Jag kan knappt vänta.. ♥

 

Jag har tidigare skrivit om detta här.

 

Bara jag som missat det här klippet (det är rätt gammalt, så antagligen, haha)?

Kan ju inte påstå att det fick mig att bli mindre kär i Ryan Gosling direkt, höhö..

Jag älskar filmer som man kan se flera gånger och helt plötsligt lägga märke till detaljer man inte sett innan och se handlingen ur ett annat perspektiv.

Ikväll såg jag Titanic. Det var nog en 3-4 år sedan jag såg den sist.

Jag har aldrig riktigt reflekterat över slutet. Jag vet att jag har varit lite besviken för att jag känt att den kunde ha slutat mer romantiskt än den gjorde, men ikväll insåg jag att den slutar mer romantiskt än jag någonsin kunnat tänka mig.

I slutet får man först se en snabb överblick av Rose's foton som står bredvid hennes säng. Sedan får man se henne ligga i sängen och sova. Kameran glider sedan förbi hennes ansikte och man åker ner i djupet och in i Titanic där man slutligen stannar inne vid den stora trappan. Därinne står alla som dog kvällen Titanic sjönk. Jack står högst upp i trappan och väntar på Rose. Sedan kysser de varandra och alla runtom dom klappar händerna. Sedan vänds kameran upp mot det stora glasfönstret och där slutar filmen.

Innan har jag alltid tänkt att den äldre versionen av Rose sover och drömmer detta, men ikväll insåg jag att hon dog, vilket gör det hela mer romantiskt.

Bilderna man får se visar ju när Rose uppfyller alla löften hon gett Jack. Hon levde ett långt lyckligt liv och gjorde allting hon lovade honom att göra. Scenen vid trappan är när de återförenas, i döden, för att spendera evigheten tillsammans.

Jag antar att alla som sett filmen har förstått detta, så jag skäms nästan över att erkänna att jag inte gjort det. Nu är jag ännu mer förälskad i filmen. Jag älskar slutet, det är ju helt fantastiskt. Hela filmen är fantastisk, James Cameron är verkligen ett geni.

Titanic, min absoluta favoritfilm genom tiderna.

Titanic hade biopremiär i Sverige 1998. Då var jag bara 7 år gammal och hade därför inte möjlighet att se den på bio. Idag finner jag dock till min stora glädje att Titanic kommer att visas på bio igen, år 2012 med 3D effekter. Jag vet knappt hur jag ska reagera, det är bara, wow.. Jag är alldeles överväldigad. Det finns ingen officiell trailer ännu, men så fort den kommer lär den finnas här på bloggen. Den ska tydligen ha biopremiär i början på April, för att parera med det riktiga fatygets avgång, som då inträffade för exakt 100 år sedan.

Nu tror jag inte att filmen Titanic har undgått en enda människa som läser min blogg, men man vet aldrig så jag kör en snabb genomgång av handlingen; Handlingen i filmen kretsar kring karaktärerna Rose och Jack som träffas på båten och blir förälskade i varandra. Rose är en tjej från överklassen och Jack är en hemlös kille. De träffas en kväll då Rose bestämt sig för att ta livet av sig genom att hoppa från båtens akter. Jack ingriper och lyckas övertala henne att inte hoppa. De inleder sedan en vänskap och slutligen en kärleksaffär. Båten kolliderar sedan med ett isberg och man får följa deras kamp för överlevnad.

Det finns så mycket som gör den här filmen bra, storyn, soundtracket, effekterna, kemin mellan skådespelarna, den lyckas verkligen med allt den tar sig an. Jag tror dock att min supercrush på Leonardo DiCaprio (som pinsamt nog till och med hängt med upp i vuxen ålder) påverkar mitt omdöme lite. Jag tycker nämligen att dom flesta filmerna som han medverkar i är jättejättebra, haha, och jag börjar ana ett samband..

