Jag har lokaliserat anledningen till mitt illamående.. Tydligen så finns det spår av ägg i nutrilett och naturdiet och jag är superallergisk mot det (blir kräkig, får ont i magen, blir dålig i magen och får utslag på kroppen om jag äter det).

Jag trodde mitt mående var en bieffekt av att äta så pass lite, men jag misstog mig och glömde för en stund bort hur jag känner mig när jag får en allergisk reaktion, men nu i efterhand så förstår jag mitt mående de senaste dagarna.

Ägg som är i värmd mat har jag dock inte samma problem med.. Då får jag bara ont i magen och blir "dålig" i magen, ibland mår jag illa. Men så fort det handlar om direktkontakt som pussas med någon som ätit ett kokt ägg så blir jag skitdålig :(

Nej, men åter till sakfrågan...

ALDRIG MER NUTRILETT!

Nu ligger jag här, andra natten i rad efter att ha ätit nutrilett på heltid och för att vara ärlig så har jag nog aldrig mått sämre. Nätterna är dock endå värst, jag mår så fruktansvärt illa att jag vill spy, varje natt (sen i måndags). Det är inte så att det inte går bra, för det gör det, men effekten är för stor för att jag ska kunna hantera den. En av mina största fobier är dessutom att spy så mycket av mitt failande grundar sig väl i det..

Jag tror att jag beger nutrilett och äter det när jag inte kommer på något annat, typ ersätter vissa mål, ibland? Jag tror jag ska börja äta enbart kött o grönsaker igen istället, mådde SÅ mycket bättre då + att jag var mätt (LCHF inspirerat).

Jag har nog inte den där karaktären som jag trodde att jag hade, eller det har jag säkert, men detta är inte grejen för mig, bara tanken på den där äckliga shaken får mig att vändas ut och in..

Nej, projekt nutrilett är nu officiellt avslutat, kycklingfile here I come!

(Först blir det en nattsmörgås dock)

Update: Vet ni hur gott det var med två ostsmörgosar och ett glas coca? Ni kan ALDRIG ana :)

Oh vad jag älskar solen! Den gör en så himla glad och pigg.

Idag bär det av till ystad och psykologen, om två timmar för att vara mer exakt.. Hoppas svärmor är villig att köra en liten sväng ner om hamnen så jag kan få någon mysig bild på havet? :)

Wellwell, idag har jag börjat dricka shakes på heltid och jag blir illamående bara jag tänker på det, haha. Det är inte smaken som är jobbig, eller jo lite, men mest är det konsistensen och mättnadskänslan, uh. Dock så är jag mer pepp nu än någonsin innan, jag ska bannemig klara detta!

Just nu sitter Lucas och klappar mig på kinden, han är så söt! Han har dock hamnat i en dryg fas, tror jag har skrivit om den innan, men han trotsar och gör allting tvärtemot vad man säger, usch. Tänk redan nu är det jobbigt, jag vill knappt föreställa mig treårs-trotsen eller ännu värre, tonåren!

Wellwell, nu ska jag gå och äta en äckelshake, klä på mig och fixa till sonen! :)

Kramkram!

God eftermiddag!

Idag är det dag två som jag äter shakes, eller ja, jag äter ju bara en änsålänge. Det smakade iallafall lite bättre idag, men det kommer nog aldrig att smaka gott. Jag måste dock hela tiden gå runt och peppa mig själv, typ tänka tankar som att "ju fortare jag får detta överstökat. ju fortare får jag unna mig något" och det hjälper en massa! Jag går också runt med en bild i huvudet på hur snygg jag kommer vara på nyår i min nya slimmade kropp och min svarta skitsnygga klänning.

Wellwell, idag testade jag mitt close up filter för första gången, and I love it! Jag ska köpa ett till, ett close up +10 så jag kan komma ännu närmre. Nedan har ni iallafall ett litet provsmak på bilderna:

Så vad tycker ni, visst blev dom snygga?

