... Så jag kan hugga av mina jävla ben.

Helvetesjävlasatansibögrövensanalhelvetsjävla benhinneinflammation, jag hatar dig.

Det är det enda jag behöver skriva, ni fattar resten...

 

Ja, det kan man verkligen säga att jag är trots att jag sovit i princip halva dagen med min underbart gosiga son... Nu är han iväg med farmor och tittar på tomtarna på bo ohlosson, och jag, jag ska städa, för det är ju så inihelvetesjävla roligt, javisst!

Kokokokoblö, det ska vara ett jävla tjat om Lucas hår hela tiden. Han ska se ut som jag vill att han ska se ut, punkt, det är ingen annans beslut, det är MITT! Och jag blir så jävla irriterad för han är grymt söt i sitt hår som står åt alla håll och kanter, och han har fått tjockt och fint hår bak i nacken, aw. Men nej, gud nej, det är ju alldeles för hemskt att han ska behöva se ut så. Jävla svärmor ibland alltså, ibland undrar man vem fan som är mamma, grr.

Jäjäjäwow, nu ska jag komma igång med städningen, eller nåt. Är så fruktansvärt opepp på det så det är knappt sant alltså. Skriva brev till pappa och farmor måste jag också göra och ringa till mamma. Så jävla mycket man ska hinna med så lite tid. Gaaaaaaaay!

Aja, cya, pusshaj!

Anonym: Heter han Tut?

Svar till anonym: Nej, han heter inte Tut, han heter Lucas och det hade du vetat om du hade läst "om mig" som finns i menyn.

---

Äckliga krypande känsla som smyger sig på och gör mig ledsen och besviken.

Det går tydligen rykten om att jag hoppat av skolan, vilket inte stämmer. Innan man uttalar sig till andra så kan man ju ta reda på fucking fakta, annars kan man lika gärna knipa käft.

Jag skulle aldrig hoppa av skolan, inte frivilligt iallafall, och min sjukskrivning är knappast "frivillig". Jag är hemma för att jag mår fruktansvärt dåligt psykiskt och har gjort det en längre tid. Skolan blev för mycket och jag klarade inte pressen, vilket tydligen är fullt förståligt med tanke på mitt förflutna.

Puckon!

Jag har gått med en fasad hela mitt liv. En fasad som visar en glad och stark tjej som inte tagit skada av sina barndom och tonårs år alls. Jag har alltid skämts för att visa mina känslor, åtminstone så länge jag kan minnas. Jag vill inte visa att jag är ledsen och sårad, jag vill vara den där starka personen som inte bryr mig om vad andra säger och gör mot mig. Min fasad var min sköld, jag kunde gömma mig bakom den, nu sitter jag alldeles naken i ett hörn med tårarna rinnandes och undrar hur i helvete jag ska klara mig?

Att förtränga saker har alltid varit min grej, jag har alltid tänkt att jag kan bearbeta dom sen, men samtidigt hoppades jag väl att "sen" aldrig skulle komma. Jag tror "sen" har kommit nu dock, ett "sen" som smärtar och gör ont. Ett "sen" som påminner om allt det jag någonsin har velat glömma. Ett "sen" som ger mig mardrömmar så jag vaknar alldeles utmattad och svettig. Ett "sen" som lagt en tyngd över bröstet på mig så jag knappt kan andas. Jag tror "sen" är redo att bearbetas nu. Frågan är bara om jag är redo, det känns ju inte så. Jag känner mig krossad, förstörd och alldeles öppen.

Jag undrar om jag kommer komma ur detta som samma Kela jag var när jag steg in i det?

Inte ens min son kan få mig att känna glädje längre. Det känns som jag åkt berg och dalbana hela mitt liv och nu har den störtat rakt ner i marken. Varför jag, varför nu?

Jag hade egentligen inte tänkt att berätta om detta, öppna mig för alla som läser min för tillfället väldigt dystra blogg. Men det kanske är bra att för en gångs skull verkligen vara öppen med vad man känner, det är ju åtmminstone värt ett försök. Jag vill inte må dåligt, jag vill vara den glada lyckliga mamman jag förtjänar att vara... Önskar att mina antidepp-piller hade kunnat fungera lite mer som ett mirakel och bara trollat bort allt det dåliga.

---

Jag vill också klargöra att jag inte skriver detta för att göra någon orolig, jag har en massa hjälp omkring mig. Jag vill inte att ni ska vara oroliga heller, för det kommer bli bra igen, det hoppas jag!

Hej!

Orkar inte riktigt blogga idag. Det är en massa som har hänt och en massa jobbiga saker som sakta dras upp till ytan igen. Jag är också sjukskriven på heltid igen, eller åtminstone snart.

Helvetes jävla liv, ta slut!

Jag fattar inte vad jag har gjort dig? Vad i helvetet jag har gjort för att förtjäna din behandling? Jag orkar knappt andas längre på grund av dig. Du sårar mig gång på gång och jag bara står och tar emot det. Jag vill hata dig och jag vill verkligen att du ska dö, för jag klarar inte detta mer.. Det känns som jag faller längre och längre ner i en ändlös brunn.

Fyfan, hur kan jag tycka om dig? Vad fan är det med dig som väcker känslor hos mig när du är så fruktansvärt motbjudande.