Jag kommer att framstå som en riktigt stalkerish efter detta, men jag kan helt enkelt inte låta bli. I mina yngre tonår så var min crush på Leonardo DiCaprio som allra värst. Jag drömde verkligen (ja, helt seriöst) om att jag skulle gifta mig med honom. Jag planerade vad våra barn skulle heta och jag kunde verkligen föreställa mig en framtid tillsammans med honom i vårt lyxhus. Jag fick någon bigsize kalender som var fullproppad med stora fina bilder på honom som jag klippte ut och tapetserade mitt rum med, haha. Jag brukade till och med pussa på bilderna för att "se hur det kändes att pussa honom". Gud ja, det var tider det.

Detta var min absoluta favoritbild av honom när jag var yngre, jag tyckte att han var sååå snygg, nu föredrar jag dock hans manliga skepnad mer än hans ungdomliga look, haha :)

Nåja, nu ska jag inte överösa er med en massa onödig info flör då lär intresseklubben sprängas (mohahaha). Nu ska jag krypa ner under täcket och sova, vilket blev mycket senare än planerat inser jag. Fy vad trött jag kommer att vara imorgon, gäsp. Godnatt.

Edit: Satt nyss och tittade på en massa bilder på honom på google och insåg efter en stund att jag satt med världens mest patetiska flin på läpparna. Haha, jisses, det har nog blivit lite förmycket Leo dom senaste dagarna..

5. Förnuft och Känsla

Detta var den första "BBC" miniserien jag tittade på. Jag gillar boken, men jag gillade inte filmatiseringen lika mycket. Andra gången jag tittade på den tyckte jag dock om den mer. Då hade jag sett de andra miniserierna som finns på BBC och insett att detta är en av de bästa :)

Är man intresserad av handlingen så kan man se den bara på grund av de vackra miljöerna, för det finns det gott om i den här filmen.

När mr Dashwood dör ärver John, hans son från ett tidigare äktenskap, egendomen Norland Park. Mrs Dashwood och hennes tre döttrar, Elinor, Marianne och Margret, får nöja sig med ett lågt underhåll. Johns snobbiga fru, Fanny, försitter ingen tid med att ta över Norland. Kvinnorna flyttar istället in hos mrs Dashwoods kusin.

4. Wuthering Heights

Den här filmen såg jag faktiskt för första gången igår i samband med att jag för första gången läst boken. Handlingen skiljer sig en del, rätt mycket faktiskt, men jag tyckte den fick med de viktigaste delarna. Wuthering Heights är nog omöjlig att filmatisera som den är skriven. Det är så mycket som händer, så många karaktärer. Jag tycker iallafall att denna filmatiseringen var bra (och de flesta andra Wuthering Heights fansen håller med mig om att detta var den bästa filmatiseringen som kommit hitills).

Baserad på romanen av Emily Brontë. Fostersyskonen Cathy Earnshaw och Heathcliff älskar vanandra över allt annat. När olika krafter för dem isär väcks ett hämdbegär hos Heathcliff. Ett begär som kommer att sträcka sig över generationsgränserna.

3. Övertalning

Min favorit av Austens böcker och jag tycker att filmen är precis lika bra. Jag tycker att den snyggaste manliga karaktären i alla BBC versioner utan tvekan är Rupert Penry-Jones som spelar Fredrick, vilket säkert bidrar lite till min åsikt.

Vid 19 års ålder blir Anne och sjöofficeraren Frederick kära, eftersom Frederick varken har pengar eller rank tvingas Anne avbryta förlovningen mot sin egen vilja. Åtta år senare kommer Frederick tillbaka från sjön, rik och berömd. Anne som aldrig slutat älska honom kan bara se på medan alla kvinnor i distriktet vill bli hans.

2. Stolthet och Fördom

Jane Austen's förmodligen mest älskade verk i filmtappning. Jag älskar boken och tycker att den här filmen lyckas fånga känslan jag får när jag läser den (har dock inte sett den tidigare tappningen av den).

