Jag läste om Baby P för första gången i aftonbladet för två år sedan. Jag kan inte tänka på hans hemska liv och öde utan att ögonen tåras. Vanligtvis tycker jag inte att människor förtjänar dödstraff, men de som gjorde detta mot honom borde torteras ihjäl på samma vis som de torterade honom.

Peter Connelly var en blond, blåögd, söt liten kille som föddes den 1:a Mars 2006 på ett sjukhus i London. När Peter var 3 månader gammal, i Juni, träffade hans mamma en ny pojkvän, Steven Barker. Peters liv förvandlades då till en livs levande mardröm.

Steven, en sadistisk, dominerande satanist såg till att lilla Peter fick besöka sjukhus för första gången i Oktober 2006. Misshandeln fortsatte sedan tills lilla Peter slutligen dog, med över 50 skador, 17 månader gammal.

---

Ett 15 årig flicka som bodde i samma hus som familjen och umgicks med dom dagligen har berättat om alla hemskheter hon såg. Jag har översatt delar av texten, som är kopierad från en engelsk sida, nedan.

Den skräckslagna tonåringen säger:

"Vad som pågick där var sadistiskt, socialtjänsten har blod på sina händer".

Fortfarande tyngd av skuldkänslorna över att hon inte vågade göra någonting under tiden det pågick berättar tonåringen om alla de hemska saker hon sett Peters styvpappa utsätta honom för.

"Styvpappan brukade skaka Peter, slå honom, svinga runt honom i hans ben och snurra honom i datorstolen tills han slutligen trillade av och slog huvudet i golvet. Då brukade han plocka upp honom och göra det igen. Ibland satte han tummen på hans luftrör och tryckte tills han blev blå och inte kunde andas. Sen skrattade han bara och gjorde det igen för att se hur mycket Peter klarade av."

"Han brukade nypa i Peters fingernaglar och klämma på dom tills han skrek. En gång skar han av Peters fingertoppar med en kökskniv. Han sa att det blev lättare att komma åt med tången då för att rycka av hans naglar. Det får mig att rysa. Han fick Peter att kräla framför honom, med blod forsande från fingrarna, och hålla ut händerna för mer bestraffning."

"Ibland höll han Peter ovanför huvudet för att sedan bara tappa honom ner på golvet"

"Han brukade låta sina hundar träna attack på Peter genom att lägga honom på rygg mitt på vardagsrums-golvet och bita honom och morra för att visa hundarna hur de skulle göra. Han bet honom i huvudet, i armarna, i kroppen och benen och sedan fick han hundarna att göra likadant."

"Han brukade slå Peter på pungen så han kunde med en sko också och ibland brukade han vira in Peter i en filt så hårt att han inte kunde röra sig för att sedan lägga Peter i sin spjälsäng och låta honom bli uttorkad."

"Varje kväll vid läggdags blev Peter upplyft som en trasdocka och kastad i sin spjälsäng istället för att höra en lugnande saga som många andra barn. På nätterna brukade jag höra honom gråta och dunka sitt lilla huvud i sängkanten. Det brukade pågå i flera timmar."

Flickan berättar sedan hur styvpappan styrde hushållet med en järnhand. Han satt omgiven av ölburkar och skräpmat framför TV'n och rökte hasch hela dagarna. Grannarna brukade klaga på att TV'n lät så högt och på att deras 7 barn sprang som vilda djur i trapporna. Peters mamma fick en massa bidrag och jobbade inte, hon hade därför sovmorgon varje dag.

Istället för att se efter sina barn brukade hon spela bort sin inkomst på onlinespel. Hon brukade totalt ignorera Peters förtvivlade gråt för att istället sitta och chatta i flera timmar. Utan några som helst skuldkänslor brukade hon skryta online med att en av hennes favoritsysselsättningar var att vara mamma.

Men i verkligheten spenderade lilla Peter upp till 23 timmar om dagen fängslad i sin spjälsäng, inlåst i ett litet, mörkt rum med fördragna gardiner. Ibland var det ingen som kollade till honom alls. Istället var han lämnad att ligga där alldeles ensam utan några leksaker. Styvpappan förbjöd alla i hushållet att gå in i rummet. De fick inte ens gå in där för att byta hans blöja. Hans mamma fick till och med be om tillåtelse för att mata honom.

"Hon var dock rädd för sin partner, vi var alla rädda för honom. Dag efter dag hörde jag skrik komma från Peters spjälsäng, men jag gick inte in där. Hans blöja blev inte bytt på så länge att hans hud till slut började ruttna bort. Hans bakdel var röd, skinflådd och full utav sår."

Allt detta borde ha upptäcks av socialarbetarna som besökte familjen skrämmande 60 gånger. Den 15 åriga flickan berättar att mamman brukade ljuga för socialarbetarna, sin familj och sina vänner och skylla Peters skador på olyckorhändelser för att förhindra att hennes pojkväns brutala misshandel skulle bli avslöjad.

Av allt våld den 15 åriga flickan fick se, så var den händelsen som gjorde Peter invalid, förlamad från midjan och ner, som var den mest skräckinjagande. Styvpappan, hans vän och Peters mamma satt i soffan och tittade på Jeremy Kyle TV och styvpappan hade lilla Peter utsträckt över knäna.

