Varje gång det är fredagsfinal så brukar jag fundera på vilken låt jag hade valt till det utsatta temat.

Hade jag varit med ikväll, 90-tals tema, så hade jag förmodligen valt samma låt som Elin gjorde, Born to make you happy. Skillnaden hade dock varit att jag hade gjort den bra, hon slaktade den. Eller så hade jag kanske valt From the bottom of my broken heart? Either way, så hade jag definitivt valt en låt av Britney, hon VAR mitt nittiotal.

Jay var förövrigt helt fantastisk ikväll.

Nu ska jag och min sinnessjukt dryga huvudvärk gå och sova. Jag hoppas på att känna mig bättre imorn.

Godnatt.

Jag vet att jag sa att jag skulle hålla mig borta från datorn ett tag, men kände mig tvungen att posta detta. Jag vet inte ens vad jag ska säga, det är så.. Well, läs och lyssna sedan.

---

You turn me off at the push of a button
And you pretend that I dont mean nothing
Im not gonna say its easy to tell
But guess what honey it aint no angel

You like to scream these words as a weapon
Well go head take your best shot woman
I wanna leave you its easy to see
But guess what honey its not that easy

We get so complicated (complicated)
These fingers full of memories

So rip my pictures from your wall
Tear them down and burn them all
Light the fire and walk away
Theres nothing left to say so
Take the ashes from the floor
Bury them to just make sure
That nothing more is left of me
Just bittersweet memories
(Memories)

I wanna run and escape from your prison
But when I leave I feel something is missing
im not afraid thats easy to tell
This cant be heaven it feels like im in hell
Your like a drug that I cant stop taking
I want more and I cant stop craving
I still want you its easy to see
But guess what honey your not that good for me

 

Nu ska jag njuta av min frihet (åtminstone tills imorn, då jag MÅSTE göra klart de sista bloggdesignerna). Låten heter föresten Bittersweet Memories och är framförd av wünderbara Bullet For My Valentine.

 

- Bye.

Nu överger jag datorn, orkar inte, vill inte och mår bara dåligt av att sitta vid den. Istället ska jag koncentrera mig på det som är viktigt, min familj och mina vänner. Jag ska göra saker, jag ska ut i friska luften och jag ska må bra igen!

Angående min och Andreas break-up så har vi gett vårt förhållande ännu en chans. Vi har gått igenom för mycket för att bara kunna göra slut. Så vi är tillsammans igen, fullt inställda på att fixa alla sprickor och göra vårt bästa för att våra liv ska fungera, tillsammans.

Jag vet inte när jag kommer tillbaka igen, om jag ens gör det.. Jag kanske trivs så bra utan datorn att jag aldrig vill sitta här igen ;) Nä, det är väl förmodligen inte troligt, men en paus kommer det bli, förhoppningsvis en lång.

Vi ses :)

Jag är sårad.

Vet inte om jag någonsin kommer att vara kapabel att förlåta honom för detta. Det kom som en blixt från klar himmel. Jag trodde vi gick på samma väg. Han sa att han har tänkt på det länge, hur länge? När då? Nu i helgen när vi låg tillsammans i soffan och skrattade också? I helgen när vi var i malmö? När?

Jag kan inte äta, inte tänka, vill bara sluta finnas.

Någonting inom mig hoppas fortfarande på att han ska ringa, eller komma in genom dörren och be om ursäkt och säga att han inte menade någonting han sa, att han bara var förvirrad. Men det är bara slöseri på hopp, egentligen. Istället borde jag hoppas på att allt löser sig för mig och Lucas och att vi får ett bra liv utan honom, han vill ju inte vara med oss ändå.

Det kommer ju inte gå att gå tillbaka oavsett, jag kommer aldrig att glömma detta, den här känslan. Jag kommer känna den varje gång jag ser honom. Hur kunde allting gå åt helvete medans jag trodde det var bra?