När den rike, ogifte Mr Bingley flyttar in i trakten blir Mrs Bennet överlycklig, nu kanske en av hennes fem döttrar kan bli gift! Han har dessutom en ännu rikare bästa vän som även han är singel. Men Mr Darcy, som vännen heter, och näst äldsta dottern Elizabeth tycker genast illa om varandra. Han är ju så snobbig, och hon så alldaglig och lantlig. Så kommer ett regemente till staden och Lizzy lär känna Mr Wickham, en trevlig ung och charmig man, Darcys raka motsats. Han berättar hur Mr Darcy, som han känt sedan barndomen, behandlat honom mycket illa. Hon tar genast Wickhams parti och tycker om möjligt ännu mindre om högdragne Darcy. Men tiden går och Elizabeth får lära sig att kanske inte alltid lita på sitt omdöme.

1. Becoming Jane

Jag älskar den här filmen. Jag har nog sett den 200 gånger och har inte tröttnat än. Det var kärlek vid första ögonkastet. Filmen är baserad på en bok om Jane Austen's liv där man får se hur hon får inspiration till sina böcker från sitt eget liv.

Filmen utspelar sig då Jane är 22 år gammal och ännu inte har gift sig, något som främst oroar hennes föräldrar. Men så frågar en av Hampshires mest välbärgade män om hennes hand och Janes fattiga familj tackar ja åt henne. Samtidigt förälskar sig Jane i irländaren Tom Lefroy som tillfälligt spenderar sommaren hos sina släktingar i Janes hembygd. Tom har misskött sina studier i London och som straff har han skickats ut på landet. Paret inleder en romans. Men med Toms rykte och Janes familjs beslut kan kärlekshistorien bara sluta på ett sätt...

Att Anne Hathaway spelar Jane gör väl sin del också, hon passar nämligen perfekt och kemin mellan henne och Tom Lefroy (James Mcavoy) är alldeles fantastisk! Tycker man om kostymdraman och inte har sett den här filmen så måste man definitivt göra det :)

Jag inspirerades av ett inlägg på Evelinas blogg.

Jag är ett stort Buffy fan. Det var den första serien jag följde på TV och den enda serien som verkligen har gjort en skillnad i mitt liv.

Jag älskar Buffys karaktär, att hon är mänsklig och sårbar samtidigt som hon är en "superhjälte". Jag älskar serien för att man får se henne växa upp från en osäker tonåring till en stark självständig kvinna. Jag gillar att hennes liv är lite verkligt med alla problem som en tonåring faktiskt kan tänkas ha, men samtidigt overkligt med alla vampyrer och demoner. Har man inte sett serien så tycker jag man ska ge den en chans, för bakom alla dåliga effekter finns det en handling som är djupare än man först förstår. Haha, nu skönmålar jag serien ordentligt, men har ni inte sett den så ge den en chans iallafall, det tar någon säsong innan den kommer igång (säsong 2 och 3 är de bästa säsongerna enligt mig).

Jag måste också berömma bakgrundsmusiken, vissa teman är otroligt vackra! Några finns att lyssna på här, men den jag tycker om mest av alla finns här.

Jag är förövrigt ett "Buffy/Angel" fan, så jag föredrar de 3 första säsongerna av den anledningen. Jag avskyr Riley och Spike.. Eller jag vet inte. Jag gillar kanske Spike lite, men nä, Angel is the only one för min del. Som tonåring tapetserade jag mina väggar med bilder på honom och kunde ligga och dagdrömma om honom i flera timmar, haha, hur vi skulle gifta oss och sånt där. Lite stalker varning på det I guess..

Jag såg mitt första Buffy-avsnitt när jag var runt 9-10 år gammal ungefär och sedan dess har serien funnits i mitt liv. När jag fyllde 14 fick jag säsong 1-3 på dvd och resterande säsonger köpte jag för något år sedan.

