Jahappsja, nu ska jag börja blogga då, alltså på riktigt, försöka uppdatera varje dag och underhålla dom som faktiskt läser om mitt liv. Lite konstigt egentligen, att man ens tar sig den tiden och sitter och läser om vad andra gör på dagarna, haha.

Jag har vait på dåligt humör länge nu, känner mig hemsk och elak och det verkar inte gå över heller. Allt verkar gå emot mig och jag är så missnöjd med vårat sovrum, ska nog flytta in i köket, där trivs jag iallafall. Vårat sovrum skulle liksom ha blivit det finaste i hela lägenheten och nu ser allt bara ihptryckt ut, typ som att man bara har lastat in möbler utan eftertanke, och vi har lagt ner eftertanke och tankar på hur det skulle kunna fungera, vi har flyttat om och hållt på, men det blir inte som jag vill eller som jag tänkt mig, är jag konstig för att jag är sur och besviken för det?

_____________________________________

Tut har börjat äta mat nu, han har hitills testat potatis och palsternacka och potatis och majs, han gillade palsternackan, min mardröm, även fast jag trodde att provsmakningen skulle vara värre, hade fantiserat ihop ett eget litet scenario om hur jag skulle stå och hulka i vasken för att det smakade så fruktansvärt, men jag överlevde och allra bäst är att jag slapp hulka!

Ja, finns väll inte så överdrivet mycket mer att säga, inte om detta iallafall. Bara en fråga, hur talar man om för sin pojkvän/sambo att man saknar kärleken som verkar ha tagit slut, försvunnit? Känns som vi bara kommer närmre och närmre en ände, och jag som trodde detta skulle hålla länge, jag trodde vi skulle bli pensionärer tillsammans liksom, men men, det verkar aldrig bli som man tänkt sig.

/Kela