Ja, imorse så tyckte jag att allt var så himla bra, ooh vad bra allting kändes, men sen var vi tillbaka på startlinjen igen och nu är allt skit. Jag tror vi kommer göra slut inom dom närmsta dagarna, det känns så, det känns inte som att det finns kärlek liksom, varken från hans eller min sida. Jag skulle egentligen varit iväg nu, på påskmiddagen, men jag orkade inte, jag vill verkligen inte ens sätta foten utanför dörren. Jag vill ligga under mitt täcke och tycka synd om mig själv för att allt har blivit såhär. Det var inte meningen, vi skulle ju vara tillsammans tills vi satt på äldreboendet ju. Jag skäms över att kanske behöva bli en ensamstående mamma, jag vill inte vara en sån som samhället ser ner på.

Jag vill verkligen inte mera, jag har en sån klump i magen, jag vet varken vad jag ska säga eller göra sen, för han skyller allt på mig, det är jag som är sur och det är mig det är fel på, som vanligt. Jag vill inte mera, snälla ta mig bara härifrån!