Jag känner alltid ett behov att att se på Buffy när jag känner mig lite deppig, för sen när jag har sett det så känner jag mig "kickass" igen :) Jag har ingen aning om varför faktiskt. Det är bara så peppande på något vis att se henne slåss mot vampyrer och kämpa med sina inre demoner samtidigt. Hon visar liksom på något sätt att även den starkaste personen kan må dåligt ibland, och det är inspirerande? Jag vet inte vad jag babblar om, poängen är att jag blir peppad och får lite kämparglöd i mig när jag tittar på det.

Ikväll tänkte jag iallafall ta ett litet Buffymaraton och glo igenom några av mina favoritavsnitt, det var ett tag sen nu, lite självförtroende-boost är ju aldrig fel..

---

Nu har min lilla älskling kommit hem iallafall och vi ska äta lite godis och se på film tillsammans först. Vi ska mysa till det ordentligt, men ljus och grejer. Jag har saknat min lilla gosunge så grymt mycket, vill bara pussa och krama på honom hela tiden! Han verkar dock inte ha saknat mig, han verkar mest ha saknat sina leksaker, haha, för när jag kommer fram och ska ge honom en kram så vrålar han "neej, sluuuuta mamma, du är jobbig, Lucas lekar faktiskt" *snyyyft* :) Ah well, han blir gosig och kramig sen när han är trött, så får passa på att pussa och krama på honom då.

Bubye!

Jag snor en idé från Seriedrottningen och skapar en lista om snygga seriebabes, det vill säga, dom snyggaste tjejerna inom serievärlden. Jag satt länge och klurade och funderade på vilka jag skulle ha med och när jag var klar med listan insåg jag att alla såg likadana ut, så jag fick fundera lite till. De på listan nedan är fortfarande ganska lika varandra, men jag försökte variera utseendet lite. Det lär förövrigt märkas att jag inte är något större fan av blondiner, haha. Jag kör alla mina i samma inlägg till skillnad från Seriedrottningen som presenterade sina i enskilda inlägg.

Here we go!


5. Michelle Trachtenberg

På femte plats har vi Buffy's lillasyster Dawn och den manipulerande bitchen Georgina i Gossip Girl. Hon har väldigt unikt utseende. Jag vet inte riktigt vad det är med hennes utseende som tilltalar mig, för hon har (faktiskt) en ganska klumpig kroppstyp, men hon har grymt fina ansikte. Jag har förövrigt en "typ" också (tydligen) långt brunt/svart hår, blåa eller gröna ögon, markerade ögonbryn och söta ansikten is the way to go, enligt mig..

4. Leighton Meester

Leighton Meester är däremot inte speciellt fotogenisk (det var väldigt svårt att hitta bra bilder på henne..), jag tycker hon ser väldigt annorlunda ut när hon spelar Blair Waldorf i Gossip Girl. Hon är iallafall väldigt vacker, men får minuspoäng för sina kanintänder (jag är helt besatt av raka, vita hollywood tänder, när jag ser folk ute så tittar jag ALLTID på deras tänder först, fina tänder förbättrar hela utseendet, imo). Jag älskar dock hennes smilgropar och rådjursögon, såna vill jag också ha!

3. Willa Holland

På tredje plats kommer Willa Holland som spelar elaka Agnes (Little J's modellkompis) i Gossip Girl och Marissa Cooper's lillasyster Caitlin i The O.C. Hon är ursprungligen modell och det synns för hon är otroligt fotogenisk. Hon följer ju dessutom beskrivningen av min "typ", det vill säga, långt mörkt hår, gröna ögon, markerade ögonbryn och sött ansikte, haha.

