Och här bloggar jag om det :)

Snart kommer det en massa nya fina bilder här också, har sett en massa bra filmer också som jag måste tipsa om. Jag ska försöka publicera ännu ett inlägg om barnmisshandel också, måste bara finna tiden att skapa ett.

Håll utkik!

Ikväll har jag mensvärk och tycker synd om mig själv, så jag har laddat upp med några avsnitt av Gossip Girl och en burk med Ben & Jerry glass. Bloggdesigner och photoshoot planeringar får minsann vänta tills imorn. Jag ska nog tillochmed smeta på mig en ansiktsmask och måla naglarna.

Jag behöver göra sånt ibland, skönt att kunna identfiera sig som Michaela istället för mamma en liten stund iallafall. Egentid är extremt nödvändigt och även om jag är ensam varje kväll när Lucas har somnat så är det sällan jag ägnar den tiden åt mig själv, men undantag görs ibland, som ikväll tillexempel.

Well, xoxo ♥

Jag är överviktig, det är ju ingen hemlighet direkt. Jag har åtskilliga gånger försökt gå ner i vikt med olika metoder och redskap, men jag misslyckas gång på gång.

Jag tror inte att någon diet kan hjälpa mig.. Jag tror att den enda som kan hjälpa mig är jag.

Jag behöver vakna upp och inse vart det blir fel? Varför jag går upp i vikt när det enda jag vill är att gå ner? Jag behöver ta reda på varför jag har blivit överviktig för att kunna ta tag i problemet och slutligen bli smal igen.

Det finns vissa faktorer som jag vet om. Jag vet att jag äter för sällan och att jag äter för mycket när jag väl äter. Jag vet även om att jag rör mig för lite (men det ska det bli ändring på nu när jag har min crosstrainer). Men jag tror dom största problemen är psykiska. Jag tror att jag tröstäter. Varje gång jag blir ledsen så vill jag äta. Jag vet att det inte finns någon logik i det, det är otroligt självdestruktivt, för ju mer jag går upp i vikt, ju sämre mår jag. Men jag ska förhoppningsvis få hjälp av en kognitiv beteende terapeut med just detta.

Det känns dock som att jag behövde erkänna det för mig själv först, för jag har förnekat det så länge. När folk påpekat det (bland annat läkaren som fastslog min depression) så har jag slagit alla taggar utåt och satt mig i någon försvarsposition för att jag inte har velat ändra på det, för det har varit min trygghet. Nu på sistone har jag dock börjat tröttna på mig själv och insett att det finns andra sätt att finna trygghet på, jag behöver bara vidga mina vyer lite.

Jag vet inte ens varför jag skriver detta på min blogg, detta är någonting jag skäms jättemycket över. Samtidigt så känner jag mig stolt över att jag äntligen har sökt hjälp för det.

Så ja, nu ska jag sluta önska en massa och istället jobba lite för att önskningarna ska slå in.

Imorn blir jag ägare till min alldeles egna crosstrainer och jag håller på att längta ihjäl mig. Det ska bli så skönt att bara kunna gå o ställa sig på den o köra ett par minuter när lusten infaller sig. Det är dags att gå ner i vikt nu, att göra det på allvar, det känner jag verkligen. Jag vet att jag mår så mycket bättre när jag undviker kolhydrater i största möjliga mån och jag vet att jag kommer att må bättre av att se resultat också.

Jag ska fortsätta äta soppor året ut åtminstone, för att se resultat snabbt och sen får jag se hur det blir, vill ju bygga lite muskler också.

Jag känner mig så pepp för tillfället, fullkomligt slutkörd både psykiskt och fysiskt (ångesten är jobbig just nu), men trots det, pepp.

Nu ska jag kolla in Gilmore Girls och sen kallar sängen, imorn blir det upp tidigt igen för att lämna Lucas hos dagmamman.

.. och så väntar jag lite till.

Jag blir väldigt stressad av denna väntan. Jag vill ha mitt besked nu, omdelbums liksom. Det handlar om en såpass viktig del i mitt liv att det inte går att slappna av överhuvudtaget. Imorgon är det fredag, kommer det inte då så kommer jag klättra på väggarna i helgen.

