Dagen har gått jättebra.. Jag vaknade vid sex av att Andreas mobil larmade och kunde inte somna om, men det gjorde inget eftersom vi endå skulle gå upp klockan sju och åka till ögonläkaren med Lucas. När jag såg mig själv i spegeln så insåg jag hur hemsk jag såg ut med mina svullna ögon och mörka ringar under dom så tvättade ansiktet med iskallt vatten säkert 5 gånger innan det såg någorlunda ut..

Well, det gick iallafall bra där hos ögonläkaren. När vi kom hem igen så ringde vi till polisen där uppe, eller min underbara svärmor gjorde det, hon har skött allt sånt idag <3 Och sen sov jag och Lucas middag en stund innan det var dags för mig att åka till ystad igen.. Denna gången för att träffa min psykolog. Hos henne kom det ett par tårar men efter mötet kände jag mig lite lättad så jag lekte lite med Lucas när jag kom hem igen..

Ah, sen så åkte vi hem, vi fick i oss mat, jag kollade på några avsnitt av desperate housewives och sov en stund.. Och nu så börjar jag känna hur det blir jobbigt igen.. Tårar som legat förtryckta hela dagen letar sig fram och tankar som jag egentligen inte vill tänka bara finns där endå.

Johanna ringde innan också och jag har ALDRIG kännt mig så glad över att höra någons röst som jag gjorde när jag hörde hennes. Fy vad jag saknar henne! Hon ringde och frågade hur det var med mig, helt utan en tanke på sig själv. Hon sa också att jag måste komma upp på begravningen så vi får träffas och det ska jag självfallet göra.

Allting är så himla påtagligt nu.. Soc var i mammas lägenhet idag och kastade sopor och mat. Hon finns verkligen inte längre.. Jag fruktar dagen då vi måste rensa hennes lägenhet, slänga en massa kläder och saker.. Jag vill inte.. Jag vill bara ta det jag vill ha och slippa resten :( men eftersom jag är den som är vuxen så ligger det ansvaret på mig.. Det är jag som ska städa ur lägenheten och göra den bebolig för nästa hyresgäst.. Herregud hur ska jag klara av allt detta? Jag vill ju inte ens gå in där.. Öppna dörren till min mammas hem där hon inte bor längre.. Där hennes säng kommer stå obäddad för hon har sovit där.. Där det kommer finnas disk i diskhon som ska diskas.. Det kommer vara som att hon fortfarande lever och bor där fastän hon är borta.. Och det är snart jag måste handskas med allt detta, inom några veckor :'( och jag kan knappt komma ur sängen som det är nu..

Jag klarar verkligen inte mer.

Förlåt för de dåliga texterna, stavfelen och de osammanhängande meningarna, jag orkar inte bry mig.