Usch, jag är alldeles för trött för att skriva.

 

Det var en trevlig advent iallafall, kameran kom med ut, men de flesta bilderna blev brusiga och enligt mig inte snygga alls just av den anledningen.. Jag är alldeles för kräsen.

 

Imorn nalkas pepparkaksbak och jag ska för första gången på flera evigheter bygga ett pepparkakshus :)

 

Nu ska jag titta på Road Trip och mysa ner mig i min nybäddade säng, godnatt!

Ja, efter en lång tids velande har jag äntligen bestämt mig..

Förövrigt så tror jag att jag drabbats av panikångest, uppvisar flera symptom, så jag ska ta mig i kragen och gå till doktorn fastän jag inte vill. Symptomen har jag haft i lite drygt två veckor nu, oftast på kvällen. Jag kan liksom sitta och titta på tv och plötsligt få jättesvårt att andas.. Det känns liksom som att jag inte får i mig någon luft när jag andas in så jag andas hela tiden djupa andetag och gäspar. Men ikväll så trodde jag helt seriöst att jag skulle tuppa av, jag fick verkligen ingen luft och jag blev alldeles yr, började oroa mig och mådde jättedåligt :(

Så ja, wish me luck eller nåt.

Imorn är det julskyltning och min kamera ska få följa med ut för första gången på evigheter, oh jag har längtat efter detta i flera månader. Jag hoppas verkligen att jag kommer få bra bilder!

Nu ska jag titta på Leap Year (igen), försöka tänka bort tankarna på min andning och äta godis.

Här kommer föresten en bild på Lucas från lite tidigare idag när vi var ute och fotade julkorten, färgerna mattades av rejält när jag laddade upp den, sucks..

Godnatt :)

Jag kan aldrig bestämma mig när det kommer till att skapa en design till mig själv. Jag brukar göra en massa olika alternativ och nedan har jag valt ut mina tre favoriter. Jag tänkte att ni kunde hjälpa mig välja vilken som passar mig bäst. De två designerna som inte används kommer förmodligen att gå till försäljning eller utlottning, om jag inte själv får för mig att spara dom för framtida bruk :)

Så, skriv vilken design som du tycker passar mig, 1, 2 eller 3.

Jävligt rörigt collage, men whatever.

Ibland inser jag att det är rätt tur att jag är ekonomisk och tänker efter femtioelva gånger innan jag köper saker, för annars hade alla dom här tröjorna varit påväg hem till mig just nu. Det finns så mycket jag vill ha!

Men nej, kläder får minsann vänta, för tillfället prioriteras extern blixt, batterigrepp och en ny kompaktkamera :) Fast egentligen blir det ingen ny kompaktkamera, jag tänker köpa en likadan som jag redan har, haha, är så nöjd med den. Dock så lär detta ruinera mig, för jag måste specielbeställa batterigreppet från Kina, för att det inte tillverkas något original till min kamera..

Sen ska det inhandlas julklappar och annat moj också, usch det kommer bli ett par tuffa ekonomiska månader framöver ;)

---

Ja, och på tal om ingenting så var Lucas frisörbesök det värsta jag vart med om hitills. Han klippte så himla mycket och jag fick verkligen trycka tillbaka tårarna när jag insåg hur illa det var. Honom lär jag definitivt inte gå tillbaka till, aldrig någonsin igen. Jag ska nog tamejtusan lära mig klippa själv eller hitta någon som faktiskt lyssnar på det man säger.

Så ja, folk må tycka att jag överdriver, men jag tycker Lucas är så söt i sitt långa hår och jag vill att han ska ha det så och när det då kommer en frisör och klipper bort flera centimeter så blir man rätt ledsen.

Skitsamma.

Nu ska jag hitta något att titta på och sen ska jag försöka sova. Ska försöka finna mod att kontakta en doktor imorn också, det är någonting fel på mig, jag känner mig jättekonstig..

Usch ja, vad jag är duktig och följer listan, haha!

