Jag har känslan av att vilja spy hela tiden. Som om det är något slags uppror inom mig.. Usch jag bara önskar att allt detta var över så att jag slapp tänka på det, men ännu är det en lång jobbig bit kvar.

Jag känner hela tiden ett tryck över bröstet och en förlamande rädsla inombords, jag vet inte om det är undantryckta känslor som försöker leta sig fram? Jag beter mig som vanligt på dagen fastän jag inte mår bra. Jag saknar min mamma som tusan och får känslan av att vilja ringa henne och ventilera hela tiden..

Oavsett hur mycket jag försöker anstränga mig att inte tänka på henne så kommer det alltid upp något som påminner om henne. Öppnar jag frysen så ser jag köttfärs och påminns om hennes goda spagetti och köttfärs-sås som jag aldrig mer kommer att få äta. Ska jag ta något ur skafferiet påminns jag om hennes goda bullar som jag aldrig kommer kunna äta igen. Öppnar jag klädskåpet ligger det ett dussin strumpor och pyjamasar som jag fått av henne där. Tittar jag på min kamera så inser jag att det var tack vare henne som jag fick råd med den.. Allting påminner om henne, allt.

Jag är trött och utmattad och vill bara sova, men så fort jag stänger ögonen och allting blir tyst så återuppspelas stunden då jag fick beskedet. Hur det plingar på dörren en massa gånger innan Snutte öppnar och hur han sedan väcker mig och säger att det är polisen och att de söker mig.. Jag insåg direkt att det var något fel, det är det ju iförsig alltid när polisen kommer, men denna gång fick jag bara en iskall känsla av att det hänt något med antingen mamma eller pappa. Poliserna skakar hand med mig och säger sina namn, nu minns jag inte ens deras ansikten, jag minns bara rösten som säger "vi har dåliga nyheter, heter din mamma Carita Heinonen?" Jag svarar ja och sedan känns det som att jag får en hink med kallt vatten hälld över mig "hon har tyvärr avlidit" och jag svarar "okej" och ler.. Sen vill de att vi ska sätta oss i köket och jag minns att de gick in med skor på mitt nyskurade golv, sätter sig vid bordet och börjar fråga en massa om mina syskon och om jag ska underrätta dom eller om jag vill att dom ska göra det? Jag lyssnar knappt, känner bara mitt hjärta som slår stenhårt, att jag är yr och att mina händer blir kalla och svettiga.. Jag skakar lite också, sen kommer tårarna.. Jag försökte torka bort dom, ville inte gråta framför dom, snora och äckla mig, det är ju pinsamt, men jag kan inte stoppa dom och polisen säger att det är okej att jag gråter. Sen frågar dom om jag vill ha hjälp med något, jag svarar nej, det är ingen fara och ler igen. Då reser dom sig upp, skakar hand med mig och beklagar min sorg, sedan går dom. Jag får en kram av Snutte men jag kramar inte tillbaka, jag bara hulkar.. Sen går jag och sätter mig i soffan under Andreas täcke och jag känner mig alldeles svimfärdig, matt och tom. What just happened?

Jag är alltså mammalös nu. Jag har ingen mamma längre..

Innan jag somnar brukar jag fundera på vad hon gjorde innan hon dog eftersom hon var inne i badrummet. Vad hon hade för kläder på sig? Om hon hann uppfatta vad som hände och om hon ville det själv?

Gud vad jag önskar att det var en olycka, något som gick fel och att hon inte tog livet av sig.. Vi får svaren imorgon förhoppningsvis, eller vi får preliminära svar.. Men jag är inte säker på att jag vill veta.

Nu ska jag fortsätta titta på Desperate Housewives, har snart tittat på hela säsong 1.. Allt för att skingra mina tankar och koncentrera mig på annat.. Imorgon ska jag skriva och posta brev till Johanna, Maja och pappa, låta dom veta att jag finns där ifall dom behöver mig. Jag ska fråga pappa om det finns någon möjlighet att han kan få permission när det är begravning, men det är nog mest önsketänkade, han kanske inte ens vill komma.

Godnatt.