Har suttit och läst en massa forum och blogginlägg idag om hur en blogg inte ska vara skriven.. Folk har verkligen overkliga krav och jag tror inte att det finns en enda blogg som uppfyller allihopa. Jag är dock inte så kräsen, jag läser om det mesta :) Jag gillar att läsa om andra unga föräldrars vardag, folk som jag känner och deras vardag och fotobloggar.

Wellwell, ikväll ska jag kolla in filmerna "All about Steve" och "Two weeks notice".. Och kanske börja pilla på någon av mina nya bloggdesignbeställningar?

Kramkram!

Titta vad jag hittade gömd i svärmors rabatt igår, ett äkta vårtecken! :)

Sådärja, då var den första shaken förtärd.. Det gick väl bra att dricka den, det var inte alltför äckligt. Dock så är mättnadskänslan som jag har nu äcklig, fy vad jag mår illa! Jag åt två skinkskivor till också för att ha något att tugga på, vilket hjälpte en massa :) Nej, men nu när jag smakat så känns det ju som att jag kan leva på detta ett tag iallafall.

Nu ska jag och Lucas städa lite, eller rätt mycket faktiskt, det ser ut som fan här hemma..

Kramkram!

Imorgon börjar mitt "nya" liv. Jag är så himla pepp, känner att detta förmodligen kommer att fungera :) Jag har suttit nästan hela helgen och räknat kalorier, satt samman måltider anpassade efter mitt kalori-intag och nu börjar det kännas verkligt. Om några månader kanske jag är smal, om några månader kanske jag aldrig behöver ställa mig på vågen och se de förödande siffrorna "82,3" igen och ni anar inte som det peppar en!

Det känns som att jag bara pratar om min vikt för tillfället, men det är nog ett av de största problemen i mitt liv så det är kanske inte så konstigt.. Jag tror mitt viktprat kommer att minska när jag väl har satt igång.

Nu ska vi snart åka och handla och jag ska hinna slänga mig i duschen först, så får väl avrunda här.

Det kommer föresten upp före-bilder ikväll, här på bloggen kommer det med kläder på och på min vikt-bdb kommer det med underkläder :)

Kramkram!

Jag måste verkligen knåpa ihop en portfolio med mina designer.. Det får minsann stå på dagsschemat imorn :) Nu ska jag krypa ner i sängen och titta på "Did you hear about the Morgans?", dricka coca och äta chips, sen är det sova som gäller!

Natti.

Sådär, då var det äntligen lite ordning och reda här på bloggen igen, det ska bara organiseras bland kategorierna innan det är helt färdigt :)

Just nu sitter jag med en kurrande mage och väntar på Andreas som snart kommer med våra pizzor. Jag har svält mig hela dagen för att kunna njuta ordentligt av denna pizzan, som kommer bli den sista på väldigt, väldigt länge.

Nu kommer pizzorna!

Ska försöka uppdatera bättre ikväll..

Kramkram!

Bloggen är under renovering, så snälla ha överseende med att det ser ut som fan :)

Antingen så har jag tagit mitt förnuft till fånga, eller så har jag blivit tokig, ni bestämmer.

Jag ska börja äta nutrilett.. Jag bara kände att en hjälp på traven kanske inte hade varit så dumt. Jag ska äta det i 9 dagar (inte en vecka, inte två veckor utan alldeles mitt emellan) och mitt mål är att gå ner 5kg, så att jag kommer ner till 75kg. Jag ska starta den 25:e när vi får pengar och innan dess ska jag åtminstone ha försökt gå ner 2kg (så jag hamnar på 80kg). Jag ska även börja träna på gym 3 gånger i veckan i samband med detta.