Nej, skämt åsido så har i princip allt stått stilla de senaste dagarna av olika anledningar. Jag har ju vissa hälsoproblem och dom gör sig ännu mer påminda så fort jag varit lite aktiv, vilket jag var i helgen.

Men jag lovar, så fort jag orkar så kommer det komma inlägg utifrån listan, så länge får ni nöja er med miniuppdateringar :)

Jag har iallafall sett ifatt "How I Met Your Mother" nu och skrattat så jag fått ont i magen. Jag älskar verkligen den serien, haha.

Wellwell, nu ska jag och Lucas städa lite och försöka hinna julpynta i köket åtminstone. Senare ska Lucas till frisören och klippa "topparna". Fullspäckat schema med andra ord ;)

Kram!

Vi stod ute och frös i två timmar. Vi kom in och stod och väntade i två timmar lite drygt. Jag fick min hand söndermosad av en sönderknullad emo med nitarmband. Jag drog den sönderknullade emon i håret och kallade henne fitta. Den sönderknullade emon bad om ursäkt för min hand. Den sönderknullade emon hjälpte mig trycka undan publiken så jag kunde stå längst fram. Jag stod längst fram i mitten. Jag höll på kvävas ihjäl av min väska. Jag lyckades få loss min väska. Tackade den numera söta emon för hjälpen. Vi väntade i en halvtimme. Bullet kommer äntligen ut. Dom blixtrar sönder ögonen på mig med sina strålkastare. Jag ägnar en tanke åt ljudet och reflekterar över att det är bättre än förra gången vi såg dom. Bullet tar paus mellan varje låt de spelar. De spelar typ 10 låtar sedan säger Matthew att det är dags för den sista låten. De spelar sista låten och försvinner från scenen utan att säga "Thank you and goodnight" till oss i publiken. Det kommer folk och börjar plocka ihop sakerna på scenen.

Och jag.. Jag är så besviken att jag vill gråta, helt seriöst. De spelade så få låtar att jag knappt fattade att det var slut när det var slut.. Jag trodde ju att de skulle komma tillbaka ut på scenen igen som alla andra band gör?! Jag vet inte om det var mina förväntningar som var för höga eller vad problemet är, men jag bara känner mig så besviken. Jay var fantastisk, som alltid, hade ögonkontakt med honom en gång, men resten, så jävla värdelöst.

Nu ska jag klippa ihop en film av alla videoklipp från kvällen och dränka mina sorger i glass.

I love Jay forfuckingever.

Godnatt.

Ja, min blogg står ju ganska så stilla för tillfället, men nu ska det bli ändring på det. Jag hittade en jättesmart lista på Matildas blogg som jag tänkte använda mig av. Jag kommer dock byta ut vissa ämnen, exempelvis "det här hade jag på mig idag" haha, jag tror ingen vill se vad jag klär mig i.

Mitt första inlägg kommer upp ikväll, så håll utkik :)

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Jag är trött.

Så inihelvetes trött att jag knappt orkar hålla ögonen öppna. Lucas har kommit in i någon trotsperiod igen och ska nuförtiden inte sova på kvällen. I natt var vi vakna till två ungefär. Jag försökte med allt. Vi läste ut Dumbo boken, jag släckte ner överallt, jag gick och vyssjade, pussade nallarna godnatt flera gånger, tände ljus (han tycker det är mysigt) och till sist satte jag på en film, vilket han somnade till. Detta resulterade i att han fick vara hemma från dagmamman idag, det fanns ju inte en chans att han hade orkat gå upp klockan sju imorse..

Hoppas det vänder snart, för nu har vi haft denna proceduren i en vecka ungefär och jag är så trött att jag knappt klarar av att tänka.

Nog om det. Idag tog jag mig i kragen och diskade vårt diskberg som vuxit sig så stort att Mount Evrest hade varit litet i jämförelse. Detta tog mig en och en halv timme att diska, och 40 minuter att torka. Jag är sannerligen konfunderad över hur två och en halv människa kan dra fram så mycket disk på mindre än en vecka, haha.

