Nej, det gör jag jag inte. Jag fullkomligen avskyr folk som gnäller numera. Ni fattar inte hur trött man blir på att läsa rent jävla gnällande från folk som inte ens verkar ha några problem. Självklart vet jag inte allt, men om man nu mår så jävla dåligt, varför skaffar man inte hjälp? Jag har ett flertal personer som jag följer dagligen som bara gnäller och gnäller, sjukt tröttsamt, kom med något nytt liksom!? Ibland får jag bara en god lust att skriva "men sök hjälp då istället för att sitta där och gnälla".

Detta inlägget börjar kännas riktigt tramsigt, men jag menar allvar. Det är en skillnad på att skriva av sig och gnälla. Den enda som kan förändra situationen är man själv.

Nej, jag behöver inte såna människor kring mig, helt seriöst. Jag bara orkar inte bry mig om det..

Nu ska jag lägga mig och kolla på "Gone in 60 seconds" :)

Kram!

 

Så underbart vackert.. Denna vill jag att de ska spela på min mammas begravning, bara spela den så man kan sitta där och lyssna. Jag älskar filmen Casper.. Och det var med min mamma jag såg den första gången så det finns en connection också, även om det inte hade behövt finnas det då musikstycket är så underbart vackert i sig självt.

 

Känslan jag får inom mig när jag hör detta går inte ens att beskriva med ord, så vackert tycker jag det är, speciellt början och slutet.

 

Jag hade tänkt spela in några covers idag, men nä, jag orkar inte, rösten sammarbetade inte heller.

 

Men nu ska jag torka tårarna och försöka få i mig lite frukost (jag vet att klockan är ett, ja), bättre sent än aldrig ;)

Kram!

Får mig att tänka på mammas avslut på alla våra telefonsamtal "puss och kram, mamma älskar dig precis som du är"...

Det finns ytterst få fotobloggar som intresserar mig. Jag är trött på hela konceptet med dom tror jag, allihopa är likadana.. Jag gillar fotobloggar som är annorlunda, som fokuserar på det konstnärliga mer än de fokuserar på att få en perfekt bild tekniskt. Jag fullkomligen avskyr studiobilder, finns inget fulare, de är oftast så iscensatta och rentav tråkiga.

Jag försöker dagligen utveckla en unik konstnärlig fotostil. Jag ska dessutom när jag har råd, köpa en analog systemkamera, en canon kanske? Bara för att utveckla mig själv.

Mja, men jag tänkte tipsa om mina tre favoriter bland fotobloggarna (de ligger inte i ordning).

1. the hymn for the cigarettes
2. angelina belle bergenwall
3. sheye rosemayer

Den sistnämda är förövrigt en stor inspiration och jag har följt hennes blogg i snart två år. Jag fullkomligen älskar hennes foton!

Sen så sitter jag en hel del på weheartit och glor också, där finns det också en hel del fantastiska bilder.

Bild från weheartit.

Men ja, ser ni min poäng? Bilden ovan är ju helt fantastisk, hade lätt kunnat sätta upp den som tavla på väggen! Konstnärligt for the win...

Nu ska jag gosa ner mig i sängen bredvid min lilla älskling, sen blir det en liten tripp till mcdonalds i Ystad och sen hem för ett American Pie marathon med Tette och Snutte :) Jag ska kränga godis som en dåre ikväll, för på måndag ska jag sätta igång och hårdbanta inför BFMV konserten!

Kram!

Jag orkar inte direkt skriva något, är jättetrött, men ni får några bilder iallafall.. (fler finns på min bdb som står bland länkarna). Nu ska jag borsta tänderna och sen kommer jag att somna :) Hoppas ni hade en trevlig midsommar ni med!

 

Kramkram!

Eftersom vi bor i en rätt gammal, VÄLISOLERAD lägenhet så kan här bli riktigt varmt. Kommer man utifrån så känns det ungefär som att sätta sig i en svart bil som stått i solen hela dagen.. Så ja, just nu håller jag på avlider för att det är så varmt. Jag kommer ha ordentligt svårt att somna eftersom påslakanet bara klibbar fast hela tiden, skitdrygt.

Nu har jag spenderat halva natten på att hitta en passande symbol till mammas dödsannons och till sist hittade jag en "änglagris", jättesöt! Och den passar eftersom min mamma större delen av sitt liv samlade på prydnadsgrisar :) Hoppas jag hittar några när vi rensar lägenheten, jag har alltid undrat var de tog vägen..

Gäsp, nu ska jag tvinga igång vår trasiga fläkt som bara fungerar när den själv vill och när man dammsuger på den och pillar igång den med en skruvmejsel, sen ska jag försöka titta klart på min film och finna inspiration till bloggdesignen jag just nu håller på med!

Goodnight!

