Nu börjar sklan närma sig och jag verkligen känner hur det börjar dra åt sig i magen på mig. Snart ät det tillbaka till en massa lektioner om vård och hälsa och en massa hemsk apu som får en självmordsbenägen. Jag valde helt fel linje för mig, jag skulle inte ha valt omvårdnad. För det första hatar jag, ja hatar, jag att vara i fysisk kontakt med andra människor som jag inte känner. Bara tanken på nålar gör mig yr i huvudet och svettig om händerna även fast dom ska stickas i andra. Dessutom vill jag inte arbeta med människor för det finns liksom inget utrymme att göra fel. Jag vill inte gå omvårdnad och behöva torka gamlingar i rumpan..

 

Men, nu gör jag det. Jag går omvårdnad och på min apu så torkar jag gamlingar i ändan och ser andra sticka dom med nålar. Big no no. Men jag vill inte hoppa av heller. Jag vill bli färdig och jag har ju redan gått ett år liksom, och läst in en massa kurser. Hoppas jag av nu måste jag göra om allt ju, och det är ju inte ens säkert att det går och att man kommer in på det man vill. Jag vet inte vad jag vill göra heller egentligen. I mina drömmar vill jag jobba som barnmorska typ, eller psykolog eller nåt och allra helst som typ vetrinärassistent på en hästklinik eller bara jobba med att träna hästar. Men lönen på ett sånt ställe är det pissigaste man kan tänka sig, hade tippat på runt 10.000 plus att man inte kan jobba där hela livet.

 

Jag gjorde ett intresse test på arbetsförmedlingen och det kom fram till att jag var estetisk och att jag ska arbeta med sånt. Jamen, jaha, för det är ju så jävla lätt att få jobb som skådespelare och artist, jovisstbah!

 

Jag vill bara gå och lägga mig under kudden och aldrig mera titta fram. Dumma beslutsångest och dumma mig som valde så fel och inte gjorde nåt åt det innan.

 

SUCK!