Happ, nu sitter man här helt ovetandes igen, eller som vanligt kanske man ska säga. Det blev inget möte med studievägledaren idag, han ringde i sista sekund och avbokade. Alltså vet jag inte om jag kommer få chansen att läsa ifatt min gamla klass än, men jag antar att det inte kommer gå nu heller eftersom dom har dragit ut så jävligt på tiden. Jävlabajsfanshelvetesskitmögsfan!

Vi åkte till Lund idag för att handla lite nya kläder till mig och till Tut, han har växt ur storlek 68 nu, det går så himla snabbt.. Vi hittade väll en del fina kläder, men att hitta en klänning som passade mig var ju rena mardrömsjakten. Jag hatar min kropp, jag passar inte i nåt liksom. Har jag byxor så hänger mitt såna lösa skinn över byxkanten tillsammans med lite fett. Har jag klänning så fladdrar det när jag går, hur jävla fint är det egentligen. Verkar inte som om jag någonsin kommer få bort det heller, för jag går och går och går, och äter mindre och försöker hålla mig från godis, men jag går endå upp i vikt. Jag orkar inte mer, jag vill bara ha det som jag hade det innan.

Tydligen så kommer vi få ännu mer ekonomiska problem när min föräldrapenning tar slut också, för tydligen är jag inte berättigat till nåt bidrag från csn för jag har barn eller vad det var, så jag kommer behöva leva på 1700 kr i månaden och det är vad jag har i matpengar som det är nu. Snutte har inte heller råd att betala för mig av olika anledningar och socialen i Sjöbo kommun betalar inte om man inte står till arbetsmarknades förfogande. Usch jag vill bara sätta mig ner på golvet och skrika som en liten unge!

Det känns lite som detta har blivit nåt samlingsställe för mina klagomål, men allt detta ska seriöst drabba mig, och allt ska fan göra det samtidigt. Det känns som att alla andra unga föräldrar jag känner har det mycket bättre, och det beror väll antagligen på att dom har en familj som kan stötta med pengar och diverse och det har inte jag.

Varför, varför?