Imorn är det föresten dags för Lucas att gå till dagmamman igen, så jag ska ta mig en liten runda med kameran och gå en ordentlig långrunda för motionens skull. Ska även införa lite nya matvanor imorn, jag och min vikt, haha.


Såhär kommer iallafall mina framtida dagar att se ut i matväg:

• Frukost - Müsli och fil eller havregrynsgröt med äppelmos/jordgubbs sylt + 3 dl mjölk.

• Mellanmål - En frukt.

• Lunch - En frökuse med köttpålägg, salladsblad, gurka och en skiva ost eller två stycken knäckebröd med samma pålägg fördelat på båda. Till detta ska jag dricka en halvliter lättdryck.

• Middag - En efterrätts-tallrik med mat uppdelad i tre delar, kolhydrater, grönt och kött. Till detta ska jag dricka den resterande lättdrycken.

• Kvällsmat - Fruktsallad eller en lite yougurt bytta.

Så vad tror ni? Kommer det att fungera med lite motion? Det tror jag, eller hoppas jag, haha! Jag har ju en historia av att misslyckas med mina viktminskningsförsök, men det känns annorlunda denna gången, det känns liksom lite mer planerat. Jag har funderat och tänkt mycket och känner att detta är hälsosamt, det kommer förmodligen att gå bedrövligt sakta, men det kommer som sagt att vara en hälsosam viktnedgång i sådana fall, ju.

Nu hade jag tänkt titta lite på Gilmore Girls, om jag inte somnar det vill säga. Vi har ju även ett par andra planer i rullning just nu där vi också väntar på ett besked, alla tankar tar faktiskt på krafterna.

Hm.. Vid lite eftertanke ska jag nog be Andreas ha lite koll på Lucas så att jag kan ta mig ett långt varmt bad med en av de nya skvallertidningarna jag köpte idag, vad hade livet varit utan lite skvaller om The Beckhams och Brangelina ;) ?

Kram!

Jag är så trött på allt vad dieter heter och är. Så fort jag hör talas om att äta nyttigt och motion så vill jag gå och bädda ner mig i sängen. Det är ju definitivt ingen lösning på mitt viktproblem, det vet jag ju om, men det är så jag reagerar.

Så idag när jag satt och läste lite på Kissies blogg (jag vet, wtf?) så upptäckte jag fenomenet "bantningspiller". Liksom yaay, bara sisådär 1000 år efter alla andra. Så jag har nu efter inget övervägande alls bestämt mig för att prova Allevo Fiber+ tillsammans med mindre portioner och vardaglig motion. Mitt mål är att gå ner två kilo i månaden, alltså 0,5kg i veckan, vilket inte borde vara helt omöjligt (?) och målgången är som vanligt på nyår.

Jag tänker inte ens be någon hålla tummarna då det förmodligen inte är lönt, men ja, det är iallafall värt ett försök enligt mig.

---

Jaja, nog om det.. Jag är sjuk, typ väldigt hängig, huvudvärk och halsont så var tvungen att ställa in tiden med min sjukgymnast (vilket sög, jag hade sett fram emot det hela helgen). Så nu ligger jag i sängen och deppar.. Orkar inte ens titta på film.

Det blev inget Malmö i helgen heller för det var mulet, grått och tråkigt väder, typiskt när man är så fotosugen.

Ne, om jag skulle ta och joina min underbara son och sova lite, orkar knappt hålla mina stackars ögon öppna.

Kramkram!

T om Åttondeapriltvåtusentio:

har du kommit på något nytt sett att gå ner i vikt :):)? är så nyfiken på vad du hittar så tittar in i princip varje dag för o se hur det går för dej hehe^^

Svar: Vad roligt att du tittar in :) Ja, jag ska börja äta enligt LCHF imorn, så man kan väl säga att jag hittat ett nytt sätt att gå ner i vikt, haha.

