Busunge!
Måste bara berätta om vad Lucas gjorde nyss!
Ja, han hade precis ätit färdigt och var jättekladdig. Jag är så van vid att han följer efter mig överallt tänkte inte ens på att kalla på honom, utan jag gick till toaletten och vred på kranen och insåg rätt fort att han inte hade följt med. Så jag började kalla "Lucas, kommer du så vi kan tvätta av dig, Luuuucas!". Vanligtvis när vi kallar på honom så får vi svar ett "ja", men nej helt tyst var det. Så jag gick och skulle hämta honom, men hittar inte honom? Liksom okej, så jävla stort bor vi inte, så jag går och kallar och kallar utan svar tills jag hör ett fnissande under köksbordet.. Och ja, där ligger lilla Lucas under bordet, mellan stolarna och fnissar. Lilla busen, han bara skrattade åt mig när jag hade upptäckt honom och förvånat sa "men älskling, vad gör du där under?" haha.
Detta är ju bara yttligare ett bevis på vilken tvättäkta busunge jag har :)
Menmen, vi skulle ha träffat Nixie idag, hade sett fram emot det en massa, men förkylningen sammarbetade inte och det kändes bättre att skjuta fram det en vecka.. Och då måste det verkligen bli, håller på sakna ihjäl mig efter Nixiepixie, var hur länge sen som helst vi sågs sist ju! Känner mig för tillfället som världens sämsta kompis, vilket jag alldeles säkert är också.. Men ja, fanns inte så mycket att göra.
Nu ska jag och Lucas sova en rejäl middag innan Andreas kommer hem.. Vilket påminner mig om vad han gjorde igår kväll! Andreas sover på soffan när han jobbar, dels för att han börjar så tidigt och dels för att Lucas vaknar en massa på natten fortfarande. Menmen, Lucas är väldigt pappig, han älskar att prata med pappa, leka med pappa, you name it och igår så ville han VERKLIGEN sova bredvid pappa. Som den elaka mamman jag är försöker jag trots det bädda ner honom bredvid mig och vyssja honom, men nej, han skulle INTE sova. Så jag lägger ner honom i sängen och han tar sig ner på golvet snabbt som ögat, springer fram till dörren och öppnar den (vilket jag inte ens visste att han kunde) sen så springer han allt vad han kan ut i vardagsrummet. Väl framme tar han av sig sina pyjamasbyxor (han hatar att sova med dom) klättrar upp bredvid pappa och lägger ner huvudet på hans kudde, aww! Han fick ligga där en liten stund, sen kom Andreas och lämnade honom, pussade honom godnatt och lovade att han skulle sova i sängen imorgon (idag dvs).
Ja, det är en riktig gosunge vi har! Nu kallar sängen :)
Pusspuss!
Ja, han hade precis ätit färdigt och var jättekladdig. Jag är så van vid att han följer efter mig överallt tänkte inte ens på att kalla på honom, utan jag gick till toaletten och vred på kranen och insåg rätt fort att han inte hade följt med. Så jag började kalla "Lucas, kommer du så vi kan tvätta av dig, Luuuucas!". Vanligtvis när vi kallar på honom så får vi svar ett "ja", men nej helt tyst var det. Så jag gick och skulle hämta honom, men hittar inte honom? Liksom okej, så jävla stort bor vi inte, så jag går och kallar och kallar utan svar tills jag hör ett fnissande under köksbordet.. Och ja, där ligger lilla Lucas under bordet, mellan stolarna och fnissar. Lilla busen, han bara skrattade åt mig när jag hade upptäckt honom och förvånat sa "men älskling, vad gör du där under?" haha.
Detta är ju bara yttligare ett bevis på vilken tvättäkta busunge jag har :)
Menmen, vi skulle ha träffat Nixie idag, hade sett fram emot det en massa, men förkylningen sammarbetade inte och det kändes bättre att skjuta fram det en vecka.. Och då måste det verkligen bli, håller på sakna ihjäl mig efter Nixiepixie, var hur länge sen som helst vi sågs sist ju! Känner mig för tillfället som världens sämsta kompis, vilket jag alldeles säkert är också.. Men ja, fanns inte så mycket att göra.
Nu ska jag och Lucas sova en rejäl middag innan Andreas kommer hem.. Vilket påminner mig om vad han gjorde igår kväll! Andreas sover på soffan när han jobbar, dels för att han börjar så tidigt och dels för att Lucas vaknar en massa på natten fortfarande. Menmen, Lucas är väldigt pappig, han älskar att prata med pappa, leka med pappa, you name it och igår så ville han VERKLIGEN sova bredvid pappa. Som den elaka mamman jag är försöker jag trots det bädda ner honom bredvid mig och vyssja honom, men nej, han skulle INTE sova. Så jag lägger ner honom i sängen och han tar sig ner på golvet snabbt som ögat, springer fram till dörren och öppnar den (vilket jag inte ens visste att han kunde) sen så springer han allt vad han kan ut i vardagsrummet. Väl framme tar han av sig sina pyjamasbyxor (han hatar att sova med dom) klättrar upp bredvid pappa och lägger ner huvudet på hans kudde, aww! Han fick ligga där en liten stund, sen kom Andreas och lämnade honom, pussade honom godnatt och lovade att han skulle sova i sängen imorgon (idag dvs).
Ja, det är en riktig gosunge vi har! Nu kallar sängen :)
Pusspuss!
Postat av: - YE HELLU!
- hahahA SÅÅÅÅ SÖÖÖÖÖÖÖÖT!
Postat av: - YE HELLU!
- hahahA SÅÅÅÅ SÖÖÖÖÖÖÖÖT!
Postat av: NixiePixie
ürbergulliga Bam då!! Han älskar verkligen sina föräldrar, ingen tvekan om den saken.
Kelh, tvivla inte på att du är en bra vän, du är en av mina absolut närmsta och det spelar ingen roll om vi inte ses för vi pratar nästintill var dag. Vi gör ett nytt försök nästa vecka och hoppas på det bästa då:3
Trackback