Han ska se ut som jag vill att han ska se ut, punkt, det är ingen annans beslut, det är MITT! Och jag blir så jävla irriterad för han är grymt söt i sitt hår som står åt alla håll och kanter, och han har fått tjockt och fint hår bak i nacken, aw. Men nej, gud nej, det är ju alldeles för hemskt att han ska behöva se ut så. Jävla svärmor ibland alltså, ibland undrar man vem fan som är mamma, grr.

Jäjäjäwow, nu ska jag komma igång med städningen, eller nåt. Är så fruktansvärt opepp på det så det är knappt sant alltså. Skriva brev till pappa och farmor måste jag också göra och ringa till mamma. Så jävla mycket man ska hinna med så lite tid. Gaaaaaaaay!

Aja, cya, pusshaj!

Klockan är 02.22 och jag ligger och kollar på filmer på youtube. Filmer om viktresor, från fet till smal... Detta ger mig motivation. Nu jävlar anamma små fettceller, nu ska ni utrotas, mohahahaha!

Nä fy, jag måste sova...

Det blir en snabb update ikväll.

Jag har nyss badat och njutit av en hårinpackning, mitt hår har verkligen börjat återhämta sig efter graviditeten och amningen, yaay! Det har börjat bli tjockare och ser inte lika slitet ut längre.

Tetteola och Mickeola kommer nog och joinar mig och Snutte när vi ska se film senare ikväll. Vi ska se Idle Hands med Devon Sawa, Jessica Alba och Seth Green. Den verkar kul som fan, vår humor, haha! Men innan dess ska jag ha hunnit se A boy/girl thing, wuuh... Den verkar helt okej, faktiskt. Chickflicks ftw!

Nä, nu ska jag dricka några klunkar monster och sen hälla upp ett glas cola och bara mysa ner mig bland täckena i sängen haha. Detta är verkligen livet när det är som bäst, även om jag önskar att min lilla skrutt kunde ligga bredvid mig och gosa. Men han har det kul hos farmor, det vet jag, han är hennes favorit :)

Puss.

Hej!

Förlåt för att jag uppdaterar så sällan, men jag har haft en massa andra saker på huvudet. Jag har en liten kille här hemma som på bara några dagar har förvandlats till en apa och klättrar på allt. Han har även lärt sig att äta på egen hand och hälften av maten hamnar utanför munnen. Det mesta brukar hamna på honom och på golvet så min dagliga sysselsättning nuförtiden är att skura golvet och bada med min bebis, haha. Han har också börjat vakna mitt i natten för att leka, tokungen, så det hoppas jag verkligen är en övergående fas med tanke på att jag redan har sömnproblem och att vara vaken mellan tre och fem är inte något som hjälper mig.

Ja.. Vad mer ska jag skriva? Jag mår bättre igen, har dragit ner på dosen på medicinen och det har verkligen hjälpt, så nu är jag piggare igen :) Jag tänker inte påstå att jag är glad, men jag slipper åtminstone min ångest så förhoppningsvis är jag på bättringsvägen.

Det kommer en tävling här på bloggen snart föresten. Jag tänkte själv göra ett armband som jag sen kommer att "lotta" ut till mina läsare. Har beställt hem grejer så det borde komma i början på nästa vecka. Mer än så tänker jag inte avslöja, men jag hoppas att många deltar, det hade gjort mig "glad".

Usch, att klockan redan är så mycket, inte konstigt att jag gäspar..

Uppdaterar säkert i helgen, Tut ska vara hos sin farmor så det kommer finnas tid till det.

Jag vill föresten ställa en fråga till mina mammakompisar eller vad man ska kalla er.. Hur gör ni för att inte få skuldkänslor när olyckan är framme hos barnen? För jag känner mig verkligen som världens sämsta mamma när Tut slår sig. Jag blir alldeles ledsen inombords och känner skuld för att jag kanske hade kunnat förhindra det.. Jag vet ju att det hör till, småbarn slår sig, så är det liksom, men ändå känner jag skuld, hm.

Postar ett litet klipp på en sur liten kille, haha. Detta är första gången han åt själv, enjoy :) Och jag vet att det är elakt att ställa fram tallriken och sedan ta bort den igen, men det var för att visa hans reaktion, haha. För jag fick absolut inte mata honom, inte ens hjälpa till.

Jag har fått för mig att jag vill julpynta, massor. Förra året stod jag knappt ut med alla tomtar och röda fula dukar och stakar i hela lägenheten, men detta året kliar det i fingrarna på mig, jag vill pynta! Jag vill ha röda gardiner i alla rum, byta vårt vita överkast till ett rött, ha en julgran med massa rött fint pynt och allt ni kan tänka er i julpyntsväg... Vill verkligen göra Lucas jular till en massa bra minnen och av någon anledning har jag fått för mig att det hela sitter i pyntet... För det är det som jag har bäst minnen av, hur mysigt det var med julgranen och alla tomtar. Jag minns att jag brukade önska att julgranen skulle stå kvar tills jag fyllde år, haha :) !