Idag har vi haft en underbart härlig dag i solen! Många problem har förmodligen löst sig och min mammas begravning kommer äga rum vecka 28.. Nu ska jag vårda mitt fruktansvärda skoskav och sedan ska jag ge mig ut på en mysig kvällpromenad :)

 

Bilden på björnen nedan ska jag skriva ut och rama in, det är ju Lucas favorit och bilden blev ju himla fin! Lucas höll på bli av med honom innan idag, kråkorna var bara centimetrar från att slita med sig björnen upp i luften.. Det hade varit riktigt illa.

 

Föresten så kommer Bullet for my Valentine till Sverige i slutet av november så vi har bokat biljetter och jag är i extas! Både jag och Tette skrek när vi fick reda på det, livet hade inte kunnat vara bättre för tillfället.. Ja, jo, jag kunde ju få slippa haft mens, haha!

 

Nej, men nu måste jag slita mig från datorn.

 

 

Kram!

Ja, det är vad klockan är just nu. Jag har precis fixat färdigt mig för sängen och ligger och funderar lite.. Det är mycket som händer just nu, många saker som ska redas upp på kort tid, men jag lägger knappt märke till dom, nuförtiden ser jag bara framtiden, eller ja något år framåt åtminstone. Allt det som har hänt runtomkring mig på senaste har fått mig att vakna upp och ta tag i mitt eget liv. För tillfället mår jag bättre än jag mått på flera år och även om det känns fel så vill jag inte att någonting ska förstöra det..

Jag har hittat ett intresse som jag brinner för, att fotografera. Även om jag ibland kan känna mig oinspirerad och omotiverad så vet jag att min trogna vän kameran finns där när jag hittar inspirationen och motivationen igen och det är en helt underbar känsla.

Jag har rett upp mina matvanor och äter numera på ett sätt som klassas som nyttigt åtminstone, även om det kanske inte är ultimat för att gå ner i vikt så mår min kropp jättebra och jag är betydligt piggare än innan :) Nu ska jag bara inhandla ett par ordentliga walking-skor så att jag kan införa lite motion också, så kanska mina kilon lossnar till sist?

Jag har tagit kontroll över våra utgifter och vi lever numera riktigt ekonomiskt, eller ja, vi handlar mat ekonomiskt för att kunna spara in lite pengar.

För att sammanfatta lite så kanske jag kan skriva att nu är det JAG som har kontrollen och det har det inte varit på länge. Jag har tagit kontroll över mig själv, över alla de momenten som störde mig innan och det känns som jag kanske är påväg i rätt riktning nu!

Dock så är jag fullkomligen medveten om att mitt liv kommer vara kaosartat de närmsta veckorna, men det är här den stora ändringen har skett för jag kan äntligen se att det finns en morgondag också, att det går över.

Life is good right now!

Ikväll hade vi förövrigt en väldigt trevlig kväll hemma hos svärmor. Vi åt supergod mat (färsfyllda baugetter) sen gick jag, svärmor och Lucas på en liten runda i stenänga och jag hittade det perfekta stället att fota Therese på :) Sen när vi kom tillbaks så åt vi jordgubbar och glass, vilket var supermumsigt! Efter det åkte vi hem, jag nattade Lucas, tittade på filmen "The Tuxedo" och nu ligger jag här och reflekterar..

Ah, gäsp.. Nu ska jag dricka ett glas vatten, sätta igång ett random avsnitt av "90210" och njuta av Liam's (Matt Lanter) snygga utsida ;)

Natti!

Nu tänkte jag uppdatera lite kring allt som hänt.

Lucas har fått igång sitt pratande så numera ploppar det fram nya ord varje dag. De senaste nya orden var:
Sko - sko
Bil - bii
Lampa - bampa
Vad säger muorna? - Muuuu
Väd säger grisen? - Nöffnöff

Dessutom har han blivit jätteduktig på att förstå det man säger till honom, så han sätter sig ned om man ber honom att sitta och han kan hämta saker som man ber honom hämta. Haha, han låter nästan som en hund.. Nej, men han har blivit så himla duktig på allt och nu börjar man verkligen se en personlighet titta fram (även om man såg delar av den innan med..). Han är lugn och försiktig och världens mammagris, precis som det ska va! ;)

Ja, och sen är det allt kring min mammas död som jag nu sakta men säkert har börjat acceptera. Vi vet inte så mycket mer än innan, men jag har lagt över begravningen på ett av mina småsystrars familjehem så nu koncentrerar jag mig bara på att må bra i princip. Jag fruktar dock resan upp till Västerås lite, men jag tror det ska gå bra, jag är nog betydligt starkare än jag själv tror.

