Allt börjar med varför.
Jag tror inte att någon diet kan hjälpa mig.. Jag tror att den enda som kan hjälpa mig är jag.
Jag behöver vakna upp och inse vart det blir fel? Varför jag går upp i vikt när det enda jag vill är att gå ner? Jag behöver ta reda på varför jag har blivit överviktig för att kunna ta tag i problemet och slutligen bli smal igen.
Det finns vissa faktorer som jag vet om. Jag vet att jag äter för sällan och att jag äter för mycket när jag väl äter. Jag vet även om att jag rör mig för lite (men det ska det bli ändring på nu när jag har min crosstrainer). Men jag tror dom största problemen är psykiska. Jag tror att jag tröstäter. Varje gång jag blir ledsen så vill jag äta. Jag vet att det inte finns någon logik i det, det är otroligt självdestruktivt, för ju mer jag går upp i vikt, ju sämre mår jag. Men jag ska förhoppningsvis få hjälp av en kognitiv beteende terapeut med just detta.
Det känns dock som att jag behövde erkänna det för mig själv först, för jag har förnekat det så länge. När folk påpekat det (bland annat läkaren som fastslog min depression) så har jag slagit alla taggar utåt och satt mig i någon försvarsposition för att jag inte har velat ändra på det, för det har varit min trygghet. Nu på sistone har jag dock börjat tröttna på mig själv och insett att det finns andra sätt att finna trygghet på, jag behöver bara vidga mina vyer lite.
Jag vet inte ens varför jag skriver detta på min blogg, detta är någonting jag skäms jättemycket över. Samtidigt så känner jag mig stolt över att jag äntligen har sökt hjälp för det.
Så ja, nu ska jag sluta önska en massa och istället jobba lite för att önskningarna ska slå in.
Jag känner sååå igen mig i det du skriver. Jag dricker Nutrilett just nu vilket som hjälper mig med en slags nolltolerans (men jag har sett att du är allergisk mot det) och det blir så hemskt tydligt när suget slår in. Så fort jag misslyckas med något, känner mig stressad, blir ledsen, känner mig ensam osv. så känns det som att jag måste (!!!!) hetsäta och det driver mig till tårar att försöka stå emot (går inte alltid). Det är fruktansvärt att tänka att mat har en sådan makt över mig...
Starkt! Dessutom - nu har du precis gjort det svåraste - ta det första steget! Klarar du det första steget - kommer de andra gå lättare & lättare :)
Har du fått din crosstrainer nu? :) Vartifrån köpte du den?
hej,
känner igen det du skriver, är väldigt svårt och gå ner i vikt vissa gånger, och hitta det rätta sättet för sig är jäkligt svårt, jag har nog testat det mesta... men det var en person som gav mig den gyllene nyckeln, den lätta vägen, träning ingår självklart,
men jag ville ju inte "offra" något, så hur lätt är en diet då? och man vill ju inte gå upp sen när man lyckas nå sina mål........ men då fick jag tipset... räkna kalorier, du får äta precis vad sjutton du vill, men du får bara äta ditt dagliga intag, jag är 154cm lång, vägde 65, och käkade 1200kcal om dagen, på 3 månader hade jag tappat ca 7kg? sedan gick jag visserligen in i väggen, men då tappade jag lika mycket till... MEN det är ett sätt som funkar, när du väl kommit in i banan så kommer du alltid tänka dig för innan du tar ditt glas juice eller den där goda chokladkakan...
Allt handlar om bryta beteendet, du äter visserligen mycket mindre, men om du klarar bryta ditt matbeteende så kommer du inte gå upp i vikt när du lyckats nå ditt mål... för då äter du redan rätt, och tränar som du skall...
Kroppen handlar lite om en våg... du kan inte äta mer än vad du gör av med.... bara ett exempel... tar du en tallrik fil och flingor på morgonen är det kanske 300kcal... tar du då 1glas juice.. är det ca 130kcal... och får du bara äta 1500kcal om dagen... så inser du då att just juicen är meningslös och tomma kcal... men då och då gör det absolut inget...
Det finns logik i det. Man tröstäter för just när man äter så känns det bra även om man samtidigt kan känna ångest eller liknande över det. Oftast tröstäter man något kolhydratrikt för att det ger den effekten. Jag minns inte exakt hur det var men det är något som gör att vi känner oss tillfredställda just när vi äter det.