---

Mhm, hela kylskåpet är fullproppat med bacon, grädde och smör. Jag hoppas för bövelen att detta fungerar nu, så jag inte går upp i vikt istället. Jag ska äta enligt LCHF tills jag tappat alla kilon jag vill bli av med och sen ska jag sakta men säkert övergå till GI, det låter väl som en plan?

Guuuud, vad jag hoppas att detta kommer fungera.. För sen har jag slut på ideér. Fungerar inte detta så tror jag att jag kommer ge upp.

Dock så har jag oddsen på min sida denna gången iallafall då jag försökt äta enligt detta innan och klarade hela 4 veckor :)

Wellwell, nu ska jag lägga mig och titta på "Van Helsing" och äta Fruit Cocktail. Sen får ni gärna lämna er mejladress när ni kommenterar så jag kan svara på era frågor :)

Kramkram!

That's me.. When I was skinny and beautiful.

Mmm.. På den tiden kunde jag gå utanför dörren och känna mig självsäker. Alla kläder satt löst på mig och jag kunde fortfarande ha storlek XS.

Det känns så hemskt att kolla tillbaka på en bild och känna sig ung och vacker, jag ÄR fortfarande ung, dock så kan min skönhet diskuteras.. Jag tycker inte att jag är speciellt vacker.

Jag borde se detta som pepping och klä på mig och gå ut och springa? Men nä, istället sätter jag mig i ett hörn och hanterar mina problem som jag alltid gör, genom att tröstäta. Det är DEN vanan som jag behöver bryta, för annars kommer jag inte komma någonstans med mig själv och min vikt. Det är inte synd om mig, det är jag som satt mig i denna situationen och det är bara jag som kan ta mig ur den.

Maten smakar inte ens gott när jag tröstäter, den smakar ingenting alls. Oftast är jag inte ens hungrig, jag bara äter för ätandets skull.

Jeez, jag vill ju kunna gå ut med ett självförtroende som innan. Jag vill kunna springa och leka med Lucas utomhus utan att vara orolig för att mina valkar ska synas. Jag vill kunna handla kläder och passa i storlek S eller M åtminstone. Jag vill kunna göra något alls utan att känna mig obekväm i min egen kropp och det är hög tid att börja jobba för det nu..

Så, om två timmar är det dags för sjukgymnasten, efter det blir det promenad hem till Christel och ehm, ja, sen hem igen förstås.

Jag har fått nog nu. På nyår ska jag bannemej väga högst 65kg, jag ska ha en snygg klänning i storlek medium. Jag ska kunna le och mena leendet och jag ska kunna känna mig hemma i min egen kropp!

Jag har lokaliserat anledningen till mitt illamående.. Tydligen så finns det spår av ägg i nutrilett och naturdiet och jag är superallergisk mot det (blir kräkig, får ont i magen, blir dålig i magen och får utslag på kroppen om jag äter det).

Jag trodde mitt mående var en bieffekt av att äta så pass lite, men jag misstog mig och glömde för en stund bort hur jag känner mig när jag får en allergisk reaktion, men nu i efterhand så förstår jag mitt mående de senaste dagarna.

Ägg som är i värmd mat har jag dock inte samma problem med.. Då får jag bara ont i magen och blir "dålig" i magen, ibland mår jag illa. Men så fort det handlar om direktkontakt som pussas med någon som ätit ett kokt ägg så blir jag skitdålig :(

Nej, men åter till sakfrågan...

ALDRIG MER NUTRILETT!

Nu ligger jag här, andra natten i rad efter att ha ätit nutrilett på heltid och för att vara ärlig så har jag nog aldrig mått sämre. Nätterna är dock endå värst, jag mår så fruktansvärt illa att jag vill spy, varje natt (sen i måndags). Det är inte så att det inte går bra, för det gör det, men effekten är för stor för att jag ska kunna hantera den. En av mina största fobier är dessutom att spy så mycket av mitt failande grundar sig väl i det..