Nu måste jag gråta, igen.

Vi kan ju låta bli att kolla på mitt osminkade ansikte som blev fail på alla bilder ;D

 

Före.

 

Under tiden.

 

Efter.

 

Det är inte jättestor skillnad, men jag är betydligt mörkhårigare och känner mig mycket fräschare!

1. The new adventures of old Christine (serien box 1 & 2).
2. Träningsdvd med pilatesbollsövningar.
3. Simkort (alltså till simhallen).
4. Böcker:

• Som om ingenting - Katarina von Bredow
• Räcker det om jag älskar dig? - Katarina von Bredow
• Bara inte du - Katarina von Bredow
• Twilight böckerna (alla fyra) - Stephanie Meyer
• 14 år till salu - Caroline Engvall
• Persuasion - Jane Austen

5. Vinglas.
6. Sänglampor.
7. Nya kuddar till soffan.
8. Dörrar till bokhyllan (nedre).
9. Tavlor.
10. Tallrikar som man kan äta soppa ur, typ små skålar.

Godnatt!

Jag har mensvärk, ajajaj! Har ätit naproxen och panodil för att slippa, men nu ligger jag ändå här och vrider och vänder mig i sängen av smärta. Önskar man kunde utplåna mensvärk, har fan alltid haft problem med det och inte fan gick det över nu när jag fött barn heller vilket det gör i typ 90% av fallen. Jävla mens, dö dö dö! Så detta kommer bli en tråkig dag för dom stackarna som bor tillsammans med mig, för mitt humör vid mens är allt annat än bra... Och har jag dessutom mensvärk så är det 10 gånger värre!

 

Nu ska jag GÅ hela vägen hem till farmor Christel och hämta Tut, mutter mutter... Jag kommer avlida halvvägs! Fittbögarsjävlarunkknullandefitthelvetesapjävlarskukhoror!

Puss.

Goddag!

Idag har jag en dålig dag. Är allmänt sur och deppig... Men jag tror det är mensen som är pågång. Idag har jag och Tut varit ute på en liten promenad. Vi matade ankorna för att sedan gå vidare till gungorna. Ja, och där lekte vi lite, Tut smutsade ner på sig själv och mig med en massa grus, haha. På vägen hem så började det regna så vi fick skynda oss.

I övrigt har denna dagen varit lugn, jag har rensat bland Tut's leksaker och torkat ur hans leksakslådor.

Ne, nu vill Tut nanna middag, uppdaterar senare :)

Puss.

Jag vet inte ens vad jag ska säga...

 

Här kommer en cambild från idag. Malmö var trevligt, vi fick ihop lite presenter till vår älskling (bilder kommer när jag har hittat sladden till kameran). Dock började jag helt plötsligt känna mig dålig, började kallsvettas som en dåre och blev alldeles blek och yr. Kände att jag hade lite ont i halsen imorse, men ja, förhoppningsvis har det gårr över imorgon. Nu ska jag sova en liten stund innan Tetteola, Micke, Snutte, jag och några random ska se film, yes! Puss.

 

Bye!

Jag känner mig alldeles konstig. Har inte haft någon koll alls på datum och jag missade att Tut hade tandläkartid förra veckan, jag var helt säker på att det var denna och jag är alldeles vilsen bland alla datum. Jag är riktigt förvirrad och den gnagande känslan inom mig återvände precis... Vafan ska allt vara så jobbigt för?

Feels like I'm losing it, damn...

Godmorgon!

Jag är uppe ovanligt tidigt idag.. Vanligtvis brukar jag sova till runt 12 på lördagar, men idag sammarbetade inte Lucas och jag gick dessutom och la mig tidigt igår.. Men men. Nu ligger jag i sängen och lyssnar på musik (the red jumpsuit apparatus) och snart ska jag äta frukost.

Jag funderar på att skriva en sexnovell, haha ja, jag vet! Snacka om random, men allvarligt, jag vet att ni hade läst den, haha!

Och jag ber er ännu en gång, snälla rösta på mig! Det är inte ofta jag ber om saker, men detta ber jag er om! Snälla..

Ja... Första dagen i skolan idag då, efter att ha varit sjukskriven i två veckor. Det var helt okej faktiskt, dom har äntligen kommit igång med undervisningen, så nu kan man gå dit utan att få ångest. Dock så har jag nog aldrig varit tröttare än jag var när jag somnade i eftermiddags, det var egentligen tänkt att jag skulle sova direkt när jag kom hem, men så blev det inte... Aja nu har jag vaknat till liv igen 3 timmar senare. Är fett med pepp på idol med älsklings Tetteola, yaay! Tror dock att jag ska duscha först, för jag luktar hårpray och mitt hår ser ut som ett råttbo. Ah, men det var typ allt haha.

Nä just det... Alltså, jag rakade benen imorse, tänkte inte så mycket på det liksom, men sen när jag kommer hem ser jag att mina ben är alldeles prickiga, alltså verkligen prickiga och ja, någon som vet vad det är och varför? Ser ut som prickarna jag får när jag äter ägg som jag är superallergisk mot, men det har jag inte gjort nu, så hm...

Du, du, du... Nu kan jag inte se någon annan än dig.