Min "bantning" går väl sådär. Jag äter inte godis längre och det går hitills jättebra. Jag har även börjat äta en ordentlig frukost för att ladda upp inför dagen och det fungerar jättebra. Jag har hittat ett superbra bröd som inte får min mage att svullna och som även är saftigt och gott :)

Bjuder på en bild på Lucas som jag tog för ett tag sen.

Det var nog allt for now tror jag..

Kram!

Ja, som ni ser så har jag nu en ny design. Kände att en omstyling kanske kunde locka tillbaks mig till bloggvärlden!

Om ni inte ser designen så trycker ni F5 för att uppdatera.

Alexandra om "Du är välkommen att döda ditt barn om en vecka..":

Asså, kan hålla med om att abortlagen är lite lös. Den borde vara gratis men man borde ha mer koll på hur kvinnor använder abort, det är fel att använda det som preventivmedel. Men samtidigt så är det deras ensak.
Och tänk om du hade blivit våldtagen av din egen pappa och blivit med barn, skulle du då vilja behålla det barnet, det skulle stå i alla pappren att din pappa är pappan till ditt barn. Tänk en gång till innan du skriver vad du tycker, fast texten verkade ju inte va din men ändå.
Det är inte ett mord, när barnet är en egen människa som inte längre befinner sig i kvinnans kropp så är det mord om man dödar det. Det är en del av kvinnan man tar bort vid abort inget annat.
Vissa kanske inte vill ha barn. Om jag skulle bli gravid skulle jag helt utan tvekan ta bort det.
Det finns ganska många konsekvenser med att få barn för dom som inte vill ha barn.
Tänk om du skulle bli tvingad till att typ... lämna bort ditt barn, det är samma sak som att föda ett barn man inte vill ha. Och jag vet att man kan adoptera bort ungen eller få hjälp från samhället, men det är inte bara det. Kvinnan kanske inte vill föda ungen, jag skulle aldrig vilja pressa ut ett barn ur in fitta. Man ska gå med barnet 9 mån, få ont i hela kroppen, och riskera att få en massa obehagliga komplikationer vid födseln och sen ska man lämna bort barnet. Då har man gjort allt i onödan och förstört sin kropp på köpet dessutom.
Tänk efter lite mer.

Svar: Jag blir så trött (?) på såna här kommentarer, speciellt delen om att jag inte skulle ha skrivit denna debattartikeln själv. En gång för alla, det är jag som har skrivit den i skolsyfte, nu behöver det aldrig mer tas upp igen, punkt! I övrigt så tycker jag att alla har rätt till sina egna åsikter och detta är som sagt min. Jag riktar mig inte mot någon, men ändå verkar det som att en hel drös av människor känner sig träffade av texten?

Men iallafall, lite svar på tal. Att lämna bort sitt barn och att föda ett barn är väl långt ifrån samma sak oavsett om man vill ha barnet i magen eller ej, det är inte ens jämförbart enligt mig. Delen om att "man ska gå med barnet i nio månader, ha ont och förstöra sin kropp" och att allt detta skulle vara i onödan är ju fel. Du har ju givit barnet ett liv och uppfyllt ett par adoptivföräldrars högsta dröm.. Kan du snälla förklara för mig hur detta är onödigt?

Jag förstår mig inte på alla som sitter och försöker försvara aborter, vill man inte ha barn så skyddar man sig, så är det bara, det är ju inte barnets fel att det blivit till så varför ska man straffa barnet för att dennes föräldrar varit oansvariga?

Självklart finns det specialfall och undantag, men det finns det ju alltid.

Jag undrar verkligen när min blogglust ska leta sig tillbaka..

 

 

Åh så grymt irriterande att bilden blir pytteliten.. I helgen ska jag bannemig fixa till min blogg så att jag kan lägga upp mina bilder i större storlek än 500px. Wellwell, dagen har varit trevlig.. Andreas har varit hemma i princip hela dagen så det var skönt att få lite familjetid med honom.

Jag skickade brev till min pappa idag också, passade på och skriva det igår kväll när Lucas hade somnat, har ju bara tänkt skicka ett sen min födelsedag och det var ju typ tre månader sen (jag är världens sämsta dotter)..

Ne, nu ska jag lägga mig och dricka min älskade coca zero (är helt beroende) och äta lite chips samt titta på Desperate Housewives. Jag är nu inne på säsong tre och det har lätt varit den bästa säsongen hitills!

Jag orkar inte skriva något om min mamma idag, har varit så himla glad idag, vill inte förstöra det genom att tänka en massa på henne, för jag blir så himla ledsen då. Dock så får jag lite skuldkänslor över att jag gått en hel dag utan att sörja eller tänka på det alls, allt har liksom bara varit som vanligt hela dagen och det har varit helt underbart, tro mig! Men ja, som sagt, lite skuldkänslor.. Jag har ju en lång bit kvar av de hela, de jobbigaste bitarna som begravning och städning av hennes lägenhet är ju kvar och det kommer ta mycket krafter från mig.. Så det kanske var bra att jag fick en dags ledigt från det hela.. För att kunna vila upp mig liksom.

