Jag såg en film för nåt år sen som hette death tunnel. Den handlade om något övergivet sjukhus där massor av människor hade dött, men liksom det slog mig aldrig att de kanske hade hänt på riktigt liksom. Det har hänt på riktigt tydligen, 63.000 tuberkolos sjuka människor skall tydligen ha avlidit i denna byggnad, ganska hemskt egentligen. Jag kollade upp namnet på youtube och naturligtvis är det massa "spökforskare" som har varit där och utfört olika tester och sånt, hur jävla läskigt som helst liksom. Det skulle aldrig falla mig in att åka till ett övergivet gammalt jävla sjukhus som har ett rykte om sig att vara hemsökt, liksom hallå, någon hjärncell har man väll över? Men tydligen finns det såna. Jag hade nog kunnat åka dit och titta utanför, för det är en ganska facinerande byggnad liksom, men över min döda kropp att jag hade gått in där liksom, och ALDRIG NÅGONSIN mitt i natten, för då måste man ha någon allvarlig jävla dödslängtan. Den ska sägas vara det mest hemsökta byggnaden i världen.

Vet inte vad jag ville få ut med inlägget, typ skriva av mig kanske. Lägger ut lite bilder och sånt också, och kolla in klippen på youtube, vissa är mer läskiga än andra, det mest läskiga är väl att se hur förfallet det är och sånt.

Den första bilden, den stora föreställer utsidan, bild nummer 2 är en korridor (första våningen tror jag), bild nummer tre är bara en dörröppning (jag tyckte den var lite läskig), bild nummer 4 är dödstunneln som den kallas, där de körde ner alla kropparna efter personerna avlidit under experiment och diverse, bild nummer 5 föreställer ett rum där någon sjuksköterska tydligen hände sig utanför och där "spökforskarna" tydligen kännt av mest aktivitet, bild nummer 6 är utsidan igen och sista bilden är ett badkar (tyckte den var lite läskig med).

Jag må vara lättskrämd, men övergivna hus har alltid skrämt mig, har aldrig tyckt om det liksom. Vet inte varför, känner mig bara illa till mods när jag ser övergivna ställen. Folk har liksom levt där och sen helt plötsligt är det helt tomt, tyst och öde. Tapeterna och sånt trillar ner och allting bara förfaller. Man lämnar ju inte ett hus där man levt bara sådär, allt mindre ett sjukhus, det finns liksom en anledning, och oftast har döden haft en inverkan, kanske är därför det skrämmer mig.

Det känns som jag mest bara skriver massa strunt idag och jag vet inte varför, om det är oläsligt och oförståligt så har jag väl någon sån period just nu, sorry.

Nu ska jag gå och kolla på tv med min lilla familj!







Puuwss