Idag har min lilla skrutt varit lite hängig, så vi har myst en massa i soffan och tittat på Lilo och Stitch hela tre gånger. Han älskar verkligen den filmen och skrattar, sympatiserar och blir frustrerad när det händer saker, precis som det ska vara :)

Även om det är myspys att gosa med honom så tar det en del på krafterna så ikväll är jag en väldigt trött och sliten mamma. Hoppas det inte är någon förkylning på gång igen och att det bara är hans nya tand som spökar lite. Jag håller både tummar och tår..

Nu ska jag iallafall lägga mig och titta på Top Model, orkar inte med någon träning ikväll och inget annat heller för den delen, känner mig helt seg i huvudet.

Bjuder på en bild från innan idag när jag och Lucas gick hem från dagmamman.

Godnatt.

Tittade nyss på "The Jane Austen book club".

Jag blir alltid så sorgsen när jag ser den filmen. Den är jättebra och det är en av mina stora favoriter, men när jag ser den tänker jag tillbaka på den tiden då det fortfarande fanns hopp. Hopp för mig och A.. Hopp för vårt förhållande och att allt skulle lösa sig.

Jag känner igen mig och A i ett av paren i filmen (Dean och Prudie). Det gjorde jag första gången jag såg filmen också. Jag minns att jag tänkte, wow, det där är ju vi.

[Prudie walks into the living room, where Dean is playing a video game, holding a copy of Persuasion in her hands.]
Prudie: Will you do me a favor? Will you read this?
Dean: Isn’t that what your special little book club is for?
Prudie: I really want you to read it… please, Dean.
Dean: Prudie, I feel like you want me to be something I’m not. I just walk around being me. I don’t pretend to be anything else. You’re just setting me up for a test you don’t want me to pass.
Prudie: No, no, this isn’t a test. This is something to share.
Dean: Why don’t you just tell me what it’s about?
Prudie: It’s about these two people who used to love each other, and they don’t anymore. And it’s about how they persuade themselves to give it another try… Look, I can get you started off… Okay? “Sir Walter Elliot, of Kellynch Hall…”
[She continues to read the first page.]
Dean: Prudie, come on… you’re not really going to read this all aloud… all right. One page.

Jag sörjer fortfarande och det lär jag göra ett tag till. Jag vet inte varför jag håller fast så hårt i något som uppenbarligen är över, i något som aldrig kommer att bli igen. Jag bara.. Kan inte släppa taget. Och nej, det är inte bara för Lucas skull, för hans förlust på kärnfamilj och så vidare, det är något annat också. Det jag och A hade i början av vårat förhållande var väldigt intensivt. Någonstans på vägen så försvann all kärlek och vi båda var för upptagna med en massa annat för att inse vad som hände innan det var försent.

Jag kommer säkert att få ångra att jag ens publicerat ett inlägg och officiellt erkänt att jag inte kommit över situationen ännu, jag menar, det har gått 4 månader och 20 dagar. Jag har accepterat det, men jag är långt ifrån färdig i min process. Och anledningen till att jag kommer gå ångra det, tja, jag borde, enligt många och mestadels enligt A ha kommit vidare och släppt det nu. Så antagligen är det fel på mig, men jag har accepterat det också.

Jag önskar att allting hade slutat lyckligt, det gör jag verkligen. Att alla dom där framtidsplanerna vi gjorde hade slagit in. Jag önskar att jag hade brytt mig om vad A kände i vår relation, för den var verkligen dålig och det berodde delvis på mig. Men det där ordspråket stämmer, man inser inte vad man har föränn man förlorar det. Nä, just det och då är det försent.

Godnatt.

Åh min lilla älskling var så fin ikväll! Han gick och speglade sig och kände sig lite allmänt snygg. Det var till och med han själv som bad mig fota honom (hur fantastiskt det än låter). Finns inte ens ord som kan beskriva hur stolt jag är över min lilla kille.

Nu är han på släktfest med sin pappa och jag har nyss ätit lite mat. Snart ska jag försöka ta mig i kragen och plocka undan lite här innan han kommer hem igen.

Är förövrigt helt överdrivet kär i min nya kamera, den är verkligen helt underbar! Har dock lite problem med att få rätt fokus, vet inte om det är en vanesak, men många av mina bilder blir väldigt oskarpa. Ska forska lite i det.

