20 dagar kvar tills jag slutar vara mammaledig.

20 dagar kvar tills jag kommer behöva lämna min alldeles underbara älskling hemma med sin pappa...

Jag vet inte om jag är redo, hade jag kunnat hade jag utan problem stannat hemma med honom i flera år till. Det känns liksom inte som att detta är det bästa för någon. Det är inte jag som bestämt detta utan en massa andra. Det känns inte som att jag haft något att säga till om, och sanningen är ju att jag inte har det heller. Jag måste gå i skolan för att få pengar, men tänk om jag inte har måendet för det just nu? Tänk om det bara känns som att allt rusar på? Som att allt bara går för fort... Jag har världens panik inombords och vet inte vart jag ska ta vägen, jag bara önskar att jag kunde stanna tiden och andas... Andas in, andas ut.

Det känns som jag kommer gå miste om allt och fan... Jag vill inte.

Jag börjar bli riktigt deppad nu, känns som jag har ångest. Jag vill bara vara ifred, bara få vara själv lite, bli redo för allt, bara få känna att jag kan slappna av någonstans... Känna mig trygg...