Men nej, allt julpynt jag vill ha kostar över 1000 kronor och ska jag köpa en systemkamera har jag inte råd med det, så mina julönskningar får slå in nästa år...

Puss.

Klockan är 00.00 och jag vill gå ut och springa, random. Kollade igenom bilder idag, minns inte varför, men hittade iallafall en bild från början av december förra året. När denna bilden togs och jag såg den första gången höll jag på att radera den, jag ville spy på mig själv för att jag tyckte att jag såg så otroligt tjock ut på den. Idag när jag såg den var det som att jag tittade med helt andra ögon.. Jag var smal i ansiktet, mina armar var säkert hälften så smala som nu, mina ben, hela jag.. Det enda stället jag hade bristningar på var magen och det fanns det anledningar till. Mu däremot har jag bristningar på magen, låren, insidan av låren ända ner till knäna, under armarna och bredvid armhålan samt under och över brösten, hela jag är en stor jävla bristning. Vad i helvete ska jag göra för att ta tag i mig själv? Det känns inte som att jag vaknar upp och inser allvaret och det irriterar mig jättemycket. Jag vill bli smal NU och jag har ingen aning om hur i helvete jag ska gå till väga för jag tar aldrig tag i det.. Kan någon ge mig en käftsmäll och en spark i ändan så jag kommer igång med något? SNÄLLA..

Silverstein - Apologize

 

 

Finns inte ord som kan beskriva hur mycket jag älskar dig.

Klippet kommer inte igång föränn typ 40 sekunder in, men vill ni höra lite charmerande skånska snackas så kan ni kolla på hela klippet, haha. Det är iallafall när vi sjunger för Tut :)

Det var några år sedan jag började titta på Buffy. Jag vill minnas att det var runt 2001-2002 när det började sändas på femman. Jag verkligen älskade den serien, följde den som besatt och missade inte ett enda avsnitt. Jag spelade dessutom in dom så jag kunde se dom om och om igen. I serien ger Angel en ring till Buffy, en claddagh ring, som ska symbolisera deras kärlek och det var då mina drömmar väcktes.

När jag förlovar mig/gifter mig önskar jag att ha just en sådan ring som förlovnings/vigsel ring. I mina ögon är den perfektion. Den har en så lång historia bakom sig och den ska symbolisera kärleken och att man tillhör någon.

Jag vill heller inte ha någon claddagh special ring, jag vill ha den ursprungliga designen i silver, precis som den Angel gav till Buffy.

Dock så hittar jag bara jättedyra sådana ringar via internet, kostar långt över tusingen. Men någon gång i tiden så lär jag ha bättre med pengar och då, då ska jag köpa denna otroligt vackra och i mina ögon väldigt betydelsefulla ring om inte Snutte gör det åt mig...

Anonym: Heter han Tut?

Svar till anonym: Nej, han heter inte Tut, han heter Lucas och det hade du vetat om du hade läst "om mig" som finns i menyn.

---

Äckliga krypande känsla som smyger sig på och gör mig ledsen och besviken.

Det går tydligen rykten om att jag hoppat av skolan, vilket inte stämmer. Innan man uttalar sig till andra så kan man ju ta reda på fucking fakta, annars kan man lika gärna knipa käft.

Jag skulle aldrig hoppa av skolan, inte frivilligt iallafall, och min sjukskrivning är knappast "frivillig". Jag är hemma för att jag mår fruktansvärt dåligt psykiskt och har gjort det en längre tid. Skolan blev för mycket och jag klarade inte pressen, vilket tydligen är fullt förståligt med tanke på mitt förflutna.

Puckon!

Jag har gått med en fasad hela mitt liv. En fasad som visar en glad och stark tjej som inte tagit skada av sina barndom och tonårs år alls. Jag har alltid skämts för att visa mina känslor, åtminstone så länge jag kan minnas. Jag vill inte visa att jag är ledsen och sårad, jag vill vara den där starka personen som inte bryr mig om vad andra säger och gör mot mig. Min fasad var min sköld, jag kunde gömma mig bakom den, nu sitter jag alldeles naken i ett hörn med tårarna rinnandes och undrar hur i helvete jag ska klara mig?