Dessutom har jag städat hallen och toaletten och planerat veckans matinköp, jag har med andra ord varit ovanligt flitig :)

Och ja, mitt i allt detta kom jag på att det var fars dag igår, vilket jag helt hade glömt, fastän jag planerat inför det i ungefär en månad. Det löste sig dock och Andreas fick en väldigt fint inslagen present (den var inslagen i julklappspapper och gummisnoddar höll fast kanterna istället för tejp) och ett fint litet kort som jag köpte med mig när vi var och handlade för ett par dagar sen.

I brist på annat får ni en bild på Lucas som är tagen igår kväll när vi matade hästen och katterna hemma hos Andreas mormor. Den är tagen med min lilla kompaktkamera, därav kvalitén.

Nu ska jag lägga mig i soffan och inte resa mig därifrån föränn det är dags att gå och sova.

Kram!

Glömde ta med länken till tävlingen, så publicerar inlägget igen.

Jag är finalist i en bildtävling på familjeliv. Tävlar med bilden nedan. Har ni möjlighet att rösta så gör gärna det, bild nummer 7 är det man ska rösta på då.. Det känns förvisso helt orimligt att jag skulle vinna, men jag ligger tvåa just nu så helt omöjligt är det inte..

Jag vet att man behöver vara medlem för att rösta, men jag tror jag har någon familjelivsanvändare som läsare? Annars går det snabbt och lätt att skapa ett konto, om man nu vill det..

Vill du rösta så gör du det här!

Tack på förhand.

Om jag hade fått en dag till med min mamma, bara en, så vet jag exakt vad jag hade gjort.

Jag hade börjat med att ge henne en bamsekram och bara andats in mammalukten. Sen hade jag bakat bullar med henne, en massa bullar. Sen hade jag tagit med henne till stranden. Där hade jag velat doppa fötterna i vattnet och bara sitta där på strandkanten med henne i tystnad. Sen hade jag tagit med henne hem och lagat tacos och efter det skulle vi ha tittat på bilder från när hon var ung så jag kunde lyssna på alla hennes berättelser från när hon var liten (jag älskade när vi gjorde det). Sen hade jag sjungit "Mama" med Spice Girls för henne, för hon älskade att höra mig sjunga och uppmuntrade mig alltid att göra det. Sen hade jag berättat hur mycket hon beydde för mig och hur mycket jag älskade henne och gett henne en till bamsekram. Självklart hade jag presenterat Lucas för henne också, det hade jag gjort efter min bamsekram och han hade fått varit med hela dagen..

Det hade varit den perfekta dagen. Det hade dock varit mysigt att uppleva våra mamma/dotter stunder lite då och då också. Våra samtal om allt möjligt som kunde vara ändå in på natten. När vi var och handlade tillsammans och hon direkt visste vilka kläder jag ville ha. Alla kvällar vi satt tillsammans i soffan när alla andra sov och pratade om hennes förflutna, tittade på Gilmore Girls och åt kebabrullar som hon gått och köpt speciellt till oss. Det finns så många stunder som jag hade velat uppleva igen, många stunder jag hade velat få chansen att göra om, om jag bara kunde.

Jag saknar min mamma :(

Då var kvällens idol-show över och jag har bara ett ord surrandes i huvudet, besvikelse.

Fy vilka kassa låtval, det var väl rocktema? När jag tänker på rock så ser jag bandtröjor, nitbälten, converse skor, sotade sminkningar och spretigt hår. Jag hör Mötley Crüe, Metallica, Iron Maiden och Kiss och ni vet andra klassiska rockband.. Jag hör definitivt inte The Rasmus eller överhemska Mando Diao.

Nej, usch. Hade jag varit med i kvällens idol så hade jag minsann sett ut som en rockstar och valt låt som symboliserar rock, typ Sweet Child Of Mine med Gun's And Roses eller I Love Rock'n Roll med Joan Jett.

Jag önskar verkligen att jag hade kunnat söka till idol, för att jag tror att jag hade haft en chans att komma med, men eftersom jag är småbarnsmamma och inte hade klarat en dag utan min lilla gosing så är det inte ens ett alternativ. Ni får njuta av mina kommande covers istället :)

Nu ska jag ge Shutter's Island en chans och hålla tummarna för att Elin blir den som lämnar idol ikväll, godnatt!

