Jag tror jag är väldigt ostimulerad.. Det känns iallafall så.

Det är någonting som uppenbart fattas i mitt liv iallafall, den delen är jag helt säker på. Just nu läser jag på heltid i skolan och det går väldigt segt. Alla jag pratade med innan jag påbörjade utbildningen sa att det skulle vara sånt himla tempo och att det skulle bli svårt att hänga med. Jag har inte problem att hänga med. Inte alls. Den enda gången jag känner på det här "höga tempot" är när jag ska ha prov och det är lite självförvållat, för jag gillar av någon anledning att spara allt jag ska läsa på till provet, till absolut sista stund för att sedan sitta uppe några nätter i rad och plugga ihjäl mig. DÅ är jag stimulerad och lycklig. DÅ känner jag att mitt liv faktiskt går framåt.

Jag måste hitta något att göra. Jag har alltid varit en väldigt kreativ person och jag har alltid sysslat med massa kreativa grejer samtidigt. Nu är jag dock lite halvt deprimerad så jag känner att det är totalt onödigt att måla, sjunga, dansa, spela teater, whatever för att det inte leder någonvart. Allt jag gör måste plötsligt ha en mening för annars kan jag lika gärna skita i det (känns det som).

Ett annat problem är att jag lär mig så otroligt snabbt också. Jag hittar nya intressen som stimulerar mig och får mig att känna mig påväg ett tag, men så fort jag har lärt mig det mesta så tröttnar jag. Därför är jag nog en sån person som påbörjar olika projekt, men aldrig avslutar dom (vissa iallafall).

Jag kanske borde börja skriva på den där boken som jag funderat så länge på.. En bok tar ju några år att skriva och jag kanske skulle kunna lyckas hålla mig stimulerad åtminstone halvvägs igenom den? Det tål att funderas på iallafall :)