Jag förstår att det kommer vara skitjobbigt och att det kommer smaka groteskt äckligt redan den tredje dagen. Jag vet också att folk har blivit trötta, hungriga och irriterade av att äta det, men kalla mig naiv när jag inte tror att jag kommer bli det. Vi säger såhär; just nu så äter jag en gång om dagen + frukt på kvällen och lider oftast inte av någon hunger alls. Jag har gått utan mat och dricka i dygn utan att ha känt mig ett dugg hungrig, den enda bieffekten har varit extrem trötthet. Men nutrilett ska jag äta 5ggr om dagen för att få i mig allt jag behöver och det borde ju göra så att jag blir extremt mätt istället? Whatever, failar jag så är ni välkomna att säga "vad var det jag sa" :)

Jag behöver detta för att komma igång. Jag behöver gå ner snabbt i början för att bli peppad och motiverad att gå ner mer. Jag behöver gå ner några kilon för att bli rädd för att gå upp dom igen, jag behöver se en SKILLNAD.

Självklart kommer jag fortsätta äta hälsosamt när dessa nio dagarna är över. Funderar på att äta kolhydratsnålt vilket var ett vinnande koncept sist jag lyckades gå ner.

Så, nu peppar vi som fan och håller tummarna för att jag lyckas med detta så att jag kan må bra och bli mig själv igen!

 

Jag har ingenting att skriva om och funderar fortfarande starkt på att göra om denna bloggen till en fotoblogg, eller ja, typ. Jag kommer fortfarande skriva också, men inte lika mycket.

 

 

Ny design as you all can see, inte riktigt klar men, vad tycks? Jag gillar den skarpt iallafall.

Jag satt och letade igenom mina skivor med bilder innan idag och fann där ett sångklipp jag spelat in i maj förra året. Jag har förmodligen låtit bli att ladda upp det för att det enda man ser hela videon är mina bröst (kamera vinkel). Stundvis låter det helt okej och därför bjussar jag på klippet, enjoy!

Och snälla, kommentera :)

Två nya awesome låtar + en musikvideo har släppts.. Kela hade inte kunnat vara lyckligare, även om den smärtsamma sorgen angående metaltown fortfarande gör sig påmind, men jag surar inte.. Jag ber och hoppas istället :) Jaja, nu ska vi låta våra öron njuta och hela kroppen upptas av BFMV-orgasmer!

 

Bullet For My Valentine - Your Betrayal

Ibland önskar jag att jag vore helt annorlunda. Att jag vore spontan, utåtriktad och modig. Jag inbillar mig att alla dessa egenskaper krävs för att man ska klara av att resa.

Jag vill resa, det riktigt kryper i mina fingrar och tår när jag ser bilder ifrån ställen jag vill åka till; Paris, Irland, Wales, New York, New Orleans, Texas, Venedig, Grekland, Karibien.. Jag hade nog kunnat fortsätta räkna upp platser hela natten, men saken är att det finns så mycket jag vill se, som jag vill fota, som jag vill kunna se tillbaka på när jag är gammal och rynkig och glädjas åt.

Hade jag inte haft Lucas så hade jag utan problem kunnat tänka mig att studera utomlands, vilket även var min framtidsplan innan jag blev mamma. Jag planerade att gå på någon författar/skriv skola i Skottland sista året på gymnasiet, vilket hade varit nu..

Ofta känner jag en liten sorg över allt som jag för tillfället missar, det är nu jag vill uppleva det, inte sen.. Den där tågluffen i Europa kommer nog aldrig att bli av och inte heller någon av mina studieplaner. Dels har jag en son att ta hänsyn till och dels har jag en sambo som inte alls delar mitt intresse för världen. För mig räcker det att se saker, kunna fota dom, göra det bästa utav förutsättningarna, jag är en riktig äventyrare inombords. Min sambo är utav en helt annan sort.. Han gillar matriella saker och siktar hellre in sig på att åka till någon partystad a la amsterdam och festa bort hela resan.

Men jag har bestämt mig för att jag någon gång ska besöka några av de platserna som jag drömmer om och uppleva en annan kultur. Först ska jag avverka sverige bara.. Jag vill åka till Norrland och kanske ta en tripp tillbaka till Dalarna? Gotland hade ju inte heller varit fel och dessutom är det rätt billigt och nära att åka över till både Danmark och Finland, jag har massa möjligheter omkring mig, resten kommer sen :)

Jag låter mina drömmar leda vägen, godnatt!