2. Lucy Hale

På andra plats ligger Lucy Hale som spelar Aria i serien Pretty Little Liars. Hon har så otroligt vackert ansikte. Det finns inte direkt så mycket att skriva, för även hon ser ut som min "typ". Jag tycker förövrigt att Aria i Pretty Little Liars har grymt snygg klädstil och varje gång jag ser henne så tänker jag "sååå vill jag också klä mig". Hon har förövrigt den mest perfekta kroppen av alla på listan (enligt mig). Jag föredrar tjejer som är petite (Emily Browning från Sucker Punch har min drömkropp). Det kanske beror på att jag själv är ganska så liten och kort?

1. Jaime Ray Newman

På första plats kommer Jaime Ray Newman spelar en av huvudrollerna i serien Eastwick och har gästspelat l i både Life Unexpected och Veronica Mars. Äntligen någonting annorlunda på listan, haha! Hon är en sån där klassisk skönhet. Naturligt rödhårig, blek porslinshy och vackra ansiktsdrag (jag sitter allvarligt och kokar av avund). Hon verkar även ha en väldigt varm och mysig personlighet om man tittar på intervjuer med henne. Perfekt helt enkelt.

Hur hade er lista sett ut? :)

Jag ska göra en lista med seriehunkar också, har redan börjat klura på den faktiskt.

Nu ska jag preparera mig med bedövande halstabletter och försöka få i mig lite yougurt. Har inte ätit något alls på två dagar på grund av den dumma förkylningen jag drabbats av, inte för att jag har någon vidare matlust, men magen kurrar, så den är hungrig.

Bye.

Under sommaren har alla serier jag tittar på, förutom Pretty Little Liars säsongsuppehåll, då brukar jag passa på att titta på någon gammal serie jag har velat se eller hitta en helt ny serie.

Hitills har jag tittat på Veronica Mars två gånger, Moonlight och den senaste veckan har jag tittat om på Gossip Girl från början och nu vill jag ha någonting nytt att se, så hittade tre stycken nya serier som verkar intressanta :)

1. Combat Hospital

Jag säger bara, jag och mina läkarserier. Jag har nog sett alla utom Grey's Anatomy. Fast det är väl kanske passande.. Jag vill ju bli läkare och blir bara mer pepp på att plugga när jag ser läkarserier, även om jag vet att de oftast är ganska så långt från verkligheten.

Den här serien handlar iallafall om ett militärsjukhus i Afghanistan där läkare från USA, Storbrittanien och Canada räddar liv och är allmänt awesome. Det typiska upplägget helt enkelt, men med lite twist.

 

2. Love Bites

Jag vet inte, den verkar ju inte så frestande egentligen, men jag gillar många av skådespelarna som är med så, why not? Det är en dramakomedi iallafall, om kärlek (no shit sherlock) och ja, den verkar okej. Jag har hört både bra och dåligt om den, så vill bilda en egen uppfattning.

 

 

 

3. Happy Endings

 

Jag tror jag kommer gilla den här serien, tror dock inte att den kommer att överleva så länge (man kan ju alltid hoppas dock, den har fått rätt bra betyg på IMDB), men det är okej.

 

Handlar om ett par som gör slut på sin bröllopsdag och hur deras umgängeskrets ska anpassa sig till det, typ. Ibland behöver det inte vara mer komplicerat än så.

 

 

Hoppas jag har kunnat inspirera någon, har ni någon annan ny eller gammal serie att tipsa om, lämna en kommentar! Jag tycker om det mesta :)

Nu ska jag äta frukost, sen ta tag i tvätten, pustsuckochstön!

 

Bye.

Jag älskar Transformers filmerna och har gjort enda sedan jag såg den första filmen för 4 år sedan. Jag gillar att dom lyckas hålla uppe spänningen i 2,5 timme och att man kan se filmen flera gånger och var gång tycka den är lika spännande för man upptäcker nya saker man inte lagt märke till innan. Jag fullkomligen älskar dom små inslagen av humor, relationen mellan BumbleBee och Sam och ja, allt filmerna har att erbjuda helt enkelt.