Jag tror att jag beger nutrilett och äter det när jag inte kommer på något annat, typ ersätter vissa mål, ibland? Jag tror jag ska börja äta enbart kött o grönsaker igen istället, mådde SÅ mycket bättre då + att jag var mätt (LCHF inspirerat).

Jag har nog inte den där karaktären som jag trodde att jag hade, eller det har jag säkert, men detta är inte grejen för mig, bara tanken på den där äckliga shaken får mig att vändas ut och in..

Nej, projekt nutrilett är nu officiellt avslutat, kycklingfile here I come!

(Först blir det en nattsmörgås dock)

Update: Vet ni hur gott det var med två ostsmörgosar och ett glas coca? Ni kan ALDRIG ana :)

Sådärja, då var den första shaken förtärd.. Det gick väl bra att dricka den, det var inte alltför äckligt. Dock så är mättnadskänslan som jag har nu äcklig, fy vad jag mår illa! Jag åt två skinkskivor till också för att ha något att tugga på, vilket hjälpte en massa :) Nej, men nu när jag smakat så känns det ju som att jag kan leva på detta ett tag iallafall.

Nu ska jag och Lucas städa lite, eller rätt mycket faktiskt, det ser ut som fan här hemma..

Kramkram!

Imorgon börjar mitt "nya" liv. Jag är så himla pepp, känner att detta förmodligen kommer att fungera :) Jag har suttit nästan hela helgen och räknat kalorier, satt samman måltider anpassade efter mitt kalori-intag och nu börjar det kännas verkligt. Om några månader kanske jag är smal, om några månader kanske jag aldrig behöver ställa mig på vågen och se de förödande siffrorna "82,3" igen och ni anar inte som det peppar en!

Det känns som att jag bara pratar om min vikt för tillfället, men det är nog ett av de största problemen i mitt liv så det är kanske inte så konstigt.. Jag tror mitt viktprat kommer att minska när jag väl har satt igång.

Nu ska vi snart åka och handla och jag ska hinna slänga mig i duschen först, så får väl avrunda här.

Det kommer föresten upp före-bilder ikväll, här på bloggen kommer det med kläder på och på min vikt-bdb kommer det med underkläder :)

Kramkram!

Antingen så har jag tagit mitt förnuft till fånga, eller så har jag blivit tokig, ni bestämmer.

Jag ska börja äta nutrilett.. Jag bara kände att en hjälp på traven kanske inte hade varit så dumt. Jag ska äta det i 9 dagar (inte en vecka, inte två veckor utan alldeles mitt emellan) och mitt mål är att gå ner 5kg, så att jag kommer ner till 75kg. Jag ska starta den 25:e när vi får pengar och innan dess ska jag åtminstone ha försökt gå ner 2kg (så jag hamnar på 80kg). Jag ska även börja träna på gym 3 gånger i veckan i samband med detta.

Jag förstår att det kommer vara skitjobbigt och att det kommer smaka groteskt äckligt redan den tredje dagen. Jag vet också att folk har blivit trötta, hungriga och irriterade av att äta det, men kalla mig naiv när jag inte tror att jag kommer bli det. Vi säger såhär; just nu så äter jag en gång om dagen + frukt på kvällen och lider oftast inte av någon hunger alls. Jag har gått utan mat och dricka i dygn utan att ha känt mig ett dugg hungrig, den enda bieffekten har varit extrem trötthet. Men nutrilett ska jag äta 5ggr om dagen för att få i mig allt jag behöver och det borde ju göra så att jag blir extremt mätt istället? Whatever, failar jag så är ni välkomna att säga "vad var det jag sa" :)

Jag behöver detta för att komma igång. Jag behöver gå ner snabbt i början för att bli peppad och motiverad att gå ner mer. Jag behöver gå ner några kilon för att bli rädd för att gå upp dom igen, jag behöver se en SKILLNAD.

Självklart kommer jag fortsätta äta hälsosamt när dessa nio dagarna är över. Funderar på att äta kolhydratsnålt vilket var ett vinnande koncept sist jag lyckades gå ner.

Så, nu peppar vi som fan och håller tummarna för att jag lyckas med detta så att jag kan må bra och bli mig själv igen!