"Han satt och hånlog i soffan, rökte cannabis och lekte med Peter som om han vore en trasdocka. Helt plötsligt så hörde jag ett högt brak som ekade genom hela huset, då Peters ryggrad gick itu. Han gav ifrån sig det mest hjärteskärande skrik jag någonsin hört. Det var så högt att jag var tvungen att gå ut i trädgården och hålla för öronen för att kunna blockera det."

4 dagar innan Peter dog, och med aniktet fullt av blåmärket och ytliga sår, fick Peter sitt sista besök ifrån socialtjänsten.

"Han var i så dåligt skick att till och med mamman var orolig. Hon sa att socilarbetaren var tvungen att vara en idiot om hon inte upptäckte att någonting var fel. Hon smälte ner choklad och smetade det i Peters ansikte för att dölja skadorna. Sen la hon honom i barnvagnen, för att han var för lealös för att kunna sitta i sin matstol, och gav honom en chokladkaka. Socialarbetaren märkte ingenting. Mamman kunde inte tro sina ögon när socialarbetaren bara tittade till Peter i vagnen lite snabbt och sa 'hi, little fella', det var allt hon gjorde. Sedan skjutsades vagnen in i köket och dörren stängdes. Det var sista gånger Peter sågs levande av någon utanför hyreshuset.

Det mest hjärtekrossande med händelsen var att Peter log mot henne. Sittandes i barnvagnen med bruten rygg, åtta brutna revben, utan finger och tånaglar och en blöja full med avföring lyckades han le. Om hon bara hade tittat till honom en andra gång, tagit upp honom och tittat på honom så hade hon upptäckt att någonting var oerhört fel.. Men allt socialarbetaren sa innan hon lämnade huset var 'om du ska ta ut honom senare, se till att tvätta hans ansikte, det är skamligt'."

15 åringen avslöjade senare att det var en natt av konstant skrikande som till slut avgjorde Peters öde.

"Han grät och han grät. Han hade legat i sin urin och avföring i flera dagar. Sen kom styvpappan och sa 'jag löser det' och så gick han in i rummet, stängde dörren och sedan slutade gråten."

Den försvarslösa lilla pojken hade blivit slagen så hårt i ansiktet att han svalt en av sina tänder. Den hittades senare i hans mage.

"Jag hittade lilla Peter död i sin spjälsäng runt nio på morgonen. Han hade fått en lustig färg, en blek blå färg och var alldeles stel. Jag berättade för hans mamma att han inte andades, men hon ville vänta med att ringa 112 och få en ambulans på plats tills efter halv tolv.

Undertiden så gick styvpappan iväg och tog bort hans blodiga, illaluktande sängkläder som inte hade blivit tvättade på några månader och dumpade dom på en kyrkogård för att dölja bevis."

---

Peters mamma Tracy Connelly, styvpappa Steven Barker och styvpappans vän, den dömde pedofilen Jason Owen, dömdes alla tre till fängelse.

• Tracy Connelly avtjänar just nu ett 4 år långt fängelsestraff.
• Steven Barker avtjänar just nu en livstidsdom.
• Jason Owen avtjänar just nu ett 6 år lågnt fängelsestraff.

---

Under obduktionen upptäcktes mer än 50 skador på lilla Peter. Bland annat hade han ett bett i huvudet från antingen en människa eller en hund. Hela hans kropp var full av blåmärken. Han hade bruten rygg och åtta brutna revben. Han hade svarta finger och tånaglar. Ett finger saknade en nagel. Skinn saknades på hans läppar och tunga orsakat av ett slag. Skinnet mellan hans övre läpp och gom var slitet itu. En framtand hade slagits ut.

Alla klädesplagg som tillhört Peter var fulla av blod.

---

Texten jag tagit delar ifrån publicerades i skandaltidningen "News of the World" (som för några veckor sen blev nedlagd efter en skandal). Den engelska versionen av texten finns dock att läsa här.

I övrigt har jag snappat upp annan fakta från youtubevideos och nyhetsartiklar, det är bara att googla "Baby P" så kommer det fram en massa info och nyhetsartiklar.

---

Varje gång jag läser berättelsen om Peter så mår jag fysiskt illa. Han var bara en liten bebis när misshandeln började. Det finns inte ord för otroligt illa behandlad den här lilla oskyldiga pojken blev.

Smärtan han fick leva med måste ha varit outhärdig. Han måste ha lidit något helt fruktansvärt de sista två veckorna i sitt liv, då både hans revben och rygg bröts. Sedan fick han ligga där i sin spjälsäng, i sitt urin och sin avföring och dö en smärtsam död ensam, utan att ha haft en enda människa i sitt liv som brydde sig om honom.

Jag undrar om han någonsin fick en kram? Någonsin fick höra att han var älskad och betydde något? Det är för mig helt obegripligt hur man kan behandla ett litet barn så illa. Jag kan inte och jag kommer aldrig att förstå det. För hur sjuk i huvudet man än är så ger man sig inte på ett litet försvarslöst barn.

Jag gråter otröstligt varje gång jag ser bilder på hans grav, för jag önskar verkligen att han hade fått all den här kärleken när han var vid liv. När jag ser nallarna, åh, jag bara önskar att han åtminstone hade haft en nalle att få ett uns trygghet och tröst av. Han måste ha känt sig så otroligt ensam och oälskad, och det gör så ont i mig när jag refelekterar över det, för inget barn ska behöva känna sig oälskat och ensamt. När jag läser berättelsen om honom får jag bara känslan av att vilja ge honom en kram. Jag vill bara krama om honom, stryka honom över håret och visa honom all den ömheten han aldrig fick.

---