I dont get it.

Jag har av någon anledning fått en MASSA finnar den senaste tiden. Självklart så sitter de där de syns mest, under munnen och på hakan. Illröda är dom också dom jävlarna..

Därför påbörjade jag för några veckor sen någon slags "operation utrota" och har sedan dess tvättat mitt ansikte frenetiskt varje kväll med någon svidande clearasil smörja som inte hjälper (den heter typ dubbel extreme eller nåt.. ?) Well, finnarna ger inte med sig i vilket fall som helst, så ikväll smorde jag på någon superkräm som skulle ta bort befintliga och kommande finnar på bara åtta timmar (om man nu överlever så länge), way liksom, värt att prova ju, så det gjorde jag.. Jag har ju rätt känslig hud, kan ju inte ens använda normal duschtvål utan att få utslag, så detta kanske inte var min mest genomtänkta idé, men nu sitter jag här i alla fall.. Och det känns som att hela mitt ansikte håller på att fräta bort, seriöst, det gör helt sinnessjukt ont!

Så vill ni vara lite halvt självdestruktiva är detta något jag varmt rekomenderar, kan ju garanterat lova att det tar bort tanken på vilken annan smärta som helst ;)

På tal om ingenting så gjorde jag en helt random uppdatering på facebook innan från Andreas iPhone, den löd "Påväg hem från söndagsgnuggen nu" när det egentligen skulle stå "påväg hem från söndagsmiddagen nu", liksom wtf?!

Detta blev ju ett väldigt givande inlägg, men jag är sinnessjukt trött, så jag är ursäktad :)

Natti!

Note to self; Köp en jacka!

Jag låter bilderna tala för sig själva. Bara knäppte några stycken påväg hem från dagmamman..

Nu ska jag och Lucas sova en sväng.

Om det var en sak vi definitivt inte hade tid med idag så var det att försova oss. Jag som hade planerat allt in i minsta lilla detalj för att jag skulle hinna till psykologen. Stress. Men äsch, ringde dit och bad henne ringa mig när jag skulle varit där istället, så förhoppingsvis hör hon meddelandet och ringer, annars får jag ju snällt betala 200kr för uteblivet besök, suck.

Förövrigt så suger vädret, jag vet att det är höst, men inte fasen behöver det regna inte ;)

Nu ska jag hälla i mig en shake, plocka undan lite och hoppas på att psykologen ringer vid nio!

Kram!

.. stod det på hans tröja.

Självklart menar jag killen som avslutade sitt liv på live på flashback. Fick reda på det i måndagskväll och har sedan dess inte kunnat släppa det. Jag känner mig jätteilla berörd, helt fruktansvärt. Jag har läst tråden och jag har sett bilder, eller en film kanske man ska beskriva det som. När jag såg filmen (trots att jag hela tiden kände att jag inte borde) så blev jag yr och illamående. Jag la genast märke till hans ironiska tröja med texten "just do it". Efter en stund, när jag såg hur fort det gick och hur han bara, gjorde det, så blev jag ledsen, en så ung människa.. Detta var liksom allt annat än okej.

Jag gick sedan in och läste tråden han startat på flashback, där folk sa åt honom att göra det, för han skulle inte våga ändå. Det är samma reaktion jag hade fått, jag hade nog inte skrivit det, men jag hade nog tänkt det.. För det gör man? Oftast är det ju bara uppmärksamhet de eftersöker och en massa "nej, snälla gör det inte" och andra "tycka synd om" kommentarer. Man är ju bara människa själv också, man kan inte finnas där för alla, jag kan inte i alla fall.

Men nu så gjorde han det, han vågade ta livet av sig. Han skrev dock någon minut innan "nu får jag skynda på lite, börjar ångra mig" och det får mig att känna att hans beslut förmodligen var lite förhastat. I alla fall så skriver han en eller två minuter senare "all right, lets do it" och sedan tar det inte många sekunder innan han har gjort det.

