Nu ska min kameraväska både uppgraderas och nedgraderas samtidigt. Idag sålde jag hela min nuvarande fotoutrustning (Sony A230, Sony SAL 18-55mm, Sony SAL 50mm och Minolta 75-300mm) för jag ska ska köpa en Canon EOS 60D. Beställer den förhoppningsvis imorgon. Det tråkiga är dock att jag enbart kommer att ha ett 50mm objektiv. Kommer verkligen att sakna valmöjligheten, även om jag inte använde mitt teleobjektiv eller kitobjektivet speciellt ofta.

Nu kan ni iallafall se fram emot flitigare uppdatering med bilder, detta kommer definitivt att locka tillbaks min för tillfället bortsprungna fotolust.

Anledningen till att jag byter märke (skulle ju egentligen ha köpt en Sony A580) är för att Canons objektiv är lite billigare och 60D'n känns som en lite bättre kamera, fastän den kostar i princip lika mycket som Sony'n. Kommer dock sakna min trogna lilla Alpha, men den hamnar på ett ställe där jag kan hälsa på den, så det är lugnt, haha!

Nu ska jag avrunda mitt bloggdesignande och komma i säng.

Kramsålänge!

Ida om Pay the price for your betrayal:

Sorglig sång. Hoppas att du inte har självmordstankar. Du har inte ens vuxit färdigt än, jag har hört att hjärnan växer tills man är 24 eller 25 eller nåt så om du skulle fundera på att dö så vänta åtminstone tills du har vuxit färdigt så att du får veta vem du skulle ha blivit.

Svar: Ville bara påpeka att jag inte har självmordtankar, har faktiskt aldrig reflekterat över att låten förmodligen handlar om just det.

Jag hade dock en period i början av hela separationsfasen där jag nästan la in mig på psyket för jag var uppriktigt rädd för mig själv och hur dåligt jag mådde. Satt och läste en massa om folk som blivit inlagda och jag satt och läste en massa om smärtfria sätt att ta livet av sig.

Jag kunde inte ens känna att Lucas var en anledning för mig att leva. Allting var helt svart. Jag kände mig som en börda och jag var helt övertygad om att alla skulle ha det bättre utan mig. Jag hade så mycket ångest att jag spydde och jag kunde bara sitta och stirra ut i luften med tårarna rinnandes. Innan dessa upplevelserna så tyckte jag att självmord var det dummaste man kunde göra mot sig själv och sin omgivning. Nu i efterhand har jag förstått att man faktiskt kan må så psykiskt dåligt och när man mår på det viset så vill man ingenting annat än att antingen bli bra utan att behöva kämpa eller att försvinna bort från allt och aldrig känna någonting någonsin igen. Jag kände att jag hade kämpat och inte orkade mer. Jag ville inte förlora ännu en familj, ännu en person som betydde allt för mig, ännu ett liv som jag byggt upp. Allt jag såg framför mig var ett berg i samma storlek som mount everest som jag skulle behöva bestiga för att må bra igen och jag hade ingen ork.

Det är omöjligt att som utomstående verkligen sätta sig in i och förstå dessa tankarna, speciellt om man inte har några egna erfarenheter av att vara självmordsbenägen.

Det är en himla tur att jag faktiskt för första gången i mitt liv har en riktig familj som bryr sig om mig och som hjälpte mig komma på fötter igen. Det var vad som krävdes för att jag skulle hitta tillbaks till ytan igen, att någon stannade kvar och visade mig att alla mina mardrömmar inte besannades bara för att en av dom gjorde det.

Detta är någonting jag skäms otroligt mycket över, men samtidigt så vet jag att mina tankegångar var helt naturliga i sammanhanget.

Helt underbar version av "Your Betrayal". Funderar numer på att göra en cover av denna, eller typ ja, lägga min röst över Matt's lite sådär snyggt, haha, blir nog så :)



Lyssna och njut eller nåt!

Kramsålänge.

Jag är rätt dålig på att blogga, förlåt..

Men ibland så uppdaterar jag, haha!

Så, ja.. Vad händer i mitt liv? Ingenting intressant om jag får påstå det själv. Jag vaknar, äter frukost, tränar som en idiot, städar and on it goes. Jag är rätt nöjd med tillvaron dock. Tappar kilon och känner mig allmänt piggare nu när jag känner att våren är påväg :)

Just i detta nuet är jag inte speciellt pigg dock. I fredags drabbades jag av en sjuhelsikes förkylning, så jag har legat däckad sen dess ungefär. Nu ikväll pallrade jag mig iväg på en promenad iallafall och det var superskönt med lite frisk luft i lungorna.

Ett tips är faktiskt att följa min bilddagbok. Jag skriver inget vidare intressant där, men jag uppdaterar lite oftare.

Nu ska jag pilla i mig något ätbart, se senaste avsnittet av Vampire Diaries, fräta sönder näsan med lite nässpray och försöka sova.

Ah.

Minska mitt datorsittande med 50% - Check.