Att förtränga saker har alltid varit min grej, jag har alltid tänkt att jag kan bearbeta dom sen, men samtidigt hoppades jag väl att "sen" aldrig skulle komma. Jag tror "sen" har kommit nu dock, ett "sen" som smärtar och gör ont. Ett "sen" som påminner om allt det jag någonsin har velat glömma. Ett "sen" som ger mig mardrömmar så jag vaknar alldeles utmattad och svettig. Ett "sen" som lagt en tyngd över bröstet på mig så jag knappt kan andas. Jag tror "sen" är redo att bearbetas nu. Frågan är bara om jag är redo, det känns ju inte så. Jag känner mig krossad, förstörd och alldeles öppen.

Jag undrar om jag kommer komma ur detta som samma Kela jag var när jag steg in i det?

Inte ens min son kan få mig att känna glädje längre. Det känns som jag åkt berg och dalbana hela mitt liv och nu har den störtat rakt ner i marken. Varför jag, varför nu?

Jag hade egentligen inte tänkt att berätta om detta, öppna mig för alla som läser min för tillfället väldigt dystra blogg. Men det kanske är bra att för en gångs skull verkligen vara öppen med vad man känner, det är ju åtmminstone värt ett försök. Jag vill inte må dåligt, jag vill vara den glada lyckliga mamman jag förtjänar att vara... Önskar att mina antidepp-piller hade kunnat fungera lite mer som ett mirakel och bara trollat bort allt det dåliga.

---

Jag vill också klargöra att jag inte skriver detta för att göra någon orolig, jag har en massa hjälp omkring mig. Jag vill inte att ni ska vara oroliga heller, för det kommer bli bra igen, det hoppas jag!

Hej!

Orkar inte riktigt blogga idag. Det är en massa som har hänt och en massa jobbiga saker som sakta dras upp till ytan igen. Jag är också sjukskriven på heltid igen, eller åtminstone snart.

Helvetes jävla liv, ta slut!

Jag fattar inte vad jag har gjort dig? Vad i helvetet jag har gjort för att förtjäna din behandling? Jag orkar knappt andas längre på grund av dig. Du sårar mig gång på gång och jag bara står och tar emot det. Jag vill hata dig och jag vill verkligen att du ska dö, för jag klarar inte detta mer.. Det känns som jag faller längre och längre ner i en ändlös brunn.

Fyfan, hur kan jag tycka om dig? Vad fan är det med dig som väcker känslor hos mig när du är så fruktansvärt motbjudande.

Nu måste jag gråta, igen.

Vi kan ju låta bli att kolla på mitt osminkade ansikte som blev fail på alla bilder ;D

 

Före.

 

Under tiden.

 

Efter.

 

Det är inte jättestor skillnad, men jag är betydligt mörkhårigare och känner mig mycket fräschare!

Nä, nä, nä.. Hur fan är det möjligt? Jag fattar inte. Jag skäms över svenska folket, vill spy galla över er allihopa. Det där jävla skrället Camilla förtjänade verkligen inte att gå vidare, nu kommer jag att beklaga mig över detta tills den äckliga människan åker ur idol, vilket förhoppningsvis blir nästa vecka.. Då kan hon åka tillbaka till sitt jävla norrland, gömma sig under en sten och ALDRIG komma fram igen!

Pinsamt Sverige, pinsamt!

Ja... Det finns väll knappt ord för denna väldigt annorlunda människan Camilla som är med i idol. Jag har aldrig någonsin känt mig så kräkfärdig över en person som jag gjorde alldeles nyss, fyfan vad dålig hon är! Idoljuryn är ju rent skadade dom med som ger henne ett wildcard när det fanns andra som förtjänade den chansen mer än henne. Jag är så fruktansvärt irriterad, snacka om att sabba två alldeles underbara låtar två gånger i rad. Nej, hoppas förbövelen att denna människan får åka hem ikväll. Röstar svenska folket denna bedrövliga människa vidare så kommer jag att emigrera från sverige! Punktsomfanpådet!

Har kan ni ju kolla in hennes epicfail-uppträdanden;

 

My heart will go on, som vanligtvis är en lugn och vacker låt förvandlar hon till ett skräckinjagande inferno!

 

 

Sen tror hon att hon går vidare och skämmer ut sig för alla som tittar på idol, pinsamt!

 

Tyvärr så gick det inte att lägga upp kvällens uppträdande, men jag uppdaterar detta inlägget när det kommit upp på tv4's hemsida... Hon sjöng iallafall "hallelujah"och ja, hon slaktade den, precis som hon gjorde med "my heart will go on". Fyfan, mina kräkreflexer går på högvarv, mer utveckligsstörd människa får man fantamej leta efter!

 

Nä, nu ska jag titta på film. Kvällen i all ära kommer att ägnas åt Sydney White en romantisk komedi med Amanda Bynes från She's the man, hoppas den är bra!

Puss!