Den kärleken som man aldrig glömmer har varit olycklig.
Jag behöver hjälp och stöd med att komma fram till vad jag verkligen vill med allt detta, för jag orkar inte må dåligt längre.
Och allt detta om sex och att ingen kan förstå varför jag inte vill och varför jag inte har lust, jag vill inte sälja mig själv, jag vill låta allting ta den tiden det behöver och det måste det ju få göra, för det är min kropp. Jag vill inte känna mig pressad... Det känns som när jag skulle besluta om aborten och alla bara ville bestämma över mig utan någon som helst förståelse för att jag också är en människa med min egna vilja liksom.
Det känns som jag bara babblar på, men jag orkar inte mer, jag vill inte mer.
Jag kommer vara rädd för att starta ett nytt förhållande om detta tar slut, för jag vill aldrig uppleva detta igen. Jag vill hitta en kille som förstår hur jag känner mig och hur jag mår utan att behöva fråga. En kille som helst sitter hemma istället för att vara ute och festa. En kille som har de målen som jag har med mitt liv, en kille som vill ha mig och min son och som kan älska oss för dom vi är. Det kanske låter klyschigt, men det är vad jag behöver för att någonsin återhämta mig, om jag någonsin gör det efter allt detta... Och en sån kille jag behöver finns säkert inte heller och det kommer sluta med att jag får leva ensam för att sedan dö ensam.
Fan, det var inte såhär det skulle bli.
Hej Kela!
Jag ska vara rätt på sak, för det första tycker jag du verkar vara en helt retro tjej med huvudet på skaft, du har haft ett tuft liv, du är en stark tjej.
Lämna din kille, han är verkligen inte en bra kille. Man säger inte så till den man älskar. Man tar hand om de man älskar och tar hand om de med mjuka tag.
Tänk på hur du mår och tänk på att det är viktigt att du och din son mår bra. Var inte rädd för att bli ensam. Det finns alltid någon vid din sida och det finns alltid folk som vill prata med dig mer än gärna!
Tänk på hur du mår, och tänk på vad som är bäst för dig och din son.
Jag är själv uppvuxen i en familj där min mamma och pappa alltid bråka, det var aldrig lugnt i huset. Min mamma lämnade honom efter 35 år. Hon ångrar sig att hon inte gjorde det redan när min bror föddes, då visade min pappa sig, vem han egentligen var. En skrikit bråkig alkolist som bara tänkte på sig själv.
ush kela, förstår dig till 100%. Som sagt jag & niklas gav vårt förhållande ännu en chans. Men det sprack redan idag. Han gör mig galen. Han är inte heller den person som jag blev kär i. Han är så jävla ego nu. Han förändrats jätte mycket på bara 2 månader, och de är jätte hemskt. För vi har haft de underbart. JAg är jätte ledsen men vad ska jag göra nu? Kändes en¨då so m jag fick sköta allt endå, hemmet, kevin.. jag är bara människa liksom.Men som de ¨låter på dig mår du verkligen inte bra och de borde stoppas, som sagt ditt hjärta känner bara vad du orkar och klarar av. Mitt hjärtra har sagt stopp nu, men det är stora ärr i det nu och de kommer ta lång tid för de att läka. Men du vet att jag går just nu igenom det hemskaste som finns, trots jag älskar honom, men orkar ej detta mer. :(
Oh fy! Förstår hur du känner.. och jag känner igen mig i din text.
Min kille var från början så snäll o rar, men det övergick i att han tog mig förgivet och sen vart det bara bråk o mer o mer blir det..
Jo visst undrar man varför man egentligen stannar kvar och extra svårt är det ju för dig, eftersom ni har Tut tillsammans också.. Men vad händer om du försöker prata med honom? Förstår han inte att han måste skärpa sig då...
Det är ju sorgligt om det ska behöva ta slut.
Att han säger att han ångrar att han träffade dig.. då är det nog bara be honom dra! Peka på dörren och låt han vara borta, han kommer tänka över vad han gjort och komma tillbaka och be på sina bara knän om förlåtelse. Så ska man inte bära sig åt!!
Hoppas du löser det (F) Tänker på dig.
Kram
ring mig om du vill prata, du skall inte ha det så här. som det är nu så kommer det inte bli bättre snarare värre, men det är bara du som kan välja ingen annan. du måste tänka på dig själv och på lucas, hur vill du att ni skall ha det. skall lucas växa upp med en som önskar att han och hans mamma inte fanns???du är smart så du vet själv vad som måste göras. det finns killar som bryr sig men de växer inte på träd tyvärr. kramisar
Så kan du ju inte fortsätta ha det! Att det är Lucas pappa gör förstås saken ännu svårare, men det är kanske dags att lämna honom nu? Du måste tänka på dig själv, och det är inte rättvist mot Tut att behöva växa upp med en pappa som inte uppskattar honom. Och att han skulle säga till dig att han önskar att han inte hade träffat dig är bara så lågt och elakt att jag knappt kan tro det!
Jag tänker inte säga åt dig vad du bör göra, det får dina känslor avgöra. Men så som det är nu mår du ju inte bra, så någon förändring måste det bli. Kanske är det värt att försöka förklara för honom en gång till?
Funkar det inte finns det säkert folk runt om dig som är villiga att hjälpa till, på något sätt ska det gå att lösa. Du ska inte behöva stanna kvar med Andreas bara för att det är lättare så, med Tut och ekonomi och sånt (jag vet inte om det är ett problem). Inte om han får dig att må dåligt!