Jag håller på att längta ihjäl mig efter julen.

Jag som vanligtvis brukar hata den har nu börjat bli lite smått kär i den. Jag tror det beror på Lucas. Nu har jag liksom någon att dekorera för. Jag menar, jag trodde aldrig att jag självmant skulle vilja göra ett pepparkakshus eller köpa en julgran och dekorera den.. Jag känner mig så himla fånig, to be honest.

Jag tyckte om julen när jag var liten (började hata den i samband med att jag hamnade i familjehem). Jag älskade att vara ute efter att det blivit mörkt och bygga såna snöbollslyktor. Jag älskade hela stämningen, att allting var så mysigt, för var det något mina föräldrar lyckades med så var det att skapa den perfekta julen, år efter år. Jag minns till och med att de brukade ha kvar granen framme tills jag fyllde år (den 27 februari) för att jag älskade den så mycket.

Jag saknar det lite.. Att bara vara med familjen på julen. Nu när jag är med i Andreas familj så firar vi även med den närmsta släkten, och även om det också är mysigt så är det inte så jag växt upp. Fast om jag tänker efter så brukade min moster vara med, och min morbror medan han levde, så det var ju med släkt också, men det känns ändå aldrig som om det blir samma sak, det kanske berodde på att jag var liten, man kanske aldrig återfår den där fantastiska myskänslan?

På första bilden är det jag till vänster, min mamma och min lillasyster framför henne. På andra bilden, jag, min lillasyster och pappa. Skulle tro att bilderna är tagna 1997 eller 1998.

Åh, ge mig jul, ge mig snö, ge mig en trädgård så jag kan bygga snögubbar med min gosunge :)

Nu ska jag dricka en kopp varm chocklad och titta på någon julfilm, haha, såna finns det ju gott om och jag tröttnar aldrig. Filmen Jack Frost är en stor favorit, den har jag tyckt om sen jag såg den första gången och då var jag rätt liten.

Jag är överviktig, det är ju ingen hemlighet direkt. Jag har åtskilliga gånger försökt gå ner i vikt med olika metoder och redskap, men jag misslyckas gång på gång.

Jag tror inte att någon diet kan hjälpa mig.. Jag tror att den enda som kan hjälpa mig är jag.

Jag behöver vakna upp och inse vart det blir fel? Varför jag går upp i vikt när det enda jag vill är att gå ner? Jag behöver ta reda på varför jag har blivit överviktig för att kunna ta tag i problemet och slutligen bli smal igen.

Det finns vissa faktorer som jag vet om. Jag vet att jag äter för sällan och att jag äter för mycket när jag väl äter. Jag vet även om att jag rör mig för lite (men det ska det bli ändring på nu när jag har min crosstrainer). Men jag tror dom största problemen är psykiska. Jag tror att jag tröstäter. Varje gång jag blir ledsen så vill jag äta. Jag vet att det inte finns någon logik i det, det är otroligt självdestruktivt, för ju mer jag går upp i vikt, ju sämre mår jag. Men jag ska förhoppningsvis få hjälp av en kognitiv beteende terapeut med just detta.

Det känns dock som att jag behövde erkänna det för mig själv först, för jag har förnekat det så länge. När folk påpekat det (bland annat läkaren som fastslog min depression) så har jag slagit alla taggar utåt och satt mig i någon försvarsposition för att jag inte har velat ändra på det, för det har varit min trygghet. Nu på sistone har jag dock börjat tröttna på mig själv och insett att det finns andra sätt att finna trygghet på, jag behöver bara vidga mina vyer lite.

Jag vet inte ens varför jag skriver detta på min blogg, detta är någonting jag skäms jättemycket över. Samtidigt så känner jag mig stolt över att jag äntligen har sökt hjälp för det.

Så ja, nu ska jag sluta önska en massa och istället jobba lite för att önskningarna ska slå in.

 

Nu är det slut på veckan och det är dags för freeeedaaagsmyyyyyys!