Därför var den senaste filmen inget undantag utan jag tyckte om den lika mycket som de andra filmerna. Jag hör dock till den skaran som saknade Megan Fox, för skådespelerskan de ersatt henne med var bland de sämsta jag någonsin sett (ever).

Innan jag berättar lite om handligen så måste jag påtala effekterna som i 3D var bland det häftigaste jag sett i filmväg. Jag satt som hypnotiserad när de ändrade skepnad från snygga motorfordon till Autobots.

Så handligen.. Som vanligt så handlar filmen och kriget mellan Autobots och Deceptiocons. Sam är såklart också med och tillskillnad från de tidigare filmerna, där han gick i skolan så letar han nu jobb. Han har en ny flickvän också, Carly som då självklart ersätter Michaela (Megan Fox, sadface). Det är svårt att beskriva handlingen med få ord och jag vill inte säga för mycket, så jag väljer att kopiera beskrivningen av filmen som finns på SF:

Då Decepticons såg ut att förlora kriget mot Autobotsskickade de ett skepp mot jorden med ett innehåll som skulle rädda deras ras. De amerikanska astronauter som upptäckte det kraschade skeppet på månen tystade ner händelsen i vad de trodde var mänsklighetens intresse. Men när hemligheten läcker ut vaknar den slumrande fienden och kriget mellan Autobots och Decepticons kan plötsligt få en helt annan utgång.

Det är en bra film. Gillade man dom andra Transformers filmerna så kommer man att gilla den här. Har man inte sett Transformers alls så tycker jag att man ska göra det, dom handlar inte bara om robotar utan man får ju även följa Sam som är en helt vanlig kille, åtminstone innan han köper en bil som råkar vara en Autobot, höhö.

Well, den får poäng för allt, bild, soundtrack, handling och så vidare.

5/5+

Jag har ju utlovat lite filmrescensioner så ska försöka hinna med att skriva några stycken den här veckan.

Tänkte börja med Sucker Punch som jag såg för en vecka sen ungefär. En väldigt visuellt vacker film. Snyggt filmad och bra effekter. Jag känner dock att handlingen blir lite platt. Filmen lyckas inte behålla min koncentration. Jag gillade dock dom första 20 minuterna av filmen ungefär. Själva handlingen har väl inte haft något vidare potential från början heller, men nog kunde det ha varit lite bättre.

Den handlar om Baby Doll som efter sin mammas död och styvfaders svek hamnar på ett mentalsjukhus för flickor. Mentalsjukhuset är dock en fasad för en bordell och Baby Doll bestämmer sig för att fly. Hennes medfångar Rocket, Sweet Pea, Blondie och Amber bestämmer sig också för att följa med. Baby Doll gör, efter att hon upptäckt att hon kan dansa sig till allas fulla uppmärksamhet, upp en plan för hur det hela ska gå till och vad hon behöver för att lyckas. Under tiden hon dansar flyr hon även undan verkligheten och det är i Baby Doll's fantasivärld som vi får följa "uppdragen" där de skaffar fram de nödvändiga grejerna för flykten.

Filmen saknar karaktärsutveckling och alla repliker i filmen fick förmodligen plats på ett A4 papper. Filmen känns ungefär som en 2 timmar lång musikvideo och det håller liksom inte, även om det är tilltalande i början.

Den får poäng för att den är visuellt snygg och har bra soundtrack, men det är det enda.

2/5

För ett tag sen så fick jag ett erbjudande från CDON på pocketböcker, så jag klickade hem Twilight böckerna, tänkte det kunde vara roligt att ha dom hemma eftersom jag var så förtjust i dom när de kom. För någon vecka sen så bestämde jag mig för att läsa om serien från början, det var endå ett tag sen jag läste dom sist (tror det var 3år sen som jag läste "Om jag kunde drömma" för första gången).

Men nej, ingen magi den här gången. Förra gången blev jag alldeles trollbunden av boken och hade min självklara bild av hur Edward såg ut. Robert Pattinson har fullkomligen slaktat den bilden av honom och nu känner jag mig enbart irriterad när jag läser.