Bestämde mig efter många om och men för att beställa ett motljusskydd, close up-filter (+4) och ett uv-filter från tvspelsweb.se, så nu är min fotoutrustning officiellt utökad och lilla jag är superglad! Billigt var det också och jag kom undan med det fashionabla priset 257kr + frakten, me likey.

I helgen ska jag förhoppningsvis hålla i min första egna photoshoot, Tetteola ska agera modell, yaay! Det ska bli superkul att fota något annat än Lucas för en gångs skull :) Hoppas att jag hinner med att fota Andreas bil också, det har jag velat göra i en evighet nu..

Ahja, nu ska jag och sonen sova middag, sen står städning på schemat!

Kramkram.

Jag hatar att få kommentarer från utomstående som inte vet ett skit om situation. Jag skiter fullkomligt i om de bara menar väl, jag vill inte höra det. För helt ärligt så struntar jag fullkomligt i om personen som inlägget handlade om är sårad och ledsen. Jag gjorde ingenting fel, personens tolkning av händelsen var fel och det är bannemig inte mitt problem (jag försökte lösa det, men nu orkar inte bry mig längre). Jag har knappt känt mig ledsen över detta, vilket är ovanligt, jag har bara känt mig fruktansvärt förbannad.

Livet är för jävla kort och jag har fan inte lust att slösa bort min värdefulla tid på en idiot!

---

Whatever.

Idag har jag och sonen haft världens mysigaste dag. Vi städade, tittade på Buffy, sov, lagade mat, åt och tittade på Buffy igen :) awesomeness!

Imorn ska jag skutta ner till vårdcentralen och söka hjälp hos sjukgymnasten för mina handleder, it's not working anymore. Jag har så sjukt ont och jag kan knappt böja dom längre.. Jag behöver också börja träna lite för min övervikt, vilket kommer bli svårt med tanke på den isande smärtan jag får i händerna/armarna varje gång jag får lite vikt att lyfta, men det går säkert bra, I hope :)

Nu ska jag titta vidare på Buffy, har snart sett klart säsong 3, så jag har nördat ordentligt. Det är något helt otroligt vad påverkad jag blir av det programmet.. Jag känner mig så himla peppad och awesome när jag har sett det.

Jaja, har blivit dåligt med uppdatering här, men jag ska bättra mig, lovar!

Natti folks ;)

Det är inte ofta min sambo säger kloka saker, men ikväll så fick jag mig både en chock och ett wake up call..

Jag är sjukskriven på heltid för depression och det har jag varit i snart åtta månader. Innan det var jag mammaledig i nästan ett år, även det på heltid.. Så jag har gått hemma i snart två år. Jag klagar inte, för jag hade inte klarat av skolan med mitt mående.

Men iallafall, för att återgå till saken så sa min sambo "du tar inte hand om dig själv längre.." och det är så sant. När han sa det kände jag mig så himla äcklig, och det gör jag fortfarande. Jag tar inte hand om någonting förutom Lucas. Jag låter vårt hem förfalla och mig själv. Jag går ALLTID i pyjamas för jag orkar inte med ansträngningen att klä på mig. Jag duschar högst två gånger i veckan (badar dock med sonen varannan dag) för att jag inte "hinner" oftare och mina ben har sett ut som "lurvbollar" i princip hela vintern.

Jag skäms över mig själv för att jag har låtit allt förfalla.. Och jag har ingen aning om hur jag ska hitta tillbaka till mitt "liv", för just nu känns det inte som att jag har något.

Innan var jag så himla mån om mig själv (innan = innan graviditet), jag smörjde in mig varje kväll, tvättade ansiktet och smörjde in det, duschade så ofta jag fick chansen till det och jag hade nästan alltid kläder på mig (och när jag säger kläder så menar jag att jag stod och mixade och matchade kläder fastän jag bara skulle gå hemma).

