För en månad sedan kändes hela vår boendesituation fullkomligen hopplös. Det kändes som att vi aldrig skulle komma ifrån det stökiga område där vi nu är bosatta. Det var en sak att bo här när man hade en stor, stark sambo, men när man bor i ett slumområde som detta alldeles ensam så känner man sig rätt liten (och rädd).

Jag fick slutligen nog för ungefär en månad sen och skickade ett mejl till vår hyresvärd och vädjade om en ny lägenhet. För några dagar sedan fick jag ett svar där hon skrev att "det har kommit in en lägenhet som passar er".

Äntligen! Jag har ju bara stått i bostadskö i ungefär 2 år. Lägenheten ligger på området vi önskat. Det är en två på 55 kvm, marklägenhet och relativt nybyggt, alldeles perfekt med andra ord!

Imorgon ska jag titta på den. Vill jag ha den så är den ledig från och med 15 september, vilket innebär att vi flyttar om mindre än en månad. När jag hörde det byttes min glädje ut mot stress och oro. Lägenheten är även lite mindre än den vi har nu (7,5 kvm) och jag börjar genast oroa mig för hur vi ska få plats..

Jag känner lite sorg över att lämna den fina lägenheten vi bor i nu. Den är bra planerad, vi har själva valt alla tapeter och färger och alla våra möbler och gardiner är anpassade efter dessa. De håller på tapetserar om i den nya lägenheten nu, men jag har inte möjlighet att själv få bestämma färger, vilket gör mig lite ledsen, faktiskt. Jag är så nogrann med inredning och tapeter, jag vill att allting ska matcha. Jag älskar våra beige/bruna väggar i sovrummet och vår snygga fondvägg i varddagsrummet. Det kommer vara skitjobbigt att lämna det och flytta till en lägenhet där jag inte fått välja någonting själv.

Jag inser att jag låter bortskämd, men det handlar om ett framtida hem och det är ju viktigt att man trivs där man bor. Äsch, är det så illa så får jag väl måla om själv då, de har mina färger på Rusta och de kostar inte alltför mycket. Hittade även en tapet som hade blivit jättesnygg som fondvägg i varddagsrummet om det nu inte är fint som det är redan.

Ska ta lite bilder när jag är där och tittar imorn så jag kan börja planera lite kring möblering och så.

Innerst inne så känner jag dock lycka, mitt år har blivit precis som jag planerat och hela min tillvaro är förtillfället alldeles perfekt!

Lycklig, lycklig, lycklig!