Edward beskrivs som otroligt vacker, kunde inte filmbolaget då ha valt en person som är ganska så självklart vacker för de flesta? För alltså, det är inte Robert Pattinson. Han är inte uppenbart vacker, det bara är så. Film-Edward och bok-Edwards personligheter är dessutom också extremt olika och det stör mig också.

Så, då kommer vi till frågan, vem skulle ha spelat Edward istället?

Enkelt; Chace Crawford.

Ta en stund, smaka på det. Googla fram lite bilder på honom och sen kommer ni också att se det.

För min del är Chase Crawford rätt nära den Edward jag föreställde mig när jag läste boken för första gången. Och ja, förmodligen så är Robert Pattinson en bättre skådespelare, men jag vet inte.. Nog hade dom väl kunnat hitta någon som passade bättre som Edward?

Menmen, man kan ju inte få allt som man vill här i världen. Jag får försöka att föreställa mig "min" Edward och hoppas att dom gör nya versioner av filmerna om ett par år, med en snyggare Edward...

Ytlighet när den är som bäst, eller?

Jag har ju börjat läsa massor igen, det var ett utav mina nyårslöften. Igår förmiddag började jag läsa boken "Frost" av Maggie Stiefvater och nu i eftermiddag läste jag ut den.

Helt fantastisk bok, verkligen, den är otroligt vackert skriven.

Jag föreställde mig iallafall två skådespelare som Grace och Sam, det gör man ju automatiskt i huvudet och chockad blev jag när jag såg att någon gjort en fanmade trailer med just dom skådespelarna. Det verkar vara ganska enade åsikter på nätet om vilken skådespelare som skulle spela Sam, haha.

Sam skulle iallafall spelas av Steven Strait och Grace av Laura Ramsey (samma skådisar som spelade huvudrollerna i The Covenant som jag inte såg för alltför längesen).

 

Jag rekomenderar verkligen boken iallafall, den var en riktig höjdare. House of Night serien som jag också läser just nu kan inte ens jämföra sig med den här boken. Sättet Maggie skriver på är väldigt, speciellt. Nästan lika förtrollande som Stephanie Meyer.

 

Förövrigt så såg jag filmen "Just Go With It" lite tidigare idag och den var faktiskt bättre än förväntat. Den var riktigt rolig emellanåt och jag var på gott humör efter att jag hade sett den. En feel-good film med andra ord.

 

Nu ska jag få i mig nåt att äta innan min skutt kommer hem. Min nya design börjar äntligen ta form också.

 

Kramsålänge!

 

Update; Kollade just på IMDB (Shiver) och det ska tydligen göras en filmatisering av boken, sidan blev senast uppdaterad den 27 februari (min födelsedag) haha, lite spooky, don't you think?

Jag har någon slags "thing" för skäggiga, långhåriga och allmänt ovårdade irländare. Är dom dessutom fiskare så är det av någon konstig anledning full pott. För att galonisar och gummipuppor på en fiskstinkande kille med ett ovårdat yttre är väl vart allas tankar hamnar när man säger ordet "drömkille".

Nej, trodde inte det heller, det är bara jag som har tappat all vett och sans.

Jag tittade på filmen Ondine inatt, efter att ha upptäckt det irländska fenomenet Colin Farell lite tidigare på dagen. Jag hade inga förhoppningar alls på filmen, den verkade helt extremt B och jag hittade nog inte en enda positiv recension på IMDB. Det är ju dock det bästa utgångsläget när man ser filmer, för man kan inte bli besviken. Jag blev inte besviken, snarare smått överraskad av hur bra jag faktiskt tyckte att filmen var. Den var lite annorlunda, eller lite är en underdrift, den var ganska mycket annorlunda, men den var okej.

