Jag hatar verkligen när jag struntar i saker för att "jag inte orkar". Jag får sin himla ångest och blir jätteledsen på mig själv sen. Som idag när vi skulle till elmia, jag hade allting klart, kläderna var färdigbestämda, minneskortet rensat och igår var jag ganska pepp.. Men så vaknar jag och är jättetrött, vilket gör att jag inbillar mig att jag inte kommer orka, fastän jag nog hade gjort det, och så säger jag att jag inte vill följa med..

Jag ville följa med.. För jag och Andreas gör aldrig något tillsammans, och ni skulle vi det, men jag struntade i det och nu är det försent :(

Ska nog gå och lägga mig igen.. Och gråta all vätska ur kroppen.