Jag vet inte vad som hände, varför "jag" försvann och varför ingen har påpekat det innan. Jag har en teori om att det är vikten som förstör, för jag känner mig inte vacker eller snygg oavsett hur mycket jag fixar mig. Men allt är som en ond cirkel, börjar jag inte bry mig om mig själv igen så kommer jag aldrig ta tag i min vikt för jag orkar inte.

Just detta att jag inte orkar bekymmrar mig en massa.. Jag vill vara vaken och pigg som innan, jag vill orka gå på stan en hel dag utan att komma hem och somna direkt. Jag vill orka umgås med folk och ha roligt.. Jag vill inte alltid vara trött.

Folk försöker intala mig att det beror på att jag sover alldeles för mycket, men det stämmer inte, för om jag inte sover så blir jag ännu tröttare och mår ännu sämre.. Jag har börjat inbilla mig att jag kanske lider av någon brist på något då detta problem uppstod efter min graviditet? Det är inte bara mitt huvud som är trött, det är hela jag, hela kroppen behöver vilas liksom..

Jag vill bryta den dumma cirkeln, jag vill må bra, jag vill bry mig om mig själv igen och jag hatar att livet måste suga sån jävla åsneröv när det gäller allt detta. Jag hatar att ingen kan göra allt jobb åt mig.. För det är jobbigt, allt är så jobbigt att jag inte ens orkar tänka på det. Jag vill bara dra täcket över huvudet och sova igen när jag vaknar.

Men imorgon ska jag ta tag i mig själv, eller försöka.. Jag ska hinna med att handla, städa, sova middag och gå en promenad i det fina vädret. Det kanske bara handlar om att komma igång och få in en rutin? Jag vet inte.. Nu ska jag iallafall sova, orkar knappt hålla ögonen öppna.

Natti folks!

 

Jag älskar er!

Jag är så sur, arg, ledsen och besviken på en person att det knappt finns ord till det. Jag har varit med om mycket, men jag har fan sällan känt mig så illa behandlad som jag gör nu.

Personen, som anser att det är henne det är synd om, var en person som betydde väldigt mycket för mig och som jag trodde var tillförlitlig och mogen. Jag hatar att ha fel, men jag är van vid det. Vet ni hur det känns att bli straffad och uthängd på en blogg för en situation som missuppfattats och sen inte få chansen att förklara för ingen lyssnar?

När jag försökte förklara vad som förmodligen gått i fel i vår kommunikation och att hon hade missuppfattat situationen så skulle jag "växa upp" och "skaffa ett liv" fastän jag var den som höll samtalet på en mogen nivå och försökte lösa det som gått fel.

Jag hatar när människor tolkar en situation på sitt egna vis och sen vägrar förstå att det kanske gick till på ett helt annat sätt än vad den tror. Jag hatar när människor inte kan inse att de kanske har fel. Jag hatar vuxna människor som tror att de är mer vuxna än mig bara för att de är äldre till åldern. Jag är inget barn, jag kan diskutera för min part i ämnet när saker blir fel och jag kan ha rätt om saker trots min ålder.

Jag ger mig inte när jag vet att jag har rätt. Jag lägger heller inte ner en massa energi på att förklara och hitta lösningar på ett problem som förmodligen hade kunnat lösas med en ursäkt om personen med anklagelserna haft rätt. En ursäkt är ju att erkänna att man gjort fel men ångrat sig, alltså är det ju skitdumt att säga förlåt för något man inte gjort, vilket är något som jag aldrig kommer att göra. De gångerna jag gör fel så står jag för mitt misstag och ber om ursäkt, för det är det enda rätta.

Låt oss se logiskt på detta, är det någon här som tror att jag hade blivit så arg och irriterad om jag ansett mig skyldig till det som hänt? Nej, självklart inte.

Jag kommer nog aldrig att förlåta denna personen och släppa in henne i mitt liv igen. Jag vill ha tillförlitliga människor i min omgivning, människor som är villiga att lyssna när det blir missförstånd och inte människor som låser sig helt och kastar av sig en massa dumma kommentarer för att de inte har något annat att komma med.

Nu har jag sjunkit till en ordentligt låg nivå, men jag behövde skriva av mig.