Den handlar om en avdankad fiskare som varit alkolist och bara haft otur i sitt liv. En dag fiskar han upp en mystisk kvinna ur vattnet och hans tur "vänder". Hans dotter blir då helt övertygad om att hon är en "Selkie" (någon irländsk, skottsk, mytologisk varelse som skulle kunna jämföras med en sjöjungfru) och gör allt för att bevisa detta för sin pappa. Typ.

Den är betydligt bättre än den verkar och det man får se av den irländska kusten i filmen får mig att vilja teleportera mig dit med kameran på studs. Älskar verkligen Irland..

Iallafall så fick filmen mig att sukta efter en irländsk fiskare från Cork med samma översexiga dialekt som Colin Farrell utövar i filmen. Hur jag får detta att gå ihop vet jag inte. Jag hatar fisk.. Men drömmer om att leva bredvid havet tillsammans med en irländsk fiskare som förmodligen bara äter fisk?

Knäpp är ordet ni eftersöker och jag håller med.

Fishery Board Man: There's a girl here Syracuse, in your net.
Syracuse: Is that illegal?
Fishery Board Man: No, but... it's unusual.

(dialogen har ingenting med bilden att göra, faktiskt)

Bubye.

Det blir väldigt mycket uppdateringar om film just nu känns det som.

Ikväll tittade jag på filmen "The Covenant" och jag tyckte den var helt sjukt bra. Vet inte om det berodde på huvudrollsinehavaren eller det perfekta soundtracket?

Vi kan ju börja med huvudrollsinnehavaren.. Steven Strait, the original Jacob Black (japp, Stephanie Meyer ville att han skulle spela Jacob). Förmodligen en av dom vackraste människorna som vandrat på jorden. Han har himla vacker röst med, man typ smälter lite inombords när man hör den. Den är sådär helt extremt manlig och djup, underbart!

Soundtracket var också sjukt bra, passade filmen perfekt. De som gjort soundtracket till denna film har även gjort soundtracket till Resident Evil filmerna :) Tomandandy heter dom iallafall.

Filmen handlar om häxor och sånt där, det är ju iförsej också min grej, så det kanske inte var så konsigt att jag gillade den ändå..

Jag är en youtube nörd, yes I am!

 

Har nog sett alla dokumentärer från Waverly Hills. Det är något med det där stället som verkligen faschinerar mig. Ghost Adventures är förövrigt ett av de bättre "spökprogrammen" jag sett. Most Haunted är en annan favorit.

Jag vet inte om jag tror på allt som händer eller om jag ens tror på spöken, men jag blir verkligen rädd och skrämd när jag ser sånt här. Så nä, nu kommer jag inte våga gå på toaletten mitt i natten på hur länge som helst..

Verkar som att jag är inne i en sån där "skrämma upp mig själv som fan" period igen. Har såna med jämna mellanrum. Skräckfilmer är inga problem för mig, men såna här spökprogram, fyfan. Det kanske beror på att det är mer "verklighetstroget"? Ingen aning, scary as hell iallafall.

Haha och nu ligger jag här o lyssnar på hur gungorna på lekplatsen utan för gungar med hjälp av blåsten, gnisselgnassel. Inte alls skrämmande, nä (läs ironi på sjukt jävla megahög nivå, jag ligger under täcket och gömmer mig för spökena, haha!).

 

 

Min lilla skrutt är förövrigt jättekass. För någon timme sen hostade han så mycket att han kräktes. Usch, lider verkligen med honom. Varmare än ett element är han med.. Inte lätt att vara liten och så dålig. Emellanåt ligger han bara och gnyr och gnäller. Hoppas han blir frisk snart.

 

Nu ska jag plöja igenom något mer avsnitt av Ghost Adventures innan det är dags att ge Lucas panodil igen. Sen hoppas jag på att få åtminstone 2-3 timmars sömn innan han vaknar igen :)

 

Godnatt alla spökdiggare, ahuhaha!

 

Jag är en tönt, yeah. Möjligtvis lite knäpp med, men det visste ni redan.