Ibland önskar jag att jag vore helt annorlunda. Att jag vore spontan, utåtriktad och modig. Jag inbillar mig att alla dessa egenskaper krävs för att man ska klara av att resa.

Jag vill resa, det riktigt kryper i mina fingrar och tår när jag ser bilder ifrån ställen jag vill åka till; Paris, Irland, Wales, New York, New Orleans, Texas, Venedig, Grekland, Karibien.. Jag hade nog kunnat fortsätta räkna upp platser hela natten, men saken är att det finns så mycket jag vill se, som jag vill fota, som jag vill kunna se tillbaka på när jag är gammal och rynkig och glädjas åt.

Hade jag inte haft Lucas så hade jag utan problem kunnat tänka mig att studera utomlands, vilket även var min framtidsplan innan jag blev mamma. Jag planerade att gå på någon författar/skriv skola i Skottland sista året på gymnasiet, vilket hade varit nu..

Ofta känner jag en liten sorg över allt som jag för tillfället missar, det är nu jag vill uppleva det, inte sen.. Den där tågluffen i Europa kommer nog aldrig att bli av och inte heller någon av mina studieplaner. Dels har jag en son att ta hänsyn till och dels har jag en sambo som inte alls delar mitt intresse för världen. För mig räcker det att se saker, kunna fota dom, göra det bästa utav förutsättningarna, jag är en riktig äventyrare inombords. Min sambo är utav en helt annan sort.. Han gillar matriella saker och siktar hellre in sig på att åka till någon partystad a la amsterdam och festa bort hela resan.

Men jag har bestämt mig för att jag någon gång ska besöka några av de platserna som jag drömmer om och uppleva en annan kultur. Först ska jag avverka sverige bara.. Jag vill åka till Norrland och kanske ta en tripp tillbaka till Dalarna? Gotland hade ju inte heller varit fel och dessutom är det rätt billigt och nära att åka över till både Danmark och Finland, jag har massa möjligheter omkring mig, resten kommer sen :)

Jag låter mina drömmar leda vägen, godnatt!