Jag tror inte att någon hade kunnat stoppa honom även om han nu inte var helt säker. Från det att han startade tråden så tog det en kvart tills han hängde där, död.

Jag vet inte vad jag ska skriva, tycker bara att det är så hemskt. Jag tycker han är hemsk, som spelade in det, jag fattar inte till vilken nytta. Det är många som blivit otroligt illa berörda av detta och tänk bara på hans familj och vänner, nej usch. Att han spelade in det var till och med mer själviskt än om han bara hade gjort det i sin ensamhet.

Det är förövrigt också en grej som får mig att känna att han inte ville det, att han ville ha chansen att kunna bli räddad liksom. Tyvärr så var det ju ingen som reagerade föränn det var försent.

Nej, det finns nog inga ord som är vettiga i detta sammanhang mer än att det är förjävligt.

Vila i frid Marcus, hoppas du fick som du ville.

---

Länk till flashbacktråden.
Länk till aftonbladet och expressen.

Igår beställde jag en minireflexskärm som jag kan släpa med mig ut varje gång jag ska fota Lucas, yay! :) Förövrigt så börjar det bli omöjligt att få till bra bilder på honom, han vill bara leka och titta på annat, haha.

Jag lovar att jag ska bli bättre på att blogga, så fort jag har avslutat den sista bloggdesignen så kommer jag att återvända med massa redigeringstips, fototips och ja, massa tjatande om mitt tråkiga liv.

Kram!

Jag har blivit utmanad av Hannele.


4 Tvprogram
- Desperate Housewives, Gossip Girl, Life Unexpected och 90210.

4 saker jag gjort idag
- Sovit, snabbstädat lägenheten, handlat onyttigheter för 200kr, sett film med trevligt folk.

4 saker som jag längtar efter
- Att jag ska sluta känna mig gråtfärdig vid var tanke på min mamma, 19 och 20:e november (Avenged Sevenfold konserten och BFMV konserten), dagen då jag kommer i kjolen jag beställt och dagen jag går ut skolan.

4 saker på önskelistan
- Gå ner i vikt, få en bukplastik betald av landstinget, ett syskon till Lucas (kommer dock inte hända föränn jag är klar i skolan och har ett jobb) och ett bättre självförtroende.

4 saker som jag avskyr
- Spindlar, min mage, söndagskvällar och offentliga toaletter.

4 saker jag tycker om att göra
- Sova, spendera tid med Lucas, fota och läsa (det hinns dock aldrig med längre).

4 saker jag ätit idag
- Haha, pizza, godisnappar, guacamaule dip och chips.

4 utmanade
- De som känner sig manade :)

My beutiful baby is now two years old, I can't belive it..

Fast han är ju ingen bebis längre, på fredag fyller han två år och jag vet inte om jag ska sörja att tiden gått så fort eller glädjas åt den fantastiska lilla pojke han har blivit, det blir nog en mix..

Det är helt fantastiskt hur mycket som egentligen händer under barns första 2-3 år. För allting bara kommer av sig självt, krypandet, gåendet, pratandet, en dag så kunde han alltihop liksom. Helt sjukt. Nu lite tidigare ikväll när vi lagt oss till sängs så sätter han sig upp och säger "mamma, släck lampan" haha, liksom vart kom det ifrån? :)

Det känns verkligen inte som att det redan gått två år sedan jag låg på BB och fick se mitt lilla mirakel för allra första gången..

Min lilla lilla gosing, vart tog tiden vägen?

Jag spelade in en cover, den finns på youtube, men jag vågar inte lägga upp den här.. Den blev så intim? Jag sjunger acapella och det låter som om jag sjunger en vaggvisa eller något. Det låter inte kasst eller så heller, kanske lite tråkigt, men absolut rent o sånt..

Bah, peppa mig nu så jag kan vara modig och lägga upp den här :(