Avskrivning, läses på egen risk.
Jag mår illa och jag vill gråta, mina bröst gör ont och mitt liv suger.
Jag såg fram emot julen så mycket, men ju närmre den kommer, desto ledsnare blir jag. Min mamma lovar mig alltid guld och gröna skogar (?!) men inte en enda gång har det hon lovat inträffat, vilket gör förbaskat ont, för man hoppas ju in i det sista på att få det hon lovat. Och visst, jag kanske är bortskämd, känner mig exremt bortskämd för tillfället, för att jag ens är ledsen och besviken över detta, för jag vet ju att hon inte har så mycket pengar (även om hon fick ett skadestånd på 30.000)... Jaja, denna gången hade hon iallafall lovat mig 1000kr, extremt mycket pengar för mig och visst, det är inte jul ännu, men jag vet ju, precis som jag vetat alla andra gånger att hon aldrig håller det hon lovar. Dessa 1000 kronorna hade antagligen gjort så att jag hade haft råd att införskaffa min önskade systemkamera, och det gör ont i mig när jag vet att jag inte kommer se skymten av dom. På sin höjd kommer jag att komma upp i 2000 i julklappspengar, och det är om jag har tur från alla håll och kanter. Det finns ingen systemkamera för 2000kr, inte om den ska hålla tills jag har råd med en ny iallafall. Jag är så besviken, fuck.
Dessutom har jag knappt råd att köpa julklappar heller, så alla mina sparpengar kommer att gå åt till detta. Fan, fan, fan, vad allt känns fail nu. Allt känns helt åt helvete och allt bara failar, fan.
Jag försöker glömma detta pengaproblem hela tiden, för sanningen är att vi varenda månad har det fruktansvärt knapert, men det finns hela tiden där och gnager. Man måste hela tiden tänka på allt, vad det kostar hit och har vi råd med det dit och blabla, jag hatar det. Jag äter bort min ångest för tillfället så min viktnedgång är också helt åt helvete just nu. Fuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuck!
Varför kan jag aldrig vara ärlig mot mig själv, varför måste jag alltid dra på en fasad och låtsas att jag är världens lyckligaste mamma? Låtsas att jag är glad när jag egentligen håller på att dö inombords av stress och ångest? Varför är jag så otroligt dum i huvet, varför?
Jag vill ha min sömnmedicin nu, för jag kan inte sova för att jag ligger och oroar mig för den framtid jag inte ens kan föreställa mig för tillfället. Min psykolog går och gnäller om att jag är "djupt deprimerad" men endå ler och ser glad ut (min korkade jävla fasad) och Snutte går och gnäller om ditten och datten hela fucking jävla tiden.
FITTSLYNELIVTAAAASLUUUUT!
Im so sorry, jag behövde skriva av mig.
Jag såg fram emot julen så mycket, men ju närmre den kommer, desto ledsnare blir jag. Min mamma lovar mig alltid guld och gröna skogar (?!) men inte en enda gång har det hon lovat inträffat, vilket gör förbaskat ont, för man hoppas ju in i det sista på att få det hon lovat. Och visst, jag kanske är bortskämd, känner mig exremt bortskämd för tillfället, för att jag ens är ledsen och besviken över detta, för jag vet ju att hon inte har så mycket pengar (även om hon fick ett skadestånd på 30.000)... Jaja, denna gången hade hon iallafall lovat mig 1000kr, extremt mycket pengar för mig och visst, det är inte jul ännu, men jag vet ju, precis som jag vetat alla andra gånger att hon aldrig håller det hon lovar. Dessa 1000 kronorna hade antagligen gjort så att jag hade haft råd att införskaffa min önskade systemkamera, och det gör ont i mig när jag vet att jag inte kommer se skymten av dom. På sin höjd kommer jag att komma upp i 2000 i julklappspengar, och det är om jag har tur från alla håll och kanter. Det finns ingen systemkamera för 2000kr, inte om den ska hålla tills jag har råd med en ny iallafall. Jag är så besviken, fuck.
Dessutom har jag knappt råd att köpa julklappar heller, så alla mina sparpengar kommer att gå åt till detta. Fan, fan, fan, vad allt känns fail nu. Allt känns helt åt helvete och allt bara failar, fan.
Jag försöker glömma detta pengaproblem hela tiden, för sanningen är att vi varenda månad har det fruktansvärt knapert, men det finns hela tiden där och gnager. Man måste hela tiden tänka på allt, vad det kostar hit och har vi råd med det dit och blabla, jag hatar det. Jag äter bort min ångest för tillfället så min viktnedgång är också helt åt helvete just nu. Fuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuck!
Varför kan jag aldrig vara ärlig mot mig själv, varför måste jag alltid dra på en fasad och låtsas att jag är världens lyckligaste mamma? Låtsas att jag är glad när jag egentligen håller på att dö inombords av stress och ångest? Varför är jag så otroligt dum i huvet, varför?
Jag vill ha min sömnmedicin nu, för jag kan inte sova för att jag ligger och oroar mig för den framtid jag inte ens kan föreställa mig för tillfället. Min psykolog går och gnäller om att jag är "djupt deprimerad" men endå ler och ser glad ut (min korkade jävla fasad) och Snutte går och gnäller om ditten och datten hela fucking jävla tiden.
FITTSLYNELIVTAAAASLUUUUT!
Im so sorry, jag behövde skriva av mig.
Postat av: cilla
va fin din header är den strolar av glädje, ni är så fina. har du tid att åka till malmö med mig någon helg innan jul så att jag kan köpa julklappar till er? snälla snälla. hör av dig när du har tid. kramisar ps julen kommer att bli så fin jag lovar.
Postat av: Frida
Jag lovar inte alls att julen kommer bli fin, ledsen. Ty aldrig lever den upp till förväntningarna. Det enda man kan göra är väl som alltid att förvänta sig det värsta, och hoppas på en positiv överraskning. Cause that's how we do it Frida-style.
Hoppas läget har förbättrats sen du skrev det här i alla fall >_< :/
Trackback