Jag håller på att längta ihjäl mig efter julen.

Jag som vanligtvis brukar hata den har nu börjat bli lite smått kär i den. Jag tror det beror på Lucas. Nu har jag liksom någon att dekorera för. Jag menar, jag trodde aldrig att jag självmant skulle vilja göra ett pepparkakshus eller köpa en julgran och dekorera den.. Jag känner mig så himla fånig, to be honest.

Jag tyckte om julen när jag var liten (började hata den i samband med att jag hamnade i familjehem). Jag älskade att vara ute efter att det blivit mörkt och bygga såna snöbollslyktor. Jag älskade hela stämningen, att allting var så mysigt, för var det något mina föräldrar lyckades med så var det att skapa den perfekta julen, år efter år. Jag minns till och med att de brukade ha kvar granen framme tills jag fyllde år (den 27 februari) för att jag älskade den så mycket.

Jag saknar det lite.. Att bara vara med familjen på julen. Nu när jag är med i Andreas familj så firar vi även med den närmsta släkten, och även om det också är mysigt så är det inte så jag växt upp. Fast om jag tänker efter så brukade min moster vara med, och min morbror medan han levde, så det var ju med släkt också, men det känns ändå aldrig som om det blir samma sak, det kanske berodde på att jag var liten, man kanske aldrig återfår den där fantastiska myskänslan?

På första bilden är det jag till vänster, min mamma och min lillasyster framför henne. På andra bilden, jag, min lillasyster och pappa. Skulle tro att bilderna är tagna 1997 eller 1998.

Åh, ge mig jul, ge mig snö, ge mig en trädgård så jag kan bygga snögubbar med min gosunge :)

Nu ska jag dricka en kopp varm chocklad och titta på någon julfilm, haha, såna finns det ju gott om och jag tröttnar aldrig. Filmen Jack Frost är en stor favorit, den har jag tyckt om sen jag såg den första gången och då var jag rätt liten.