Shit vad härligt det var att få komma hemifrån lite och bara få bry mig om mig själv, massa kärlek på det!

Jag simmade 1500 meter vilket blir typ 60 längder, men det var skönt och definitivt ett träningssätt som jag lär fortsätta med. Nu ligger jag i sängen och är alldeles nyduschad och insmord. Dessutom har jag världens skönaste träningsvärk.. Livet kunde inte ha varit bättre för tillfället, eller jo, lite sömn hade ju inte suttit fel?!

Nu ska jag lägga mig bredvid min gosunge och börja titta på "Melrose Place", kommer säkert somna direkt, haha!

Kramkram!

Way, idag ska jag för första gången på väldigt, väldigt länge simma. Jag har längtat jättelänge efter just detta, för jag tycker att det är så skönt och avslappnande att simma. Nu ska jag vila ögonen lite innan jag ska ut i det ruggiga vädret..

Wish me luck! :)

KRAMKRAM!

 

Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg om min kropp, men jag vet inte om jag orkar. Jag finner inga ord och blir bara ledsen.. Men frågan jag ständigt ställer till mig själv är:

Kommer jag någonsin bli smal igen?

- Nej, jag tror inte det... Inte för tillfället iallafall.

Jag önskar att jag aldrig hade hamnat i situationen att vara överviktig, och det antar jag att de flesta som är det gör.. Det är bara så svårt att komma igång, att ta tag i situationen och förändra sina vanor och sitt liv. Jag måste verkligen inse att det kommer ta tid, att det kommer göra ont, att det kommer vara jobbigt, att jag kommer få ge upp en massa, att jag kommer få kämpa som aldrig förr och att det faktiskt kommer att löna sig i slutändan. Jag kan orden, jag vet vad dom betyder samtidigt som jag inte verkar förstå innebörden. Jag ger upp så fort jag får lite motstånd..

Jag tittar på Biggest Loser och inser att jag behöver en Jillian, någon som sparkar mig i baken hela tiden, någon som skriker "håll ut en stund till, det klarar du!" och någon som finns där och stöttar när motivationen tryter... Jag behöver konkreta instruktioner som en specialgjord matsedel som är anpassad efter mig och det jag behöver. Jag behöver ett anpassat träningsschema och framförallt något att se fram emot och kämpa för!

Jag känner att jag inte har något att kämpa för.. Visst, jag kommer belönas med en slankare kropp och en hälsosam livsstil, men det känns som jag behöver något annat också, något som är konkret, en belöning utöver det kroppsliga, något att se fram emot.

Kan någon snälla hjälpa mig med tips på vad detta skulle kunna vara? En ny garderob behövs inte, för jag köpte en massa nya kläder i början av min graviditet, innan magen började puta och jag längtar så efter att kunna använda dom! Men en resa kanske? En spavistelse? En makeover? Snälla tipsa...

Jag failade, eller vad man ska kalla det. Åt en kebabtallrik och aldrig någonsin innan har det smakat så gott med kebab. Efteråt var jag grymt besviken på mig själv och hade världens ångest. Men efter att ha kollat runt på internet lite och läst om andras viktresor så förstod jag att man måste ge sig själv utrymme att misslyckas lite då och då, annars fungerar det inte. Och jag kan ju verkligen säga att jag lärt mig en läxa så nu är det back on track igen! Mer pepp än någonsin :)

3 och en halv vecka är starkt, för jag har inte ätit en enda godis, druckit läsk eller nåt som kan klassas som onyttigt. Jag är stolt över mig själv och jag förtjänade detta! Så jag är nästan 5kg lättare och glad och nöjd, det kan inte bli bättre.

Imorn blir det storhandling med Christel och promenad för mig och Tut, eventuellt lite städning i sovrummet med... Snutte slutar tidigt också, så det blir fredagsmys på högsta nivå! Och så är det idol också, plus att ett nytt avsnitt av the vampire diaries har kommit.

Jaja, nu ska jag nanna min älskling och försöka sova lite själv med!

Puss.