Började fundera lite på igår vad jag vill ha för saker från hennes lägenhet, skrev ner dom på ett papper så förhoppningsvis är det väl inte omöjligt för mig att få dom, jag vill liksom bara försäkra mig om att jag har allt som betyder något för mig och som jag kan titta på och minnas alla de där bra stunderna..

Ne fy, nu SKA jag lägga mig haha, eller ja, måste ta hostmedicin och grejer först, det känns som jag aldrig blir frisk från denna satans förkylningen, håller på bli galen på hostan som håller mig vaken halva natten..

Well, godnatt!

Jag har förlorat min mamma två gånger.

 

Första gången var när jag blev fosterhemsplacerad. Jag kände exakt samma sorg då som nu. Det kanske är därför jag kan hantera den nu? Kontrollera den? Eller så tror jag bara att jag kan det, jag vet inte.. Jag inbillar mig iallafall att jag kan styra över min gråt och mina känslor angående min mammas bortgång, att jag liksom kan stänga av dom när jag behöver.. Eller min gråtattack tidigare idag bevisar ju motsatsen, men den bara kom från ingenstans och jag hade inte gråtit så sen jag fick beskedet, eller störtbölat kanske man borde kalla det.

 

Mitt liv är en stor röra av stora förluster. Jag har förlorat alla betydelsefulla vuxna som jag haft omkring mig på det ena eller andra sättet. Visst, dom har kanske inte dött, men dom vill inte ha med mig att göra, så det är ju i princip samma sak.

Jag är så trött på att förlora.. På att folk sviker.. Och snart är det säkert dags igen. Jag kommer inte att få mitt satans bidrag som jag ska söka och det betyder att jag måste packa alla mina saker igen och flytta (till en egen lägenhet). Jag vill inte lämna ännu ett hem där jag känner mig trygg, jag vill bara få vara någon gång. Ha det så som jag faktiskt förtjänar. Man ska inte behöva kastas omkring överallt, ständigt känna att man inte kan packa upp alla saker för att man får packa ner dom sen igen. Man ska inte behöva gå runt och oroa sig alltid..

 

 

---

 

Jag vill bara tillbaks till den tiden då jag gick i lågstadiet och hade allt, en familj och ett hem. Jag vet exakt vart allting gick fel, vilka det var som orsakade att allt föll samman.. Jag vill bara åka tillbaks och fixa allting, för då kanske mamma hade levt nu. Och ja, jag vet att det är fruktansvärt onödigt att älta detta, för det finns inga tidsmaskiner och jag hade inte kunnat ändra på något ändå.. Jag var bara ett barn, allting som hände har jag ju insett i efterhand. Men ändå så hyser jag ett sånt hat mot den jävla häxan som förförförde min pappa och nästlade sig in i min familj för att sakta ta sönder den. Och någonstans i detta så är det mitt fel faktiskt, för det var jag som blev kompis med häxans dotter och det var så de fick kontakt med varandra.

 

Ingen vet hur hemskt allting blev när dom kom in i bilden. Mamma och pappa hade nästan precis gift sig, sen var pappa otrogen med häxan, mamma fick reda på det och blev deprimerad så hon sov hela dagarna och medans hon sov så lekte häxans barn med mig och mina syskon, dom praktiskt taget flyttade in till oss (de sov där väldigt ofta), vi hade med dom på våra semestrar och sånt och ingen satte stopp för det. Jag förlorade nog mamma redan där, för hon blev aldrig sig själv riktigt efter det..

 

Jag har många gånger desperat försökt leta upp den där bilden på mig, Johanna och mamma när vi sitter på köksgolvet. Mamma var så vacker och det syns på långa vägar att hennes leende på den bilden var äkta. Jag älskar den bilden och önskar verkligen att jag hittar den en dag, eller kanske en kopia av den när vi ska rensa hennes lägenhet.

Åh nä, min älskade mamma.. Min glada lyckliga mamma som satte mig till världen efter en svår förlossning. Hon finns inte mer.. Hennes syster, min moster som är a-lagare finns och slösar bort sitt liv och min mamma som hade fyra fantastiska döttrar finns inte mer.

 

Det är så svårt att inse att man aldrig mer kommer att få en kram av henne igen. Att vi kommer att få hälsa på en gravsten när vi hälsar på i västerås. Det fanns så mycket jag ville fråga..

 

Förlåt för en massa dravel om ingenting.. Kunde inte sova och detta var det jag tänkte på, behövde få det ur mig..

 

Godnatt!