Imorn blir jag ägare till min alldeles egna crosstrainer och jag håller på att längta ihjäl mig. Det ska bli så skönt att bara kunna gå o ställa sig på den o köra ett par minuter när lusten infaller sig. Det är dags att gå ner i vikt nu, att göra det på allvar, det känner jag verkligen. Jag vet att jag mår så mycket bättre när jag undviker kolhydrater i största möjliga mån och jag vet att jag kommer att må bättre av att se resultat också.

Jag ska fortsätta äta soppor året ut åtminstone, för att se resultat snabbt och sen får jag se hur det blir, vill ju bygga lite muskler också.

Jag känner mig så pepp för tillfället, fullkomligt slutkörd både psykiskt och fysiskt (ångesten är jobbig just nu), men trots det, pepp.

Nu ska jag kolla in Gilmore Girls och sen kallar sängen, imorn blir det upp tidigt igen för att lämna Lucas hos dagmamman.

Mm.

Det är faktiskt sant, att sorgen känns lättare efter ett tag. Eller lättare och lättare, den går att hantera nu iallafall. Nu blir jag inte längre ledsen av dom glada minnena, vilket jag blev innan, nu känner jag bara saknad. Det är så svårt att förstå att jag aldrig kommer att få träffa henne igen, äta hennes mat, hennes bullar.. Det är som att jag inte kan acceptera det.

Någon del av mig tänker dock alltid att hon ser mig. Det är en konstig tanke egentligen, men ack så tröstande. Jag har kommit till en punkt där jag fortfarande vill göra henne stolt. Vara den personen som hon var så stolt över.

Jag får dock skuldkänslor över det ibland. För jag vet att det finns saker som hon hade velat att jag gjorde. Svarat på mina syskons brev till exempel. Det handlar inte om tidsbrist, för det är vad jag intalar mig själv, att jag inte har tid.. Men det är inte det. Jag känner mig så tom på ord varje gång jag sätter mig ned med ett tomt papper. Allting jag skriver känns så dumt och då struntar jag bara i det. Jag skulle ha skickat brev till min lillasyster när hon fyllde år, köpte ett kort och allting, men jag skickade det aldrig. Jag skulle skicka brev till min pappa och berätta om begravningen, men jag har inte ens börjat formulera orden i huvudet (vilket gör mig jätteledsen). Min farmor skickade brev för några veckor sen, en bild på sig själv och allt, men jag har inte förmått mig att svara.

Jag är världens sämsta syster, dotter och barnbarn. Jag gnäller alltid över att jag inte har någon, men det är ju jag själv som stöter bort dom..

Därför tänker jag nu ge ett löfte, inför alla er. Imorn ska jag gå och köpa frimärken, sen ska jag sätta mig ned, med en hög tomma pappar och skriva breven. Sedan ska de postas på torsdag när jag lämnar Lucas hos dagmamman. Punkt.

Inget mer skylla ifrån sig nu.

Många hade saker emot min mamma, på grund av hennes problematik och fortfarande är det många som inte förstår varför jag sörjer. Vissa människors hemska ord surrar fortfarande runt i huvudet på mig. Men, en gång för alla nu.. Jag älskade min mamma, för den hon var och trots hennes svårigheter och problem. Allt det hemska är bortglömt och förlåtet, det finns ingen anledning att älta det längre. Jag saknar alla bra stunder, alla stunder då hon verkligen var den bästa mamman i världen för mig, för tro mig, det finns tusentals exempel på såna stunder.

Nu ska ominstallera msn och hoppas på att det börjar fungera igen, sen blir det ett avsnitt Gilmore Girls innan jag somnar.

Natti.

Eller nä.

Inspiration har jag, viljan att utföra den saknas dock. Det är vädrets fel, jag svär. Det är så jävla mörkt hela tiden, vi har fan alla lampor tända här hemma för att se något överhuvudtaget, och det är mitt på dagen.

Hösten är min favorit årstid, vanligtvis, men denna regn och rusk hösten kan fara dit pepparn växer, gärna igår.

Ge mig snö och ljus, nu tack!