När jag tänker tillbaka... Tänker tillbaka på den tiden när jag gick högstadiet så får jag en konstigkänsla i magen. För jag vet att jag aldrig någonsin tidigare varit så glad och lycklig som jag var då. När jag gick i högstadiet så ville jag liksom inte gå hem, jag tyckte om att vara i skolan och jag tyckte om mina kompisar som jag hade där. Ibland försöker jag drömma mig tillbaka, för att få känna alla dom där fjärilarna i magen igen, dom som jag kände när jag såg killarna i nian. Jag var den jag alltid drömt om att vara, jag trivdes. Det jag känner när jag drömmer tillbaka är dock inte några fjärilar, jag känner bara tomhet och sorg över att jag lämnade något som jag älskade så mycket. Som vanligt fick jag inte ens mitt avslut, vilket jag hade gett vadsomhelst för att få igen... Jag kunde ha väntat en vecka, så jag hade sluppit missa min sista skolavslutning, mitt avslut på högstadiet. Jag kommer aldrig få återuppleva den där tiden och det gör mig ledsen. Jag kommer aldrig att återvända heller för nu finns det ingenting kvar. Bara en massa spillror och minnen av det som jag en gång var...

Ibland känns det som att jag vaknar upp, som om jag inte känner någon, som om alla runt omkring mig vore främlingar jag inte kan vara mig själv framför. Jag saknar den biten som jag lämnade någonstans på vägen, jag saknar den biten som dalarna behöll...

Om man bara kunde få göra allt en gång till, om...