Kramsålänge!

Älskar verkligen bilden där han sitter på bänken, önskar verkligen att han hade tittat på mig när jag tog den, då hade den varit fulländad. I övrigt är det väl bara lite random bilder från när jag och Lucas var ute innan idag. Längtar verkligen tills jag får objektivet till min nya kamera så jag kan börja använda den någon gång. Personen som ska hämta det sa dock att det blir imorn, så det hoppas jag verkligen!

Nu ska jag och Lucas lägga oss och vila en stund och sen blir det ut på en promenad med Josefin :)

Kram!

Det blir väldigt mycket uppdateringar om film just nu känns det som.

Ikväll tittade jag på filmen "The Covenant" och jag tyckte den var helt sjukt bra. Vet inte om det berodde på huvudrollsinehavaren eller det perfekta soundtracket?

Vi kan ju börja med huvudrollsinnehavaren.. Steven Strait, the original Jacob Black (japp, Stephanie Meyer ville att han skulle spela Jacob). Förmodligen en av dom vackraste människorna som vandrat på jorden. Han har himla vacker röst med, man typ smälter lite inombords när man hör den. Den är sådär helt extremt manlig och djup, underbart!

Soundtracket var också sjukt bra, passade filmen perfekt. De som gjort soundtracket till denna film har även gjort soundtracket till Resident Evil filmerna :) Tomandandy heter dom iallafall.

Filmen handlar om häxor och sånt där, det är ju iförsej också min grej, så det kanske inte var så konsigt att jag gillade den ändå..

Jag är en youtube nörd, yes I am!

 

Har nog sett alla dokumentärer från Waverly Hills. Det är något med det där stället som verkligen faschinerar mig. Ghost Adventures är förövrigt ett av de bättre "spökprogrammen" jag sett. Most Haunted är en annan favorit.

Jag vet inte om jag tror på allt som händer eller om jag ens tror på spöken, men jag blir verkligen rädd och skrämd när jag ser sånt här. Så nä, nu kommer jag inte våga gå på toaletten mitt i natten på hur länge som helst..

Verkar som att jag är inne i en sån där "skrämma upp mig själv som fan" period igen. Har såna med jämna mellanrum. Skräckfilmer är inga problem för mig, men såna här spökprogram, fyfan. Det kanske beror på att det är mer "verklighetstroget"? Ingen aning, scary as hell iallafall.

Haha och nu ligger jag här o lyssnar på hur gungorna på lekplatsen utan för gungar med hjälp av blåsten, gnisselgnassel. Inte alls skrämmande, nä (läs ironi på sjukt jävla megahög nivå, jag ligger under täcket och gömmer mig för spökena, haha!).

 

 

Min lilla skrutt är förövrigt jättekass. För någon timme sen hostade han så mycket att han kräktes. Usch, lider verkligen med honom. Varmare än ett element är han med.. Inte lätt att vara liten och så dålig. Emellanåt ligger han bara och gnyr och gnäller. Hoppas han blir frisk snart.

 

Nu ska jag plöja igenom något mer avsnitt av Ghost Adventures innan det är dags att ge Lucas panodil igen. Sen hoppas jag på att få åtminstone 2-3 timmars sömn innan han vaknar igen :)

 

Godnatt alla spökdiggare, ahuhaha!

 

Jag är en tönt, yeah. Möjligtvis lite knäpp med, men det visste ni redan.

Jag är verkligen helt värdelös på att blogga och inte tänkte jag skriva något seriöst nu heller.

Vill bara tipsa om en otroligt bra serie som jag börjat följa, den har premiär på femman den 16:e mars, Off the Map.

Jag är ett rätt stort fan av sjukhus serier, i princip alla utom Grey's Anatomy (tycker den är tråkig..), men Off the Map tar verkligen alla rekord för mig. Den är så annorlunda jämfört med andra serier i samma anda, and I love it :) Så den serien rekomenderar jag varmt. Dom första två-tre avsnitten är väl kanske inte något att hänga i julgranen, men när man sen lärt känna karaktärerna lite så fastnar man.

En ny favorit, definitivt, men jag är ju en rätt stor serienörd också!